En historisk dag

Liksom många andra dagar så är även denna dag och dess datum, den 29 december, en stor del av historien.

1891 patenrerade Thomas Edison radion, något som många av oss idag inte skulle kunna vara utan. 1940, under slaget om Storbritannien, fällde Luftwaffe mängder av bomber över London. 3000 människor dog.

För 20 år sedan blev Vaclav Havel president i det som ännu hette Tjeckoslovakien. Han hann vara president i dryga tre år, innan länderna delades upp enligt dagens modell. Havel var sedan president i Tjeckien fram till 2003.

Dagar med blygsamma datum, som dagens, har haft stor betydelse i världshistorien. Däremot är det dagar som 6 juni, 11 september och andra som vi minns bäst.

Två dagar kvar av 2009 och detta decennium. Vad för nästa år med sig för spännande dagar och datum?

Slutet gott..

allting gott, heter det ju. Nu är julen i mitt tycke inte slut för att aftonen, juldagen och annandagen rusat förbi. Snarare tycker jag det är så att julen sträcker sig till tjugondagen, den dagen då den beryktade Knut har namnsdag. Detta kan i och för sig ha något att göra med att jag tycker om julen så pass mycket att jag inte vill att den ska ta slut.

Julen har varit väldigt, väldigt bra, så här långt. Julaftonen inleddes med julklappsbyte med fästmön och ett rikligt julbord här hemma. Den fortsatte med Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och klappöppnande innan Svensson, Svensson avrundade kvällen. Vilken julklapp som var bäst tänker jag inte uttala mig om, men säg så här, minnesnålen med Mannerheims monogram värmer ett patriotiskt hjärta, medan böcker aldrig är fel.

Juldagen spenderades till 90 procent på Hultvägen 50, hos farmor. Kalkonmiddagen med släkten är något jag upplevt i snart 20 år och det är något jag gärna fortsätter med i många år än. Mätt och belåten blev man, och krogen fick inget besök denna juldag. Varför? Orken tröt och fästmöns famn var alldeles för varm och skön för att lämna.

Resterande dagar har förflutit i det latas tecken. Undantaget är kanske söndagen när jag bytte julklappar åt förvirrade kunder i timmarna sex på Prisma. Samtidigt passade jag på att trycka ner fingrarna i en burk lasyr, med följden att halva handen var silverfärgad ett antal minuter efteråt.

Imorgon hägrar jobbet igen. Nyåret blir nästa anhalt. Middag på Skolhusgatan 10 står på schemat. De närmaste vännerna är inbjudna och jag har på känn att det kan bli riktigt, riktigt bra.

Nog om det, nu natten i sällskap av Pär Stenbäcks memoarer. Julklappar, ni vet.

Till minnet av den störste

I måndags drog en av de största hjältarna sitt sista andetag. En av det numera legendariska IR61:s plutonchefer lämnade jordelivet. Harry Järv somnade in, 88 år gammal, efter en sjukdomsattack.

Harry föddes i Karperö den 27 mars 1921. Han växte upp i  Norrön, eller Norröijen som det heter på dialekt. Efter avlagd folkskola styrdes stegen mot lyceet i Vasa. Studierna skulle dock få sättas åt sidan en aning, Vinterkriget bröt ut, och en då 18-årig Järv ställde sig till fosterlandets förfogande. 

Finland hade hunnit vara självständigt i 22 år då, och det var just landets självständighet som skulle bli Harrys största ledstjärna. Under fortsättningskriget blev han många ryssars stora skräck i och med sina patrulluppdrag och sina väl genomförda attacker mot ryska stödjepunkter.

Den 4 september 1943, på väg tillbaka från ett uppdrag, steg Harry på en mina. Följden blev att man tvingades amputera underbenet. Därmed grusades Harrys krigsframtid, och IR61 fick genomlida triderna i bland annat Tali och Ihantala utan löjtnant Järv.

Efter krigsslutet bosatte sig Harry i Stockholm, där han kom att fungerasom biblioteksråd vid Kungliga biblioteket. Under åren producerade han närmare 50 litterära verk, om bland andra Kafka. Harry hann också ge ut flera böcker innehållandes egna fotografier från Fortsättningskriget. Dessa är också grunden till filmen Framom främsta linjen.

Harry lämnar ett stort tomrum efter sig. Han var en god berättare och en mycket, mycket kunnig man. Jag är en av få (vad jag vet i alla fall) österbottningar som fått den stora äran att paradera för Harry Järv. På Ekenäs Kustbataljons årsdag 2007 tog han och bataljonskommendören emot oss i Ekenäs. En stor stund för mig och det förmodligen största minnet från värnpliktstiden.

Harry kommer alltid att finnas med i våra Karperöhjärtan, och i många andras. En stor krigare och ledare glömmer man inte. Hjältar dör aldrig, de lever vidare.

Det här med efternamn

Min farmor är en av få personer som jag kan tala med om saker ”från förr”. Hon, och ett antal andra släktingar, har länge fått leva med namnet Beijar. Farmor gifte sig med min farfar 1957, och hann vara gift med honom i nästan exakt 45 år. Namnet i sig är väl inget speciellt, kan jag tycka, som inte vet av något annat.

