Läste alldeles nyss att Martin Hansson, domaren jag tog upp i ett inlägg här nedanför, hade tänkt lägga pipan på hyllan för att jobbet som domare inte var värt förnedringen han fick utstå efter den där onsdagskvällen i Paris. Nu tänker den gode Hansson inte göra det, utan kommer att döma en Champions League-match den 8:e eller 9:e december.

Helt rätt av UEFA som vågar och vill släppa fram Hansson. Nu är jag i princip så långt ifrån Champions League man kan komma i min egen karriär, men samtidigt kan man känna igen sig lite grann. Jag gjorde både bra och dåliga matcher i somras, och efter en av de sämre gick tankarna av och an. Den bästa medicinen och upprättelsen var dock att få förtroendet i en ny match av samma kaliber. Man fick viss upprättelse och en bekräftelse på att man behärskar det man håller på med.

Tankarna på att sluta döma har inte slagit mig och förhoppningsvis kommer det inte några sådana tankar på länge än, men samtidigt har man funderat varför man egentligen håller på med dömandet. När skällorna är som värst så undrar man vad människan är byggd av för typ av skrot och korn. Grundkonceptet borde vara att jag har full respekt för spelarna som spelare och människor, och att spelarna ska ha respekt för mig som domare. Dock finns det spelare som inte resonerar så, tyvärr.

I vinter ligger all min fokus på att få konditionen i sådant skick att jag klarar konditionstestet till våren. Om jag klarar det så förutsätter jag att jag är aktuell för division 3 till sommaren 2010, och som assisterande i division 2, något annat vore konstigt, tycker jag.

Noterade samtidigt att min favoritförening Sundom IF tydligen agerar kontoinnehavare åt ett gäng fifflare. Spännande fortsättning följer.