92 år har gått sedan Finland förklarade sig självständigt. Den 3 januari 1918 erkändes vi självständiga och sedan dess har detta vårt land fått genomlida en hel del. Dels ett frihetskrig, dels ett vinterkrig, ett fortsättningskrig och ett Lapplandskrig. Finland har dock rest sig och stått stadigt på benen, trots att det blåst och svajat ordentligt under de år som förflutit.

Precis som den 30 november så är det idag skäl att komma ihåg förfäderna. Min morfar, som inte är med oss längre, stred i fem år vid fronten. Han kom hem, helskinnad, och tack vare honom skriver jag det jag skriver idag. Många var dom som blev kvar där i öst, många var dom som blev sårade och skadade för livet.

Det minsta vi kan göra en dag som denna är att komma ihåg de våra, hedra deras minnen och tänka på hur bra vi har det. För det har vi, hur mycket folk än orkar gnälla.

President Halonen bjuder in till bal på slottet i afton. Själv nöjer jag mig med att bevittna självständighetsparaden på TV. Den ger vissa rysningar och minnen. Den 7 januari är det tre år sedan jag ryckte in.