Idag kom nationerna i Finlands grupp i EM-kvalet i fotboll överens om matchprogrammet. Det blev tämligen behagligt, om man nu kan säga så om en grupp där både Sverige och Holland ingår. Här är programmet:

03.09.2010 Moldavien – Finland
07.09.2010 Holland – Finland
12.10.2010 Finland – Ungern
17.11.2010 Finland – San Marino
03.06.2011 San Marino – Finland
07.06.2011 Sverige – Finland
02.09.2011 Finland – Moldavien
06.09.2011 Finland – Holland
07.10.2011 Finland – Sverige
11.10.2011 Ungern – Finland

Med andra ord blir det Ungern i första hemmamatchen. Då är vi på plats. Lita också på att vi är på plats i november mot San Marino. Hur stadions gräsmatta ser ut så sent på året blir mycket intressant att se. 2011 är annars året med stort å. Sverige borta i juni. Tro sjutton att man ska orka masa sig till Stockholm då, om Råsunda står kvar.

Sedan väntar avgörandet, om det inte är avgjort då redan. Holland och Sverige inom loppet av en månad. Då är vi också på plats.

Att ha Ungern i sista matchen är ingen önskedröm. Sist det var så stöp vi på ett självmål hemma på Stadion. Utan det målet hade vi fått fortsätta kvalet till VM 1998.

Det är inte bara kunglig juice som åker ner i inköpskorgen då jag handlar. Idag slank trenne ostar ner. En vitmögelost, en bondost och en Mustapekka. Det får falla under kategorin att lyxa till vardagen. Kandidaten har tagit ett stort steg framåt idag, jag vet vad jag ska göra och icke göra. Nu gäller det att få det till pappers också.

Det firar vi tillsammans med ovan nämnda ost och Finland – Vitryssland på tv. Pensionärernas sista stora chans inleds ikväll.

Duktiga jag svängde inte loss på Fontana igår. Duktiga jag besökte bara pulkabacken vid Fiskarstranden och begav sig sedan hem. Hem via Anvia, där kundbetjäningen var som den var och inkopplingstiden på något som redan finns i väggen är 2 veckor. Hem via Multitronic, för att sondera terrängen för en ny dator år farmor. Hon måste ju  hänga med i datorvärlden hon också.

Innan man intog vågrätt läge i en fåtölj på Holmskogsvägen diskuterades det valstrategier med kretsens vice ordförande. Vi kom fram till en hel del intressant och vaskade fram en del intressanta namn.

Vadan detta vågräta läge då? Jo, United mötte Milan på San Siro. Rooney visade att han är bäst i världen just nu med två nickmål. United vann med 3-2 trots att man var sämre. Det finns sådana matcher också.

Sedan lär Björn Ferry ha tagit OS-guld i jaktstarten. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera (vissa) av svenskarna till förmågan att vara bäst när det gäller. Det verkar däremot inte gälla norrmännen. Inga medaljer på herrsidan än, svaga insatser i skidskytte och ett magplask av Northug. Nåväl, har inte medaljen kommit förr så kommer den i alla fall i femmilen.

Ikväll står herrarnas och damernas sprint på programmet. Ska det bli medalj nu då?

Upptäckte idag, till min kolossonorma (finns nog inget sådant ord) glädje att fantastiska Prisma tillhandahåller Brämhults färskpressade juice. Vad är nu detta för något undrar ni? Jo, det ska jag tala om. Det är juice av yppersta kvalitet. Märket fungerar som svensk hovleverantör av juice.

Nu är jag ingen rojalist, jag avskyr det svenska kungahuset som inte gör annat än lever på ett stort apanage. Dock är juicen fantastiskt god, märkte jag. Juicen är färskpressad i Italien (ja. ja, ingen är fulländad) och är tappad på flaska i kungariket Sverige. Juicen innehåller inga tillsatsämnen, utan enbart saften från apelsinerna. Jum jum!

