Egentligen så passar Ledins sommardänga in väldigt dåligt både på årstid, väder och vad jag gör för tillfället. Men egentligen är det lite så, att det är skönt att inte ha något som pockar på. Jag är väl medveten om att vi har en kursdagbok som ska inlämnas innan nyår, men den kommer att bli skriven, det har jag lärt mig.

Istället känner jag bara en lust att göra, precis det, ingenting. Efter att ha festat loss på Politivas 27:e julfest i fredags (den höll måttet, ja) så var gårdagen en väldigt slö och tröttsam dag. United föll med 3-0 på Craven Cottage, Playtones vann Dansbandskampen och jag fick se Davids hemmagjorda gitarr. Alltid något.

Idag har jag torkat damm ur hyllorna här hemma och putsat bort det tjocka dammtäcke som lagt sig över min skivsamling. Det märks var man lyssnar på musik nu för tiden, kan man väl säga. Ikväll blir det mat i stan (kanske?) och filmen Bröllopsfotografen på bio. Börjar vara ett tag sedan man var på Gloria sist, och när Kjell Bergqvist gör en film får den inte missas.

Imorgon blir det årets sista möte, sedan tre kvällsskift i jobbet innan vi officiellt tar jul. Ska bli enormt skönt att inte göra någonting alls i sex dagar.

Jag är mycket väl medveten om att man inte kan se följderna av global uppvärmning idag, imorgon eller nästa år, för den delen. Men visst är det lite paradoxalt att det blir 27 grader kallt här i Korsholm samtidigt som världens kloka (?) huvuden slår ihop sig i Köpenhamn och försöker få fram ett nytt klimatavtal.

Nu är jag inte den störste miljöprofeten här på jorden, men samtidigt förundrar man sig nog över folks dumdristighet, att man inte sätter klimat och miljö längre fram i prioritet än man gör. Det är ju trots allt miljöerna och omgivningarna som är grunden till allt det vi gör, stort som smått.

För att övergå till det mer lokala planet och dess klimat så har jag fått stöpsla i motorvärmaren i tid idag. Primeran är i och för sig van med det mesta, men gillar inte riktigt att bli igångtvingad kall.

Ikväll deltar jag i mitt första budgetmöte som fullmäktigeledamot. Som jag tidigare skrev så tror jag att SFP-gruppen är enig i allt utom pengarna till utbildningen. Där blir det omröstning. Sedan hoppas jag att vi kan hålla ihop när förslagen och ändringarna börjar hagla från vänsterkanten. Det vore konstigt om inte sossarna eller vänstern ska ha mer pengar till den sociala sektorn. Nämnas bör här att man redan fått 200 000 euro extra, och att man nu fått order om att göra det bästa man kan av situationen.

Någon gång kring 22-23-tiden ikväll vet vi hur det gick.

Ikväll betade jag av möte ett av fyra på listan över möten denna vecka. SFP:s fullmäktigegrupp höll möte ikväll, i timmarna tre. Debatten i sig var saklig men etsade sig fast vid utbildningsfrågorna, som sig väl bör i dessa sammanhang. Utbildningsnämndens ordförande och ledamöterna i nämnden kommer att ställa sig bakom ett förslag om 120000 euro extra, vi andra verkar gå på styrelsens förslag.

På torsdag är det budgetmangling, vilket lär ta sin lilla tid. Mer än fem timmar kan vi väl räkna med, om ledamöterna från de andra partierna är hälften så pratglada som dom brukar. Imorgon håller SU:s kretsstyrelse konstituerande möte och på fredag är det institutionsrådet som har sitt konstituerande.

Intressanta möten med andra ord. Ska dock bli väldigt skönt att få gå på julfest på fredag och känna att julen verkligen är nära. Låt då vara att jag ska jobba ett par dagar nästa vecka, men det kan jag stå ut med då ledigheten är desto längre kring jul. Julklapparna börjar vara handlade, och dagens löneutbetalningar var sannerligen ett välkommet tillskott.

Mycket positiva saker på gång nu. Lägg till att det snöar ute så är det nästa fulländat. En vit jul är ju inget vi varit bortskämda med de senaste åren.

..och det andra, antar jag att det blir idag. Ibland har man tusen tankar i huvudet, utan att veta vilken eller vilka man ska fokusera på. Idag har det nog varit en sådan dag. Jag och Kim renskrev alla protokoll från maffia-vintern, vilket inte var så lite, visade det sig. Det känns mycket vemodigt att lämna ett så pass häftigt uppdrag som Pampasmaffian, men samtidigt skönt på sitt sätt.

Igår åt fritidsnämnden i Korsholm julmiddag på Hemmersgården i Solf. Det var en av de större kullinariska (säger man så?) fröjderna i år, måste jag säga. Efter att ha ätit väldigt mycket förrätt så vankades det en hejdundarnde varmrätt och en väldigt, väldigt god efterrätt. Mangopannacotta är en favorit hädanefter.

