Puh.

Skakade loss axlarna och kroppen på en 4,5 kilometer lång länk. Det kändes helt okej, även om det förstås kunde kännas bättre. Antar att fotbollsvisslandet och joggandet är två bra komplement till bankjobbet, där man mest sitter stilla.
Nu ska jag färdigställa ett bokslut och börja fila på en insändare. Sommarlov is the shit 😉

Problemen i paradiset.

Det blev en lite rörig start på banksejouren. Datorn tiltade och helpdesken var inte så hjälpande som den kanske borde ha varit. Efter lösenord hit och lösenord dit, puckkoder som inte passade och många gråa hår kom jag igång. Allt annat var som förr. Rutinerna satt kvar, kontonumren var de samma och arbetskamraterna lika trevliga som förr. Det blir en bra sommar detta.

Bankelibanken.

Imorgon, när maj säger tack och hej för i år börjar jag sommarjobba så där på riktigt. På banken i Kvevlax. Ska bli riktigt intressant och roligt att återse banken och personalen där. Det ska också bli oerhört trevligt med normala arbetstider. Lediga kvällar är rätt bra att ha.

Hoppsan.

Vi fortsätter på den inslagna schlagervägen, vi som inte alls är intresserade av spektaklet. Finland var närmare lördagens final än Sverige var. Okej, nu hade Finland en klart svagare semifinal att ta sig igenom, men de finska barfotadamerna var tre poäng från att slå ut Moldavien, Sverige var fem poäng efter Cypern.
Vad drar vi då för slutsatser av detta? Jo, dessa:
  • Man ska, precis som i många andra sammanhang, ha tur med lottningen.
  • Man ska inte, som svenskarna gör, kräva uttåg ur schlagern. Har man gett sig i leken får man leken tåla. Inte drar sig Sverige ur kvalet till fotbolls-VM bara för att man har ett sämre lag än kvalmotståndarna.
  • Man ska inte stirra sig blind på vad som passar i Europa. Startfältet är sig aldrig likt två år i rad, och svenskarna röstar med hjärta trots starkt ”europabaserat” startfält.
  • Man ska sparka Christer Björkman. Påståendet om att han inte påverkar uttagningen är en ren bluff. Förbundskaptener i fotboll ryker om man spelar dåligt, inte hela laget.
  • Man ska, precis som Norge, inte sikta på att vinna två år i rad. Den irländska tv-budgeten måste ha mått mycket dåligt i början av 90-talet efter tre raka vinster. Ryssland visade också ovilja att vinna i år.
  • Tyskland kan gått ordna spektaklet i Gelsenkirchen nästa år. I den här arenan. Det skulle bli ett ganska svårslaget publikrekord.

Stalltipset som höll.

Tyskland vann Eurovisionen, Norge föll platt. Didriks annars skapliga ballad kom bort sig totalt i startfältet, medan Tysklands höll för trycket. Bäst igår var nästan Jimmy Jump, den ökände ”partycraschern” från Barcelona, som tog sig upp på scenen i samband med Spaniens framträdande. En liten arrangörsmiss, om vi säger som så.

Ŗverraskningen.

KoMu slog Kraft med 2-0, närpesbornas första förlust för året. Chockerande så där vid första anblicken, men inte om man såg matchen. KoMu tog vara på de chanser man hade, Kraft skapade få och tog inte vara på dessa. Att KoMu sedan var bland det mer osportsliga man sett på länge är en annan sak.
Schlagerfinal ikväll, är det någon som har en bra gissning på slutsegrare? Känns smått konstigt att inte läsa hur favorittippade Sverige är. Vi slipper det i år.

Den längsta dagen i mannaminne.