Jag kunde, som ni kanske förstått, inte hålla mig från att handla ett stycke flaska. Denna gick loss på det gentila priset av 3,25 euro. Dyrt kan tyckas när man enbart fick en liter för denna peng. Noteras bör dock att en studerande också behöver lyxa till vardagen då och då. Jag gjorde detta i form av detta dryckesinköp.

Drycken skall förtäras inom de kommande tre dagarna enligt etiketten. Det ska nog inte bli några problem, med tanke på den fantastiska smaken.

Förresten så uttalar jag juice ‘joos’, inte ‘juice‘ eller ‘juus‘. Så det så.

Lasse G meddelade sin kandidatur i riksdagsvalet 2011 under gårdagen, idag meddelade två väldigt tunga namn sina beslut. Det största utropstecknet är förmodligen det att Wivan Nygård-Fagerudd meddelade att hon inte står till förfogande. Många väljare i Vasaregionen hade nog räknat med en kandidatur där.

Håkan Nordman meddelade att han drar sig tillbaka efter fem perioder i riksdagen. Det var kanske mer väntat. Nygård-Fagerudd hade med all säkerhet haft möjlighet att plocka röster där, men nu ser det mer tomt och än mer öppet ut. Nordman satsar vidare på lokalpolitiken, något som ju varit hans hjärtefråga länge.

Nu är det bara att vänta på nästa drag, vem flyttar schackpjäsen till näst? Mats Nylund och Anna-Maja Henriksson lär meddela att de kandiderar, men sen? Vem är näste man eller kvinna ut?

Idag fick jag så ett nytt förtroendeuppdrag. Jag blev medlem i KAV-motions styrelse för år 2010, med bidragsansökningar som ansvarsområde. Varför då detta? Föreningsliv och styrelsearbete är nästan som en drog. Har man en gång börjat, så är det väldigt svårt att sluta. Alltsedan jag blev sekreterare i Karperö UF 2003 har jag varit aktiv i någon förening.

I och med att mitt huvudtutorskap gått ut och att maffian bytt styrelse hade jag inget uppdrag inom studielivet förutom posten i Institutionsrådet. Nå, de som känner mig poängterar säkert att jag har en del att göra på det politiska planet.

Trots det så måste jag säga att det varit betydligt mindre än jag väntat mig. Jag har, alltsedan jag blev invald i kommunfullmäktige haft en ganska ballanserad roll i mina uppdrag. Det har inte blivit för mycket, trots att det sett mycket ut på pappret. Nu har jag ett nytt uppdrag, där jag får chansen att jobba för de studerandes bästa och där det finns nya utmaningar bakom hörnet.

Sedan får folk tycka vad de vill, jag har trots allt blivit en mycket bättre nej-sägare under det senaste året, jämfört med hur det var förr.

Ikväll skidar damerna och herrarna sina inledande etapper i OS. Jag vågar inte hoppas på någon finsk medalj. Däremot finns det väl en viss risk att Sverige kniper åtminstone en.

Oravais sade ja till samgång med Vörå-Maxmo i en rådgivande folkomröstning denna Alla hjärtans dag. 720 sade ja mot 593 nej. 25 röstade blankt. Exakt vad dessa 25 hade för mission i röstningsbåsen idag får man väl fråga sig. SFP-avhopparna i Ändring nu får vind i seglen, och de segdragna veteranerna som ska ha kvar Oravais som självständig kommun fick det än mer jobbigt.

Fullmäktige ska fatta det avgörande beslutet, men allt tyder väl på att man nu säger ja till en samgång, om än inte enhälligt. Folkomröstningen var rådgivande, men det finns säkert sådana som trotsar denna. Jag är, som flera andra statsvetare, ingen anhängare av folkomröstningar. Varför orkar jag inte gå in på nu, det får vi ta en annan gång.

