Dagens respons.

Det tog fram till kvällen, eller låt oss säga eftermiddagen, innan den första och hittils enda negativa kommentaren om min insändare i dagens VBL dök upp. Den kom inte från helt oväntat håll, även om jag kanske hade sett lite mer sparsamma kommentarer. Jag fick höra att jag skrivit en riktigt dålig insändare då jag skrev att jag efterlyste mer samtal mellan berörda parter och att jag tyckte synd om skolbarnen som inte får åka på Stafettkarneval. Jag hade kanske inte kallat någon annans insändare för dålig, snarare rör det sig om olika uppfattningar och åsikter. Med tanke på den respons jag fått tidigare under dagen så väger eftemiddagens kommentar mycket lätt. Jag har skrivit dåliga insändare i mina dagar, det erkänner jag villigt. Att dagens skulle vara det håller jag inte med om. Jag säger min åsikt och står för den.

Dagens roligaste.

I normala fall läser jag inte läsarkommentarerna under nättidningarnas artiklar, men idag gjorde jag ett undantag, på Expressen. Artikeln handlar om maktskiftet i Nordkorea, och kommentaren är väl varken politiskt korrekt eller i sitt rätta sammanhang. Den var dock fantastiskt rolig.

  

”Har Ohly skickat gratulationstelegram ännu?”

Förbannat säker.

Efter kvällens träff på kretskansliet är jag än mer säker på att jag sitter i rätt båt och att det jag gör är det rätta. Jag är en del av ett fantastiskt lag, det har jag sagt förr. Samtidigt är jag också medlem av ett fantastiskt ungt lag. Jag blir än mer säker på att SU har det som krävs och ett bra koncept inför riksdagsvalet 2011. Jag är förbannat säker på att jag går rätt väg, och samtidigt tacksam för det stöd jag har. Det är trots allt otroligt roligt att vara politiker!

Fortfarande.

Det svänger fort här i bloggvärlden. Inspirerad av vad Jenny skrev i sitt musikinlägg alldeles nyss så konstaterar jag det jag konstaterat förr. Robbie Williams är världens sista fullfjädrade popartist. Det är inte Beyonce, Jenny! Lady Gaga har potentialen, Adam Lambert har lite han också, men än så länge är Robbie den siste kvarvarande. Varför? Jackson är död, Madonna är äldre. Svårare än så är det inte..

Sluta, och gör det nu!

Ņtta dagar har gått sedan riksdagsvalet i Sverige. Ingen, absolut ingen, kan ha missat att Sverigedemokraterna blev invalda. Ingen kan heller ha missat den mediacirkus som drog igång efteråt. Cirkusen som sådan håller på att få löjliga proportioner. På Facebook bildas det grupper där medlemmarna uppmanas fördöma SD. Samtidigt skapas det grupper med namnen ”Lägg ner hatkampanjen mot SD”.

  

Min spontana reaktion och tanke är att det blir för mycket från båda håll. För det första så är det bara att inse att SD är invalda i Sveriges riksdag, genom ett demokratiskt rätt och riktigt val, det varken kan man eller ska man protestera eller demonstrera mot. För det andra behövs det inga kampanjer, varken så kallade hatkampanjer eller det motsatta.

  

Varför? Helt enkelt därför att var och en ska få tänka och tycka precis vad man vill. SD vill driva en viss typ av politik. Hur motar man denna? Jo, genom att bedriva en motsatt politik, eller i alla fall en sådan som man själv ser som rätt och riktig. ńr man inte politiker är det förstås fritt fram att sympatisera med den eller de som man anser ha rätt i olika sammanhang.

Jag förstår absolut inte varför folk ska bedriva kampanjer och driva på protester. Det om något ger ju bara SD än mer luft. Att gå ut och uppmana folk att göra det ena och det andra spär bara på de olika grupperna. Folk har trots allt åsikter, för eller emot, utan att det drivs stora upprop.

  

I Finland får ett parti som Sannfinländarna ett understöd på 12,5 procent just nu. De ska på intet sätt jämställas med SD, och man ska absolut inte bedriva något upprop mot dem heller. Istället ska de aktörer som anser att Soinis gäng är fel ute lyfta fram vad man själv vill göra annorlunda, och vad skillnaderna mellan parterna är. Det hjälper liksom inte att protestera.

Inget att skriva hem om.

United klarade inte av att slå Bolton borta, och gapet uppåt blev bara en poäng mindre. Det var väl att hoppas på för mycket när man hoppades på seger. Nacken spänner och bråkar och söndagen är snart till ända. Nu väntar en fyra dagar lång jobbvecka, sedan drar jag till Tallinn med det bästa av partier. Det blir första utomlandstrippen på jag vet inte när. Dessutom har jag icke varit i Estland förr.