Dags att döda Jantelagen.

Thomas Bodströms bok Inifrån: makten, myglet, politiken ligger och väntar på mig på posten. Boken, som ska avslöja socialdemokraternas interna maktkamp, myglet kring politiska överenskommelser och politikens så kallade baksida är något åtminstone jag väntat väldigt länge på. Thomas Bodström bränner med all säkerhet en hel del politiska broar i och med boken. Samtidigt kan han sägas bygga broar som i alla fall jag ser som nödvändiga.

Jag låter Bodströms åsikter om socialdemokratin vara denna gång, och koncentrerar mig i stället på en av hans teser, tesen om att den så kallade Jantelagen borde krossas. Jantelagen är ingen lag i ordets rätta bemärkelse, utan en uppdiktad sådan, formulerad av norrmannen Aksel Sandemose under 1930-talet. I runda slängar kan man säga att lagen bottnar i avundsjuka och är uppbyggd kring tesen om att ingen får vara bättre än någon annan.

Jantelagens tio strofer lyder som följer:

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Vårt nordiska samhälle är i mångt och mycket uppbyggt på att ingen får vara bättre än någon annan, och är man det så ska man banne i mig inte tala om det eller låtsas vara det. Det här är så fel det bara kan bli. Redan i tidig skolålder är vissa barn bättre än andra. Under vidare studier är vissa bättre än andra och i arbetslivet är kollegan i rummet bredvid kanske mer slipad än just dig. Uppmaningen, som Bodström ger, och som jag står bakom är; låt människorna få vara bättre!

Om vi stänger inne kunskap, vilja att utvecklas, förmåga att förstå och orken att fortsätta på en inslagen väg så går heller inte samhället framåt. Tankesättet om att ingen, absolut ingen, får sticka ut eller skina är korkad, idiotisk och så omodern att den inte borde ha någon plats i ett samhälle anno 2011. Tyvärr finns Jantelagen, och tyvärr får alltför många smaka på effekterna av den. Är just du duktig på matematik, på att ta fram nya tankesätt på ditt jobb eller bara en rejäl typ som råkar vara händig? Stå på dig då och visa vad du kan!

Avundsjukan är, fortfarande, den värsta av sjukor. Istället för avundsjukan borde vi människor kunna plocka fram våra starka sidor, och visa upp dem framom de svaga. Alla är bra på något, och vågar vi visa det och utvecklas är mycket vunnet. Vågar vi inte ta för oss utvecklas vi inte samtidigt som samhället förlorar resurser. Så, skippa avundsjukan nästa gång och gläds med folk som är duktiga. Det vinner både du och studie- eller arbetskompisen på.

Våga prata svenska!

Här om året besökte republikens förre president och fredspristagaren Martti Ahtisaari Academill i Vasa. På tapeten fanns frågor som rörde hans fredsmedlaruppdrag och hans tid som president, men också det svenska språkets ställning i Finland. Ahtisaari, som sedan länge är en av svenskan i Finlands stora försvarare, fick frågan om hur han upplever det svenska språkets ställning i Finland, och vad han gör för att förbättra dess ställning. Svaret som president Ahtisaari gav har etsat sig fast i mitt minne och ploppar upp när språkdebatten rasar på alla tänkbara plan i landet.

– Det är för mig paradoxalt att jag ska åta mig att försvara svenskans ställning, prata svenska och stå på barriärerna för svenska språket, när de som kräver det själva inte vågar eller vill prata svenska.

Ahtisaaris ord passar mer än väl in i den finlandssvenska vardagen, och åtminstone jag känner igen mig i det han säger. I mångt och mycket vågar eller vill inte en finlandssvensk prata svenska år 2011. Det må gälla med expediten i butiken, med tjänstemannen på byrån eller med mannen på gatan. Under de år jag jobbat i affär har flertalet situationer uppstått där kunden pratat finska med mig, även om han eller hon varit fullständigt tvåspråkig eller rent ut sagt finlandssvensk. Det fåniga uppstår när kunden sedan upptäcker att jag pratar svenska, rentutav dialekt och kanske bor i samma by som den som handlar målfärg.

