Vi fortsätter på den inslagna schlagervägen, vi som inte alls är intresserade av spektaklet. Finland var närmare lördagens final än Sverige var. Okej, nu hade Finland en klart svagare semifinal att ta sig igenom, men de finska barfotadamerna var tre poäng från att slå ut Moldavien, Sverige var fem poäng efter Cypern.

Vad drar vi då för slutsatser av detta? Jo, dessa:

• Man ska, precis som i många andra sammanhang, ha tur med lottningen.
• Man ska inte, som svenskarna gör, kräva uttåg ur schlagern. Har man gett sig i leken får man leken tåla. Inte drar sig Sverige ur kvalet till fotbolls-VM bara för att man har ett sämre lag än kvalmotståndarna.
• Man ska inte stirra sig blind på vad som passar i Europa. Startfältet är sig aldrig likt två år i rad, och svenskarna röstar med hjärta trots starkt ”europabaserat” startfält.
• Man ska sparka Christer Björkman. Påståendet om att han inte påverkar uttagningen är en ren bluff. Förbundskaptener i fotboll ryker om man spelar dåligt, inte hela laget.
• Man ska, precis som Norge, inte sikta på att vinna två år i rad. Den irländska tv-budgeten måste ha mått mycket dåligt i början av 90-talet efter tre raka vinster. Ryssland visade också ovilja att vinna i år.
• Tyskland kan gått ordna spektaklet i Gelsenkirchen nästa år. I den här arenan. Det skulle bli ett ganska svårslaget publikrekord.