Det finns 227 personer i detta land som heter Beijar. Många av dessa finns här i Österbotten. Jag har fått höra att det både kan vara en belastning och en fördel att heta det jag heter, mest beroende på att det fanns starka åsikter för och emot min farfar som politiker.

Jag har inte hunnit uppleva det negativa än, och tror inte att jag lär göra det heller. Vad min farfar gjorde är saker som jag kan tycka var helt rätt och vad man än gör här i livet så kommer folk att ha åsikter. Det som räknas till fördelarna enligt mig är att man sticker ut, vilket ju kan göra sitt när man ska försöka växa som poltiker.

Det man dock mest får höra med det här namnet är om jag är släkt med ”den, den och den Beijar?”. Oftast får jag säga att jag inte är det, men det händer då och då att folk känner igen mig och ska tala om minnen de har av farfar, eller när de vill hälsa åt pappa.

Namnet bär jag med stolthet, och det hoppas jag att min blivande fru också kommer att göra. Hon tycker, till skillnad från många andra, att jag har ett väldigt vanligt namn. Desto bättre för henne att smälta då med andra ord 😉

Att inte göra någonting alls..

Egentligen så passar Ledins sommardänga in väldigt dåligt både på årstid, väder och vad jag gör för tillfället. Men egentligen är det lite så, att det är skönt att inte ha något som pockar på. Jag är väl medveten om att vi har en kursdagbok som ska inlämnas innan nyår, men den kommer att bli skriven, det har jag lärt mig.

Istället känner jag bara en lust att göra, precis det, ingenting. Efter att ha festat loss på Politivas 27:e julfest i fredags (den höll måttet, ja) så var gårdagen en väldigt slö och tröttsam dag. United föll med 3-0 på Craven Cottage, Playtones vann Dansbandskampen och jag fick se Davids hemmagjorda gitarr. Alltid något.

Idag har jag torkat damm ur hyllorna här hemma och putsat bort det tjocka dammtäcke som lagt sig över min skivsamling. Det märks var man lyssnar på musik nu för tiden, kan man väl säga. Ikväll blir det mat i stan (kanske?) och filmen Bröllopsfotografen på bio. Börjar vara ett tag sedan man var på Gloria sist, och när Kjell Bergqvist gör en film får den inte missas.

Imorgon blir det årets sista möte, sedan tre kvällsskift i jobbet innan vi officiellt tar jul. Ska bli enormt skönt att inte göra någonting alls i sex dagar.

Var är klimatförändringarna?

Jag är mycket väl medveten om att man inte kan se följderna av global uppvärmning idag, imorgon eller nästa år, för den delen. Men visst är det lite paradoxalt att det blir 27 grader kallt här i Korsholm samtidigt som världens kloka (?) huvuden slår ihop sig i Köpenhamn och försöker få fram ett nytt klimatavtal.

Nu är jag inte den störste miljöprofeten här på jorden, men samtidigt förundrar man sig nog över folks dumdristighet, att man inte sätter klimat och miljö längre fram i prioritet än man gör. Det är ju trots allt miljöerna och omgivningarna som är grunden till allt det vi gör, stort som smått.

För att övergå till det mer lokala planet och dess klimat så har jag fått stöpsla i motorvärmaren i tid idag. Primeran är i och för sig van med det mesta, men gillar inte riktigt att bli igångtvingad kall.

Ikväll deltar jag i mitt första budgetmöte som fullmäktigeledamot. Som jag tidigare skrev så tror jag att SFP-gruppen är enig i allt utom pengarna till utbildningen. Där blir det omröstning. Sedan hoppas jag att vi kan hålla ihop när förslagen och ändringarna börjar hagla från vänsterkanten. Det vore konstigt om inte sossarna eller vänstern ska ha mer pengar till den sociala sektorn. Nämnas bör här att man redan fått 200 000 euro extra, och att man nu fått order om att göra det bästa man kan av situationen.

Någon gång kring 22-23-tiden ikväll vet vi hur det gick.

Möten i väntan på julen

Ikväll betade jag av möte ett av fyra på listan över möten denna vecka. SFP:s fullmäktigegrupp höll möte ikväll, i timmarna tre. Debatten i sig var saklig men etsade sig fast vid utbildningsfrågorna, som sig väl bör i dessa sammanhang. Utbildningsnämndens ordförande och ledamöterna i nämnden kommer att ställa sig bakom ett förslag om 120000 euro extra, vi andra verkar gå på styrelsens förslag.

På torsdag är det budgetmangling, vilket lär ta sin lilla tid. Mer än fem timmar kan vi väl räkna med, om ledamöterna från de andra partierna är hälften så pratglada som dom brukar. Imorgon håller SU:s kretsstyrelse konstituerande möte och på fredag är det institutionsrådet som har sitt konstituerande.

Intressanta möten med andra ord. Ska dock bli väldigt skönt att få gå på julfest på fredag och känna att julen verkligen är nära. Låt då vara att jag ska jobba ett par dagar nästa vecka, men det kan jag stå ut med då ledigheten är desto längre kring jul. Julklapparna börjar vara handlade, och dagens löneutbetalningar var sannerligen ett välkommet tillskott.

Mycket positiva saker på gång nu. Lägg till att det snöar ute så är det nästa fulländat. En vit jul är ju inget vi varit bortskämda med de senaste åren.