Finländsk ishockeys långa ökenvandring fick ett slut i Orange Arena i Bratislava igår kväll. Då, 16 år efter VM-guldet i Stockholm såg Mikko Koivu, Mikael Granlund, Jarkko Immonen och de övriga lejonen till att ta död på en seglivad myt, myten om att Finland inte kan vinna VM-guld i ishockey. 1995 hade jag precis fyllt åtta år och minnena från finalen i Globen består mest av Ville Peltonens tre mål, Timo Jutilas 4-0-strut och Jarmo Myllys som lyfte klubban över huvudet halvminuten innan hesa Fredrik ljöd. Jag minns också pusslet jag fick i julklapp det året. Pusslet var 250 bitar stort och bestod av en bild på Knatte, Fnatte och Tjatte, det vill säga Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen.

Igår var ingen av knattarna med i Bratislava. Istället steg spelare som Petteri Nokelainen, Antti Pihlström och Petri Vehanen fram när det som mest behövdes. Hela matchen var rätt ofinsk. Istället för att ta en tvåmålsledning mot Sverige hamnde man i underläge med 1-0. Immonen sköt 1-1 med sju sekunder kvar av andra, och tredjeperioden är redan nu en finländsk hockeyklassiker. 5-0 mot Sverige inom loppet av 20 minuter i en VM-final är så ofinskt och så osannolikt att det egentligen inte alls passar in i historieböckerna.

Finland brukar av tradition ha världens sämsta tävlingsnerver. Det har förluster i OS-finalen 2006, WC-finalen 2004 och ett antal VM-finaler visat. Igår var Jukka Jalonens mannar som bäst när det gällde som mest. Jalonen har fått utstå kritik för valet av målvakt, för uttalandet om att hans VM-trupp är den bästa han någonsin haft och lättjan över att VM kunde ha tagit slut redan i det andra gruppspelet. Nu är Jalonen ett geni utan dess like, och den ende finländska chefstränaren som vunnit VM-guld i ishockey.

För 16 år sedan trycktes det upp otaliga t-skjortor, glas och muggar efter guldet i Stockholm. Min t-skjorta finns säkert kvar någonstans, väl gömd bland andra kläder av storlek 140. Pusslet finns kvar och jag bygger personligen ett mångfallt större pussel med Mikael Granlund eller någon annan som motiv denna gång.

Sist men inte minst. Ett VM-guld förbrödrar. Sällan är det så viktigt att påpeka att man är finländare som nu. Oavsett om jag pratar finska eller svenska. Världsmästare är vi allihopa.