Om vi finlandssvenskar inte vill bli nedtryckta i stövelskaften så krävs det att vi står upp för vårt språk. Som jag förstått det så får man, i landets södra delar, stundtals vara rädd för att prata svenska på offentliga platser. Det om något är ett tecken på att något är fel, och att det hela gått på tok för långt. Ingen ska behöva vara rädd eller skämmas för att prata sitt modersmål.

Personligen uppskattar jag att bli bemött på svenska av en finsk person som har gett sig katten på att betjäna eller prata svenska. Det är mycket mer värt än när man som svenskspråkig pratar finska med en person som galant behärskar det andra inhemska. Ahtisaaris ord om att det är svårt att försvara något som inte ens ursprunget försvarar är något alla borde ta med sig. Våga prata svenska, det är inget att skämmas för!

16 år i Sahara.

Finländsk ishockeys långa ökenvandring fick ett slut i Orange Arena i Bratislava igår kväll. Då, 16 år efter VM-guldet i Stockholm såg Mikko Koivu, Mikael Granlund, Jarkko Immonen och de övriga lejonen till att ta död på en seglivad myt, myten om att Finland inte kan vinna VM-guld i ishockey. 1995 hade jag precis fyllt åtta år och minnena från finalen i Globen består mest av Ville Peltonens tre mål, Timo Jutilas 4-0-strut och Jarmo Myllys som lyfte klubban över huvudet halvminuten innan hesa Fredrik ljöd. Jag minns också pusslet jag fick i julklapp det året. Pusslet var 250 bitar stort och bestod av en bild på Knatte, Fnatte och Tjatte, det vill säga Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen.

Igår var ingen av knattarna med i Bratislava. Istället steg spelare som Petteri Nokelainen, Antti Pihlström och Petri Vehanen fram när det som mest behövdes. Hela matchen var rätt ofinsk. Istället för att ta en tvåmålsledning mot Sverige hamnde man i underläge med 1-0. Immonen sköt 1-1 med sju sekunder kvar av andra, och tredjeperioden är redan nu en finländsk hockeyklassiker. 5-0 mot Sverige inom loppet av 20 minuter i en VM-final är så ofinskt och så osannolikt att det egentligen inte alls passar in i historieböckerna.

Finland brukar av tradition ha världens sämsta tävlingsnerver. Det har förluster i OS-finalen 2006, WC-finalen 2004 och ett antal VM-finaler visat. Igår var Jukka Jalonens mannar som bäst när det gällde som mest. Jalonen har fått utstå kritik för valet av målvakt, för uttalandet om att hans VM-trupp är den bästa han någonsin haft och lättjan över att VM kunde ha tagit slut redan i det andra gruppspelet. Nu är Jalonen ett geni utan dess like, och den ende finländska chefstränaren som vunnit VM-guld i ishockey.

För 16 år sedan trycktes det upp otaliga t-skjortor, glas och muggar efter guldet i Stockholm. Min t-skjorta finns säkert kvar någonstans, väl gömd bland andra kläder av storlek 140. Pusslet finns kvar och jag bygger personligen ett mångfallt större pussel med Mikael Granlund eller någon annan som motiv denna gång.

Sist men inte minst. Ett VM-guld förbrödrar. Sällan är det så viktigt att påpeka att man är finländare som nu. Oavsett om jag pratar finska eller svenska. Världsmästare är vi allihopa.

EU vill ta död på det sociala kapitalet.

Som många kanske noterat så håller EU på med en översyn av momsreglerna för allmännyttiga föreningar och stiftelser. Det hela  är som bäst föremål för en så kallad offentlig konsultation, där var och en har rätt att uttala sig. Som det är idag så är alla allmännyttiga föreningar, samfund och stiftelser inte momspliktiga. Oron som finns i speciellt Norden just nu är att dessa ska bli tvungna att betala skatt, något som skulle vara förödande för många föreningar och stiftelser.

