Läsande

Ett tag sedan jag skrev nu, men tiden har varit knapp i och med jobb och lillajulfirande. Nu, efter två fotbollsmatcher på TV och ett antal sidor ur Metodpraktikan, så börjar ögonlocken kännas en aning tunga. Är dock nöjd med att ha benat mig igenom de två inledande kaptilen i ovan nämnda bok, och dessutom skrivit ner en del anteckningar.

Efter att ha stängt den boken får man sätta sig in i föredragningslistan till sjukvårdsdistriktets fullmäktigemöte imorgon. Gruppmöte 10.00, möte 13.00 och jobb från 15.00, vilken fabulös måndag det lär bli! Som tur är så är man bara suppleant i fullmäktiget i fråga. Det var en hel del för en oinsatt att sätta sig in i, må jag säga.

Nu Sportspegeln. Han kan sina saker, den där Zlatan!

Ett grattis till Olli Rehn

Centern har fått utstå hård kritik under det senaste året, med all rätt. Har det inte gällt brädhögar så har det handlat om Karlebys orientering. Ljuset i keputunneln, som partiet inte lär vara sena med att plocka fram, stavas utan tvekan Olli Rehn.

När José Manuel Barroso presenterade sin nya kommission stod det klart att Rehn fått portföljen innehållandes ekonomiska och monetära frågor. En av de tyngre portföljerna med andra ord. Rehn har varit kommissionär med ansvar för EU:s utvidgning tidigare, och har uppenbarligen gjort ett väldigt bra jobb.

Rehn är ingen direkt nykomling. Han har studerat ekonomi i USA och är dessutom doktor i internationell politisk ekonomi från Oxford. Med andra ord är han en av de större förgrundsfigurerna inom finsk politik. Lägg därtill att han ”bara” är 47 år. Det är ingen som helst ålder för en politiker.

Det fanns med all säkerhet besvikelse i centerleden när Matti Vanhanen förde fram Rehn som Finlands kommissionär även för den kommande perioden. Rehn är, trots sina meriter, en av höjdarna inom Centern som inte suttit i någon regering, än. Många centeranhängare hade säkert gärna sett Rehn som ordförande. Frågan är dock om Rehn alls är intresserad av finsk politik när hans parti svartmålas i parti och minut.

Vanhanen blev en konkurrent fattigare inför partiledarvalet i sommar. Rehn tackade, tog emot och fick en av de finare posterna i EU-kommissionen. Det är bara att lyfta på hatten.

Stöd veteranerna!

Enligt tidningen Helsingin Sanomat så skulle de organisationer som upprätthåller pengastödet till våra veteraner vara goda för uppemot 87 miljoner euro. Detta har fått folk att reagera och påpeka att veteranerna alls inte behöver mer pengar.

Att tänka och tycka så är bara arrogant, fånigt och kortsiktigt. Det har inte bekräftats från något håll att veteranerna skulle ha så mycket pengar som påstås. Dessutom är det kalla fakta att större delen av våra veteraner lever på under tusen euro i månaden. Trots insatser och trots att det påstås finnas pengar.

I år säljs nålar med Mannerheims monogram på, för 20 euro styck. Avkastningen ska gå till stöd för veteranernas fortsatta boende hemma i egna hus och lägenheter. Nålarna, som är 100 000 till antalet och som ursprungligen tillverkades när Ryttarstatyn föreställandes Mannerheim skulle uppföras 1952, får ses som en symbol för ett släkte som håller på att tyna bort.

Jag känner flertalet personer som inte stoppar växelpengar i insamlingsbössorna för veteranerna. Jag känner personer som totalt struntar i att ge bort några euron eller köpa något till stöd för de som försvarade vårt land för snart 70 år sedan.

