De senaste tidernas spekulationer om vad som ligger bakom det ryska importförbudet av finländskt kött tog sig en ny vändning idag. Enligt den här  artikeln har ryssarna hittat rester efter en acnemedicin i finskt griskött. ńmnet, kallat teracyklin, tillåts i små mängder inom EU, men inte av ryssarna, passande nog.

Detta om något är, precis som frågan om virkestullarna, att se som en ren provokation från grannen i öst. Ingen kan på allvar tro att det handlar om att Ryssland som nation värnar om vad invånarna där stoppar i sig. Ingen kan tro att det ligger strikta livsmedelsbestämmelser bakom beslutet att stoppa importen av finskt kött.

I ett land där fattigdomen är utbredd och där alkoholen dödar människor i parti och minut känns det en aning paradoxalt att börja förbjuda en västmakt som Finland att sälja kött. Precis som med virkestullarna så handlar det om ett rent test. Ett test som ska visa hur Finland reagerar.

Bara det att ryska myndigheter använt sig av så kallad gaskromatografi för att hitta minsta lilla spår av antibiotika i köttet gör att man får klassa anklagelserna som helt ogrundade. De finska metoder som används klarar inte av att hitta så små mängder som ryssarna hittar via gaskromatografitestet. Det borde säga allt.

Jag hade haft viss förståelse om en så pass noggrann instans som EU:s livsmedelsverk reagerat på innehållet i finska livsmedel. När värdena är tillåtna enligt unionens listor, men inte enligt de ryska, är något fel.

Finland har, av gammal vana, en enorm respekt för grannen i öst. Respekten har funnits där sedan självständighetsförklaringen och den lever kvar än i denna dag. Respekten gör att uttalandena är försiktiga och myndigheterna mer tillmötesgående än vad man normalt skulle vara.

Frågan är vad annat som går att göra. I den sits Finland befinner sig i, med gräns mot stormakten Ryssland, är alternativen få. Ryssland lär fortsätta provocera och testa sina grannar. Konstigt vore det annars.