Matchdag 2.

Nya tag med dömandet ikväll. FC Kuffen står åter på schemat, denna gång andralaget. Match mot Laihian Luja en fredagkväll. Låter inte som någon gigantisk höjdare på förhand, men vad kan man.

  

Far fyller som tidigare nämnts år idag. Presenterna är inhandlade, tror att det blev ganska så bra trots allt.

Fun, fun, fun.

Det är skönt att känna att man behärksar dömandet just nu. Det är förbaskat skoj att döma, jag har hittat den där känslan som jag letade efter i våras och som var som bortblåst då. ńn mer skoj är det att döma med två bra linjedomare. Tack för ikväll, Benko och Rolle!

Det stora dilemmat.

Vad köper man i present åt en pappa som redan har allt? Klurigt värre när bemärkelsedagen infaller imorgon. Ņ ena sidan har han det mesta för förr, å andra sidan vill man ju inte komma tomhänt heller. Dilemma, dilemma.

  

Idag sparkar höstsäsongen igång på allvar för egen del med FC Kuffen – KoFF/PeIK i Kvevlax. Ska bli förbaskat skoj att döma fyran igen.

Ryska provokationer.

De senaste tidernas spekulationer om vad som ligger bakom det ryska importförbudet av finländskt kött tog sig en ny vändning idag. Enligt den här  artikeln har ryssarna hittat rester efter en acnemedicin i finskt griskött. ńmnet, kallat teracyklin, tillåts i små mängder inom EU, men inte av ryssarna, passande nog.

  

Detta om något är, precis som frågan om virkestullarna, att se som en ren provokation från grannen i öst. Ingen kan på allvar tro att det handlar om att Ryssland som nation värnar om vad invånarna där stoppar i sig. Ingen kan tro att det ligger strikta livsmedelsbestämmelser bakom beslutet att stoppa importen av finskt kött.

  

I ett land där fattigdomen är utbredd och där alkoholen dödar människor i parti och minut känns det en aning paradoxalt att börja förbjuda en västmakt som Finland att sälja kött. Precis som med virkestullarna så handlar det om ett rent test. Ett test som ska visa hur Finland reagerar.

  

Bara det att ryska myndigheter använt sig av så kallad gaskromatografi för att hitta minsta lilla spår av antibiotika i köttet gör att man får klassa anklagelserna som helt ogrundade. De finska metoder som används klarar inte av att hitta så små mängder som ryssarna hittar via gaskromatografitestet. Det borde säga allt.

  

Jag hade haft viss förståelse om en så pass noggrann instans som EU:s livsmedelsverk reagerat på innehållet i finska livsmedel. När värdena är tillåtna enligt unionens listor, men inte enligt de ryska, är något fel.

  

Finland har, av gammal vana, en enorm respekt för grannen i öst. Respekten har funnits där sedan självständighetsförklaringen och den lever kvar än i denna dag. Respekten gör att uttalandena är försiktiga och myndigheterna mer tillmötesgående än vad man normalt skulle vara.

  

Frågan är vad annat som går att göra. I den sits Finland befinner sig i, med gräns mot stormakten Ryssland, är alternativen få. Ryssland lär fortsätta provocera och testa sina grannar. Konstigt vore det annars.

Happy days.

Med risk för grovt plagiat så tar jag mig friheten att summera dagen i form av ett par stolpar. Jenny var inne på det här spåret igår, så jag fortsätter. Alltså.

  

  

Dagens trevligaste: KPV-tränarna i dagens P14-match i Smedsby. Gott humör, tacksamma för en bra insats av domartrion och glada miner trots en 0-2-förlust.

  

Dagens förnuftigaste: KPV-tränarna som hade förstånd att tysta sina spelare och få dem att förstå att domaren dömer och bestämmer. Inget gnäll, bara sunt förnuft.

  

Dagens bästa domarinsats: Mina assisterande för dagen. Aspiranter bägge två, men väldans duktiga redan nu.

  

Dagens skepsism: Hur rena från doping är de kvinnliga kulstötarna i friidrotts-EM? Ŗststaterna dominerar, som om det vore 1980.

  

Dagens goda gärning: Paret som skulle lösa parkeringsbiljett före mig blev av med pengar i automaten. De föll ur när jag tryckte på returmyntsknappen. Jag tog pengarna, sprang ikapp paret och gav tillbaka slantarna. Det vara enbart 2,20, men det kändes likväl väldigt bra.

  

Dagens mobiltelefon: Min reserv, som ska vara i bruk ett par veckor framåt, så länge 6220:n är på service.

  

Dagens medlidande: David Söderberg blev utan finalplats i kvalets sista kast. Förstås var det en svensk som knep finalplatsen istället.

  

Förbannelsen.

För andra gången på mindre än två år inträffade det som inte får inträffa. Displayen på min fantastiska Nokia sade tack och godnatt. Eller, den bestämde sig för att slå tre streck rakt över displayen, ska vi säga. Liksom första gången så har jag inte en blåblek aning om hur det kunde hända eller när det hände.

  

Har på känn att det nog icke går på någon garanti och att jag får betala displayeländet om jag inte vill byta telefon. Extra utgifter är precis vad jag behöver. Till saken hör att jag nog skulle klara mig med en telefon modell enklare. Problemet är bara att jag hunnit vänja mig vid att surfa i 3G-nät, bland annat.

  

Nå, nu ska vi icke måla fan på väggen. Det blir ett besök till telefonaffären idag, en diskussion och ett beslut. Så mycket vet vi.

  

På tal om förbannelse, VPS verkar inte kunna vinna när bordet är dukat och när  vägen mot toppen någorlunda utstakad. Igår spelade man som en nedflyttningskandidat av större modell när man föll med 1-4 mot IFK Mariehamn. Det kunde ha varit större siffror, så dåliga var man.

  

Natten förde med sig årets hittills häftigaste åskväder, något jag skulle ha missat om inte sambon hade väckt mig. Det blixtrade i parti och minut över Skolhusgatan.