Varför skulle det då bli förödande? Framför allt beroende på två saker. Byråkratin och de direkta skatterna.  Skulle det bli obligatoriskt med moms för alla ungdomsföreningar, idrottsföreningar och andra liknande organisationer skulle det med all säkerhet påverka viljan att driva föreningen på det sätt som tidigare gjorts. Administrationen blir krångligare och utgifterna fler. Många av landets föreningar har redan idag problem med att få ihop styrelser eller frivillga talkoarbetare. De lär inte bli fler till antalet om EU får sin vilja igenom.

EU vill, om man ska använda ett uttryck hämtat från statskunskapen, ta död på det sociala kapitalet. Socialt kapital är, om man ska låna ett uttryck från Wikipedia, summan av den tillit som individerna i en grupp eller samhälle har för varandra. Statsvetare menar att man genom att till exempel sjunga i kör, delta i föreningsliv eller på annat sätt delta i en grupp alstrar socialt kapital. Socialt kapital leder, enligt statsvetaren Robert Putnam till en bättre fungerande demokrati och ett bättre samhälle.

Går EU:s grundtanke igenom kommer många föreningar att duka under, samtidigt som föreningsandan i de nu verkande ideella föreningarna kommer att bli svagare. EU:s förslag måste stoppas, någon annan tanke är för mig finns inte. Finland i allmänhet och Österbotten med sitt rika föreningsliv i synnerhet skulle lida väldigt av momsplikt. Tid finns att stoppa förslaget, låt oss göra det tillsammans!

Idioti hämtad från 30-talet.

Det här med att hamna bredvid de mest förunderliga människorna på en fotbollsarena verkar vara min grej. Det slår aldrig fel, kan jag lova. Är det inte gaphalsar som förstår reglerna så mycket bättre än domaren så är det någon som får för sig att han ska klappa händer och skandera favoritlagets namn när ingen annan gör det. Idag, på Sandviken, hamnade jag och Malin bredvid något så fantastiskt som ett gäng pensionärer, vars verklighetsuppfattning härstammade från året de kom till världen.

Något annat kan jag nämligen inte säga om deras korkade kommentarer. Okej, jag kanske överreagerar enligt vissa, men att sitta på en fotbollsarena och ropa rasistiska kommentarer åt utländska spelare och kommentera hudfärgen på både det egna lagets och motståndarlagets spelare är allt annat än okej. Det är korkat, idiotiskt och så fullständigt oförklarligt. Att säga ”neger” eller ”nu kom det in mer färg på plan” eller ”vilket språk talar dom, swahili?” säger i mitt tycke allt om åskådarna i fråga. De hör inte hemma på en fotbollsarena år 2011.

Det fanns årtionden när man använde ord som idag är straffbara att använda om andra folkslag, tryckte läroböcker där man skrev att människor som härstammade från Afrika var mindre vetande och såg ner på den som hade annan än vit hudfärg. Människorna som satt bredvid mig idag var kvar i de årtiondena.

Att man över huvudtaget sänker sig så lågt som personerna i fråga gjorde övergår mitt förstånd helt och hållet. Det går inte att komma undan med att man växt upp under tider då det var ”okej” att säga vissa saker om andra folkslag. Det går inte heller att komma undan med att man är inne i en fotbollsmatch eller att personerna som kommentarerna riktade sig mot inte hörde vad som sades.

Kommentarerna som fälldes om O’Brian Woodbine i VPS var så korkade och så idiotiska att man lätt glömde bort den skit huvuddomaren fick ta emot. Han var, om man ska tro samma genier, uppfostrad av Timo Soini.

Dags att svälja eller vägra att äta.