Utan att veta hur långt det här inlägget blir så konstaterar jag att dagen har varit lång och innehållsrik. Samtidigt är huvudet tomt och tröttkört, så därför blir kvaliteten på denna skrivelse säkerligen därefter.
En tidig väckning följdes av en arbetsintervju som gick helt okej. Det kunde ha gått bättre och det kunde ha gått sämre. Jag vet redan nu, känns det som, vad det stupar på ifall det stupar. Väljs någon annan framom mig så tror jag mig kunna peka på vad denna person är bättre på än jag. Så känns det. Samtidigt ska det bli spännande att invänta svar i nästa vecka.
Intervjun följdes av de sista ordinarie timmarna på Prisma på väldigt länge. Det kan ha varit de allra sista ordinarie timmarna för min del, de facto. Regnet vräkte ner och jag sålde regnmätare. Ungefär så kan man summera de timmarna.
Knappt han man vrida ur arbetskläderna innan domarmunderingen åkte på. Kaskö var destinationen, KaIK/TePa – KoFF/PeIK var matchen. 4-1 till hemmalaget stod det på icke befintliga tavlan när jag blåste av. En jämn match, där Kaskö orkade bäst och avgjorde i slutet. Match- och domarstandarden gick hand i hand. Den var sådär.
Efter en bilresa hem, en varm dusch och ett par smörgåsar tar jag helg. Jobbfria dagar väntar, i väntan på jobb på världens bästa Kvevlax Sparbank.

Populism på hög nivå.

Man kunde ju ana att oppositionspartiet SDP skulle fortsätta på den inslagna banan och mana fram mer populism under den egna partikongressen i Joensuu. Steven Frostdahl beskyller den sittande regeringen arbetar fram en strategi som gör Finland enspråkigt finskt. Han tycker att de borgerliga partierna gjort ett dåligt jobb och vill bevisa att SDP gör det bättre med start 2011.
I sådana här fall är det viktigt att komma ihåg ett antal saker. För det första var det en SDP-regering som såg till att studentsvenskan inte längre är obligatorisk. För det andra har en så pass ledande politiker som Arttu Uhlgren framfört att Finland ska bli enspråkigt finskt. För det tredje är SDP i färd med att välja Mikael Ljungner till nya partisekreterare, en man som enligt egen utsago absolut inte talar svenska om han inte måste.
För det fjärde så har varken SDP eller den svenska falangen presenterat några som helst trovärdiga alternativ för HUR svenska ska tryggas, om den nu är så pass på fallrepet som man påstår.
Det man som betraktare bör lägga bakom öronen i dessa fall är att oppositionen alltid är den som gör saker bäst, och som är det mest redbara alternativet när det nalkas val. Det är alltid lättast att sitta i opposition, agera missnöjespolitiker och poängtera vad man är bättre på. Det är alltid enklast att inte behöva ta ansvar.

Smått och gott.

Rubriken är hämtad från min spellista på Spotiy, så där stor fantasi har jag, på riktigt. Orkar inte riktigt plita ihop något sammanhängande denna blåsiga onsdagsafton, så det får bli så här istället:
  • Kuunkuiskaajat gick alltså inte vidare till final under gårdagen. Det är ju i och för sig en smärre bedrift att inte placera sig bland de tio, det var ju trots allt hela sjutton bidrag med.
  • Imorgon tar Sverige en plats i finalen på lördag. Anna Bergendahl, damen med likadana Converse som jag, rosiga kinder och speciell röst ska sjunga hem en ballad.
  • Jag bryr mig inte alls om Eurovisionen, som ni märker.
  • Jag slogs under aftonen av hur mycket prylar jag och Malin kommer att få packa ner och upp nu när det ska flyttas. Milde tid, säger jag bara.
  • Det ska regna på fredag, då jag ska vissla division 4 i Kaskö. Det är nästan för fantastiskt för att vara sant.
  • Jag ska på mitt livs tredje jobbintervju på fredag, säger jag nu åt er som inte visste det. Mitt facit hittills är 1-1. Ett jobb har jag fått, ett har jag blivit utan. Ņterstår att se åt vilket håll pendeln svänger nu.
  • Real Madrid blir inte att leka med nästa säsong. Jose ”The Special One” Mourinho kommer att få Pep Guardiola att ligga sömnlös många nätter.
  • Fotbolls-VM är 16 dagar bort. ńr det bara jag som vill ha svala junikvällar?

Om.

Om Finlands så kallade schlagerbidrag Työlki Ellää framför av barfotadamerna i Kuunkuiskaajat tar sig till final ikväll så tappar nog Eurovision Song Contest ytterligare i anseende.
Nog för att kalkoner, transvestiter och monster tagit sig till final och vunnit, men kan man inte presentera något starkare än två blonda damer med dragspel och fiol, sjungandes en icke fastnande låt på finska så får man nog verkligen börja undra. Marion Rung framstår som Madonna i jämförelse.