Den 30 november är det 70 år sedan Vinterkriget bröt ut. Ett krig som följdes av ytterligare två. Dessa krig kom att slå sönder familjer, splittra ett land och ödelägga mångas framtid. Då, för 70 år sedan, slogs våra förfäder för vårt fosterland. Det är inte för mycket att hedra dessa kvarvarande, grånande veteraner, med några futtiga euron. Det har vi råd med. Det är veteranerna som sett till att vi lever i ett fredens Finland idag. Snart är dom borta, så kom ihåg dom så länge de är med oss!

Strävan efter att nå toppen

Läste alldeles nyss att Martin Hansson, domaren jag tog upp i ett inlägg här nedanför, hade tänkt lägga pipan på hyllan för att jobbet som domare inte var värt förnedringen han fick utstå efter den där onsdagskvällen i Paris. Nu tänker den gode Hansson inte göra det, utan kommer att döma en Champions League-match den 8:e eller 9:e december.

Helt rätt av UEFA som vågar och vill släppa fram Hansson. Nu är jag i princip så långt ifrån Champions League man kan komma i min egen karriär, men samtidigt kan man känna igen sig lite grann. Jag gjorde både bra och dåliga matcher i somras, och efter en av de sämre gick tankarna av och an. Den bästa medicinen och upprättelsen var dock att få förtroendet i en ny match av samma kaliber. Man fick viss upprättelse och en bekräftelse på att man behärskar det man håller på med.

Tankarna på att sluta döma har inte slagit mig och förhoppningsvis kommer det inte några sådana tankar på länge än, men samtidigt har man funderat varför man egentligen håller på med dömandet. När skällorna är som värst så undrar man vad människan är byggd av för typ av skrot och korn. Grundkonceptet borde vara att jag har full respekt för spelarna som spelare och människor, och att spelarna ska ha respekt för mig som domare. Dock finns det spelare som inte resonerar så, tyvärr.

I vinter ligger all min fokus på att få konditionen i sådant skick att jag klarar konditionstestet till våren. Om jag klarar det så förutsätter jag att jag är aktuell för division 3 till sommaren 2010, och som assisterande i division 2, något annat vore konstigt, tycker jag.

Noterade samtidigt att min favoritförening Sundom IF tydligen agerar kontoinnehavare åt ett gäng fifflare. Spännande fortsättning följer.

Det hopar sig

Och då menar jag inte skolarbeten, visst finns det sådana också. men de betas av i en ganska så mak takt. Istället är det tomflaskorna, plastkassarna och tidningarna som hopar sig.

Har just rensat ur skåpet och fick ihop tre stora kassar med pantflaskor. Hatthyllan i tamburen blev även den en börda fattigare. Vasabladethögen åkte rakt ner i pappersinsamlingen, och jag som tyckte att jag tömde samma hylla alldeles nyss kunde konstatera att tiden går.

Plastkassarna har blivit inkastade under diskbänken, men nu är det uppordnade och plötsligt får så mycket mer plats i skåpet.

Måndagar är bra städdagar!

Sömnig julöppning

Inte för att jag någonsin (nej, faktiskt inte) brytt mig särdeles mycket om julöppningarna i Vasa genom åren, men årets går nog till historien som en av de segare. Klent utbud på torget, samma lakritsförsäljare som på vilken marknad som helst, krimskrams och endast en julgran. Varför Vasa Elektriska bryter traditionen och inte sätter upp någon gran vet jag inte. Just det bolaget har ju gjort bra resultat, laman till trots.

Inhandlade ett Aliasspel tillsammans med sambon. Upptäckte till min stora glädje att jag vara relativt bra på just det spelet under maffians middag hos Emme här i höst. Bara för att jag skriver det så lär jag väl få äta upp det, vi hade nämligen tänkt bjuda in kompisarna på spelkväll, bara helgerna blir lite ledigare 🙂

Nu väntar mammas lasagne och en lugn söndagskväll. Inkommande vecka är det min målgrupps tur att få vaccin. Vi som studerar ska dock söka oss till studenthälsan, som det ser ut. Har länge tvekat på om man alls ska gå och vaccinera sig. Just nu lutar det nog åt att jag inte gör det.