Regeringsförhandlingarna tar fart inkommande måndag, men redan idag får Jyrki Katainen svar på sitt frågebatteri från respektive riksdagsparti. Centerpartiet har redan meddelat att man under inga som helst omständigheter ingår i nästa regering. De återstående stora partierna, Sannfinländarna och Socialdemokraterna kom med sina svar i frågan om Portugals stödpaket idag.

Sannfinländarnas svar var, som förväntat, en aning luddigt och öppet för tolkningar. Sannfinländarna meddelade att man inte kan svälja Portugal-paketet och inte heller det faktum att man inom Europa ska skapa en stabiliseringsfond för att undvika det som hänt i Grekland, Irland och nu Portugal. Det intressanta här är att Timo Soini sätter regeringsmedverkan på spel redan nu. Formuleringen ”med gott samvete” lämnar dörren tämligen öppen ändå. Kan Soini & Co tänka sig att gå med i en regering med dåligt samvete? Soinis problem här är att han splittrar partiet hur han än gör. En del av riksdagsgruppen vill ha partiet i regeringen, medan en annan anser att partiets plats är i opposition.

I och med Jyrki Katainens krav på en enig regering i Portugal-frågan har Soini två alternativ. Att svälja paketet med långa tänder, eller stå utanför regeringen. Bägge alternativen kostar förtroende.

SDP säger ingenting om Portugal i sitt svar till Katainen. Man väljer att sväva över målet, utan att säga varken bu eller bä, vilket förvånar i alla fall mig. Jutta Urpilainen har tidigare uttryckt sig kritisk till ett Portugal-paket, men nu, när regeringsmedverkan står på spel, vågar man inte säga ja eller nej.

Kommande vecka blir fortsatt intressant. Juho Anttilas blogginlägg på Uusi Suomi visar på en konstellation som kan bli aktuell utan Sannfinländarna. Spänningen stiger.

Grattis Barack.

Egentligen är det som en saga för bra för att vara sann för Barack Obama. Egentligen ska det inte kunna hända. Den 11 september är det på dagen tio år sedan de kapade American Airlines-planen flög in i hjärtat på den amerikanska ekonomin. Den 11 september är det tio år sedan begreppet terror fick en helt ny mening. Den 2 maj 2011 offentliggör USA att man dödat världens i särklass mest jagade människa. Man gör det när opinionssiffrorna för den sittande presidenten är obehagligt låga, och man gör det lagom tills nomineringsprocessen i det amerikanska presidentvalet ska ta fart på allvar.

Hade Barack Obama någonsin kunnat föreställa sig att han mer än halvvägs in på sin första period som amerikansk president skulle ha de opinionssiffror han har idag hade han nog önskat sig ett manus som det han fått idag. Från och med idag kan han titulera sig som mannen som gav order om räden mot den byggnad där Usama bin Ladin befann sig. Från och med idag kan han titulera sig som mannen som befriade världen från al-Qaidas grundare.

Ser man mer objektivt på det hela så är det mer symbolik än betydelse att Usama bin Ladin är död. bin Ladin har varit den drivande kraften bakom terrornätverket al-Qaida i två årtionden, men han har inte legat bakom planeringen av verksamheten efter 11 september 2001. al-Qaida av idag är inte lika centraliserat som det var för tio år sedan. al-Qaida av idag är mer utspritt, med flera starka ledare, och med bin Ladins högra hand al-Zawahiri som den egentlige huvudmannen. Terrordåden världen över med stämpeln al-Qaida kommer inte att upphöra bara för att deras starkaste galjonsfigur är borta.

Segern är ändå stor i landet på andra sidan Atlanten. Barack Obama har fått kritik för sin tämligen tama terrorbekämpning. Från och med i dag kan han säga att han lyckades med något som president Bush den yngre gick bet på. Han tog kål på Usama bin Ladin. Det om någonting kommer hans kampanjstab att bygga kampanjen kring inför den stundande nomineringen inom det demokratiska partiet, och inför det kommande presidentvalet. Usama bin Ladin kan sägas ha vunnit George W Bushs andra presidentval. Nu kan han vinna Barack Obamas andra.