allting gott, heter det ju. Nu är julen i mitt tycke inte slut för att aftonen, juldagen och annandagen rusat förbi. Snarare tycker jag det är så att julen sträcker sig till tjugondagen, den dagen då den beryktade Knut har namnsdag. Detta kan i och för sig ha något att göra med att jag tycker om julen så pass mycket att jag inte vill att den ska ta slut.

Julen har varit väldigt, väldigt bra, så här långt. Julaftonen inleddes med julklappsbyte med fästmön och ett rikligt julbord här hemma. Den fortsatte med Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och klappöppnande innan Svensson, Svensson avrundade kvällen. Vilken julklapp som var bäst tänker jag inte uttala mig om, men säg så här, minnesnålen med Mannerheims monogram värmer ett patriotiskt hjärta, medan böcker aldrig är fel.

Juldagen spenderades till 90 procent på Hultvägen 50, hos farmor. Kalkonmiddagen med släkten är något jag upplevt i snart 20 år och det är något jag gärna fortsätter med i många år än. Mätt och belåten blev man, och krogen fick inget besök denna juldag. Varför? Orken tröt och fästmöns famn var alldeles för varm och skön för att lämna.

Resterande dagar har förflutit i det latas tecken. Undantaget är kanske söndagen när jag bytte julklappar åt förvirrade kunder i timmarna sex på Prisma. Samtidigt passade jag på att trycka ner fingrarna i en burk lasyr, med följden att halva handen var silverfärgad ett antal minuter efteråt.

Imorgon hägrar jobbet igen. Nyåret blir nästa anhalt. Middag på Skolhusgatan 10 står på schemat. De närmaste vännerna är inbjudna och jag har på känn att det kan bli riktigt, riktigt bra.

Nog om det, nu natten i sällskap av Pär Stenbäcks memoarer. Julklappar, ni vet.