Tacksam.

ńr hemkommen från ett lyckat möte med delar av min kampanjstab. Tacka vet jag goda vänner som man kan lita på. Tacka vet jag personer jag kan bolla idèer med. Jag är verkligen lyckligt lottad som har kunniga och driftiga personer kring mig inför valet, utan dem vore jag ingenting. Kvällen utmynnade i nya tankesätt, nya möjligheter och nya drag. Det känns bra, så här med åtta månader kvar.

Guuuuulis.

Idag planeras det gulisintagning bland samhällsvetarna på Ņbo Akademi i Vasa. Den 9.9 hålls den. Tills dess får alla gulnäbbar gå omkring i spänd förväntan. Vi punkthållare ska få till en riktigt bra intagning i år. Den ska bli lika bra som den ifjol, om inte bättre. Bilden här under är från fjolårets intagning, då även vädrets makter var på vår sida.

En finfin helg.

En finfin helg börjar vara slut. Gårdagen spenderades på Värlax tillsammans med världens bästa vänner. Bastubad, dopp i havet (det var friskt, inte kallt), god mat och många skratt gjorde villaavslutningen riktigt lyckad. Får nog säga att jag och Malin är lyckligt lottade som har de vänner vi har. Utan dem, inga lyckade helger.

  

Söndagen har, som så många gånger förr, gått i fotbollens tecken. Först i form av VIFK – RoPS på travbanan. Tanja Poutiainen spelade 90 minuter på mittfältet för bortalaget. Det händer nog inte speciellt ofta att en storslalommästarinna flyger till Vasa från Schweiz för att spela division två-fotboll. Idag hände det.

  

Dagen fortsatte med möte och VPS – FC Honka på Sandviken. 1-3 betyder att jag kan kvittera ut över 50 euro i vinst på tulosveto.

  

Just nu förgyller fotbollen på tv kvällen. Både Barcelona och Real Madrid spelar, direktsänt på Canal +. Det kunde definitivt vara värre detta.

Villaavslutning.

Om några minuter drar jag och sambon till Värlax för att invänta kvällen och vännerna. Villaavslutning står på programmet, och den firas i arkipelagen denna gång. Lite höstrusk och lite kylslaget må det vara, det är lite av charmen med sista helgen i augusti.

Entusiasm och intresse.

Ibland överträffar man nog sig själv. Beger man sig till Kvevlax i regn och åtta plusgrader för att se Kuffen – Kiisto i herrarnas division fyra så finns det ett par olika förklaringar. Man är galen, utan sysselsättning eller riktigt, riktigt fotbollsbiten. Jag tror att jag är en kombination av de där tre. Lite galen måste man vara för att åka. Sambon spelade egen match i Vörå och så var det ju det där med fotboll då. Det finns ju inget bättre.

Korsholms vs Vasa, rond X

Som jag skrev i min insändare i Vasabladet i förra veckan så hade jag aldrig trott att vi skulle se en debatt av den storlek vi nu ser, ett år efter KSSR-frågans avgörande i fullmäktige. Debatten rasar vidare, och den går i samma innötta spår som den gått det senaste åren, eller de senaste åren, om man så vill. Det jag tycker är märkligt är dock oförmågan att acceptera ett politiskt beslut. Jag känner ju inte till andra delar av landet lika bra som vår egen, men jag undrar nog om acceptansnivån för beslut i andra kommuner är likadan som här. Jag tvilar. Stort.

The new one.

Jag ska villigt erkänna att jag lyfte på ögonbrynen både en och två gånger när jag läste att Lukas Hradecky tränar med Manchester United. För den oinsatte så är han född slovak, men finländsk medborgare. Han är målvakt och spelar i nuläget för Esbjerg i danska ligan. Han har gjort en halvlek i a-landslaget (man föll med 2-0 mot Estland) och är 1,87 lång. Ingen kan säga att United har någon direkt återväxt att tala om på målvaktssidan, men det var kanske inte Hradecky jag hade väntat till Carrington. Hur som haver blir det spännande.

Man börjar bli gammal i huset..

Det märks att man inte är gulnäbb eller andraårsstuderande när man knallar runt i Academill. Ansiktena man ser är bekanta, kurserna är de samma, lunchmenyn börjar bli enformig, kårkalendern är lika opraktisk som ifjol och rutinerna när gulnäbbarna kommer är de samma som de varit under de senaste fyra åren. Det låter en aning märkligt att säga att man är fjärde årets studerande. Det var ju alldeles nyss som man knallade in där på darriga ben, och fick syn på Joakim Nyback (av alla människor) i auditorium Bruhn. Det var alldeles nyss som vi hade samkväm för första gången, och det var ju alldeles nyss som vi sparkade igång grundkursen i statskunskap. Det var hösten 2006 det, alltså alldeles här om dagen, typ.

Höstsöndag.

En väldans trevlig och harmonisk (nåja, stundtals) söndag är till ända. Den summeras nästan bäst i ett par punkter, eftersom skribenten bakom laptopen är alltför trögtänkt för att skriva en löpande och läsbar text.
  • Vad i hela friden är Wasalandia för något, egentligen? Nu, när jag för första gången i mitt liv besökt Powerpark, så är frågan än mer relevant. Vem vill betala för fiaskot i Vasa när man kan åka några kilometer inåt landet och får betydligt mer valuta för pengarna?
  • Jag var rädd en hel gång på Powerpark, kan jag villigt erkänna. Det var under åkturen i den här. Det gick en aning för fort i kurvorna för att jag skulle gilla den fullt ut.
  • Den här och den här var dagens bästa.
  • Jag gjorde rätt som dissade United på tv. 2-2 mot Fulham och bränd straff av Nani kunde man gott missa. Istället såg jag och sambon VIFK slå FC OPA med 5-0 på Karlsplan.
  • Det är rätt roligt att kvittera ut 50 euro i spelvinst, speciellt när man fått till en svårtippad långentrio.