Lid med Martin Hansson!

Alltsedan Thierry Henry tog bollen med handen inte bara en utan två gånger i Frankrikes match mot Irland i onsdags så har debatten gått het. Det har debatterats om huruvida matchen borde spelas om, om Henry ska straffas för tilltaget, om det ska införas kameror i straffområdet för att avgöra svåra situationer, men framför allt så har domaren hamnat fokus.

Martin Hansson, en 38-åring från Holmsjö, har fått ta emot oerhört mycket kritik för att han inte såg handsen på Henry. Likaså har hans kollega, den assisterande domaren Stefan Wittberg fått ta emot samma mängder för att han inte höjde flaggan för offside i första läget, och för att han inte flaggade av Henry i andra läget.

Så kallade experter som Erik Niva, Jens Fjellström och Glenn Strömberg har alla uttryckt sig och klandrat Hansson. Niva har gått så långt att han kallar det för den största svenska domartabben någonsin, och sagt att Hansson bör utelämnas från sommarens VM.

Far och jag konstaterade så sent som idag hur oerhört enkelt det är för en studioexpert eller en kommentator att uttala sig, utan att själv ha behövt uppleva situationen. Man tror att man vet, och tror att reglerna är utformade på ett visst sätt.

När man själv är domare så är det en helt annan vinkel på det som sker på planen. Hansson var skymd av ett antal spelare och kunde omöjligen se handsen. Kunde han ha haft en annan position? Ja, men vem sjutton vet att Henry kommer att fösa bollen med handen, just då? Borde Hansson ha dömt bort målet? Nej. Hansson kan inte döma bort ett mål för något han inte har sett.

Wittberg då? Offsiden låter jag vara osagd, en assisterande domare har ett synfält som ingen tv-kamera eller åskådare i världen har. Dessutom ska denne bestämma sig inom loppet av hundradelar av en sekund. Wittberg var även han skymd och kan inte lastas för handsen.

Rösterna som höjts och som uttalat sig emot Hanssons fortsatta dömande är enbart löjliga. Min personliga åsikt är att Hansson ska få döma VM, dock inte Frankrikes matcher, av naturliga skäl. Att lasta en domare för något man inte kan se, och att förstöra en bra karriär med ett misstag som kan hända vem som helst går bara inte. Hansson ska döma VM, så bra är han.

Dagen D

Idag, 16.30 flyger champagnekorken här på Skolhusgatan. Då firar Pampasmaffian året som gått. Efter det väntar årsfesten, den finaste av fester.

Fracken ska ännu hämtas, Malin får frisyren fixad som bäst och jag börjar få ångest över när man ska börja dra på sig finmunderingen. Det är nämligen ingen lätt procedur att dra på sig en frack. Iallafall inte när man bär den en gång i året. Lägg där till att kårbandet och föreningsbandet ska fästas ordentligt.

Nåväl, 18.00 drar solennakten igång. Då är de vita handskarna på och frisyren som den ska vara. Ikväll slår vi klackarna i taket, ikväll är det vi som är bäst, ikväll är det festernas fest för oss på ÅA i Vasa.

Vasabladets ställningstaganden

Tiden då chefredaktörerna talade om för läsarna hur man skall göra för att undvika att saker och ting ska gå åt helvete är inte förbi, hur gärna man än skulle vilja det. I dagens VBL förkunnar chefredaktören vad han tycker om de förtroendevalda i Korsholm.

Hade vi inte tidningens åsikter i KSSR-frågorna på klart förr så har vi det nu. I min iver blev det en insändare som förhoppningsvis publiceras redan imorgon. Vasabladet har i mina ögon sjunkit allt djupare, nu får man bara ett kvitto på att skeppet läcker på fler än ett ställe.