Före det hade jag dömt futsal i timmarna fem. Det var sportdag i Botniahallen igår, en väldigt lyckad sådan dessutom. Nu var inte futsaldömandet så bra som det kanske borde ha varit för egen del. Inga större klagomål dock, vilket får sägas vara bra med tanke på att jag inte visslat futsal på två år. Sportdagen i sig var mycket lyckad, mera sådant, Martin!

Den som har lusläst Vasabladet idag noterade kanske att jag blev invald i den samkommunala grupp som ska föra regionens hästsportcenterplaner (usch, vilket ord) framåt. Jag ersätter fullmäktigeordförande Gästgivars i en grupp som hunnit ganska långt redan nu. För egen del går jag in i det hela för att få till en så rättvis kostnadsfördelning som möjligt.

Nästa vecka är det fyra möten på agendan. Det blir ett i julveckan också, även om jag hade tänkt hålla den mötesfri. Jobb bli det resten av veckan, men skam den som ger sig, man ska ju förhoppningsvis få lön för mödan i vår/sommar. Barcelona var det ju tänkt, som sagt.

92 år har gått sedan Finland förklarade sig självständigt. Den 3 januari 1918 erkändes vi självständiga och sedan dess har detta vårt land fått genomlida en hel del. Dels ett frihetskrig, dels ett vinterkrig, ett fortsättningskrig och ett Lapplandskrig. Finland har dock rest sig och stått stadigt på benen, trots att det blåst och svajat ordentligt under de år som förflutit.

Precis som den 30 november så är det idag skäl att komma ihåg förfäderna. Min morfar, som inte är med oss längre, stred i fem år vid fronten. Han kom hem, helskinnad, och tack vare honom skriver jag det jag skriver idag. Många var dom som blev kvar där i öst, många var dom som blev sårade och skadade för livet.

Det minsta vi kan göra en dag som denna är att komma ihåg de våra, hedra deras minnen och tänka på hur bra vi har det. För det har vi, hur mycket folk än orkar gnälla.

President Halonen bjuder in till bal på slottet i afton. Själv nöjer jag mig med att bevittna självständighetsparaden på TV. Den ger vissa rysningar och minnen. Den 7 januari är det tre år sedan jag ryckte in.

Fullmäktiges julmiddag krockar med ämnesföreningens julfest. Har anmält mig till ämnesföreningens, av någon anledning. Antagligen mest för att det hör till och att man ska avtackas för fjolåret. Nåväl, sitter förhoppningsvis i fullmäktige i många år än, så nog hinner man med all säkerhet deltaga i deras julmiddag också.

Två goda ting, av vilket man bara kan välja ett. Så är det ibland, och man får vara tacksam för att tingen inte är fler än två.

Har läst kapitel 3 i Metodpraktikan och fyller som bäst i helgens tipskupong. Slår United West Ham borta? Det är frågan.

Ett tag sedan jag skrev nu, men tiden har varit knapp i och med jobb och lillajulfirande. Nu, efter två fotbollsmatcher på TV och ett antal sidor ur Metodpraktikan, så börjar ögonlocken kännas en aning tunga. Är dock nöjd med att ha benat mig igenom de två inledande kaptilen i ovan nämnda bok, och dessutom skrivit ner en del anteckningar.

Efter att ha stängt den boken får man sätta sig in i föredragningslistan till sjukvårdsdistriktets fullmäktigemöte imorgon. Gruppmöte 10.00, möte 13.00 och jobb från 15.00, vilken fabulös måndag det lär bli! Som tur är så är man bara suppleant i fullmäktiget i fråga. Det var en hel del för en oinsatt att sätta sig in i, må jag säga.

Nu Sportspegeln. Han kan sina saker, den där Zlatan!

Centern har fått utstå hård kritik under det senaste året, med all rätt. Har det inte gällt brädhögar så har det handlat om Karlebys orientering. Ljuset i keputunneln, som partiet inte lär vara sena med att plocka fram, stavas utan tvekan Olli Rehn.

När José Manuel Barroso presenterade sin nya kommission stod det klart att Rehn fått portföljen innehållandes ekonomiska och monetära frågor. En av de tyngre portföljerna med andra ord. Rehn har varit kommissionär med ansvar för EU:s utvidgning tidigare, och har uppenbarligen gjort ett väldigt bra jobb.

Rehn är ingen direkt nykomling. Han har studerat ekonomi i USA och är dessutom doktor i internationell politisk ekonomi från Oxford. Med andra ord är han en av de större förgrundsfigurerna inom finsk politik. Lägg därtill att han ”bara” är 47 år. Det är ingen som helst ålder för en politiker.

Det fanns med all säkerhet besvikelse i centerleden när Matti Vanhanen förde fram Rehn som Finlands kommissionär även för den kommande perioden. Rehn är, trots sina meriter, en av höjdarna inom Centern som inte suttit i någon regering, än. Många centeranhängare hade säkert gärna sett Rehn som ordförande. Frågan är dock om Rehn alls är intresserad av finsk politik när hans parti svartmålas i parti och minut.

Vanhanen blev en konkurrent fattigare inför partiledarvalet i sommar. Rehn tackade, tog emot och fick en av de finare posterna i EU-kommissionen. Det är bara att lyfta på hatten.