Knappt har OS hunnit börja innan vår granne i väster börjar bortförklara de uteblivna medaljerna. Anna-Carin Olofsson-Zidek (visst har hon ett fantastiskt namn?) och Helena Jonsson misslyckades i gårdagens skidskyttesprint över 7,5 kilometer. Orsaken? Skidorna, om man ska tro svensk media.

Olofsson-Zidek, som normalt är en bra skidåkerska, gick i mål på 20:e plats, 57 sekunder efter segrarinnan. Hon hade, precis som vinnaren Kuzmina, en straffrunda i bagaget, det vill säga ett tidstillägg på dryga halvminuten. Jonsson var tolva, 47 sekunder efter, med två nollor i protokollet. Inga missar, men ändå så pass långt efter. Vem får bära hundhuvudet? Vallateamet, givetvis.

Vad som då är konstigt är att Anna-Maria Nilsson gick in på en 16:e plats, mellan Jonsson och Olofsson, 50 sekunder efter Kuzmina. Nilsson sköt, precis som Jonsson, felfritt. Olsson var tre sekunder efter Jonsson. Då skyller svenskarna fiaskot på dom som vallar skidorna. Logiskt?

Rimligtvis har Nilsson haft samma typ av valla under skidorna som både Jonsson och Olofsson-Zidek, annars är det ju ett tjänstefel utan dess like. Vad mitt lilla huvud då inte kan förstå är hur differensen mellan Jonsson och Nilsson bara är tre sekunder, då Nilsson normalt är mycket, mycket långsammare i spåret?

Olofsson-Zidek hade utan missen placerat sig på platserna 5-6, men hade ändå varit långt efter.

Man ska absolut inte döma ut någon efter ett lopp, men vibbarna man får är att svenskorna antingen var för tagna av stundens allvar, eller att man helt enkelt gått för hårt åt stjärnorna (Jonsson och Olofsson-Zidek) under uppladdningen. Den som lever får se.

Ikväll kan Hannu Manninen ta den där efterlängtade individuella OS-medaljen som han saknar. Guldet från Sapporo 2007 visar att han trots allt inte är någon värdelös mästerskapsåkare. Upp till Samppa Lajunens klass är det dock en bit. Han visste att det gällde att som allra bäst, när det gällde som mest.

Laken är världens fulaste fisk, eller, åtminstone en av dom fulare. Trots detta är den ack så god. Inte för att fisken i sig smakar särdeles mycket. Det är snarare hela rätten det är frågan om. Potatis, sås och lake. Det är vintermat i sitt esse här på Hultvägen. Jag äter kanske inte så mycket av själva fisken. Romen däremot är bland det godare som finns.

Vissa äter sik-, forell- eller löjrom, jag äter lakrom i form av romsmör. Det är i mitt tycke bland det godaste som finns att sätta på en knäckebrödsbit. Det är också en sak jag lärt mig äta. Det fanns mycket jag rynkade på näsan åt då jag var yngre, och just romsmör var bland det värre jag visste.

Smöret i fråga föll i samma kategori som kålrots- och morotslåda, lutfisk, blodbröd, leversås, sill och en del annat ”konstigt”. Det mesta går ner nu för tiden, med undantag för lutfisken och blodbrödet.

Efter den kulinariska succén lake väntar uppladdning inför kvällens OS-sändningar. Har Hannu Manninen bättre nerver än Janne Ahonen?

Har just ätit två portioner Flygande Jakob, tanken som slog mig och som slagit mig förr är den i rubriken. Skolköken och även studentrestaurangerna har de mest vansinniga namn på sina maträtter. Under tonårens glada tid avnjöts Gulasch från Pustan, Italiensk kötträtt och just Flygande Jakob i Smedsby.

Inte för att rätterna på något sätt anspelade på det som fanns i själva namnet, med undantag för den italienska kötträtten då, kanske. Den bestod av makaroner, malet kött och oregano, hör och häpna. Däremot, Flygande Jakob? Vem har kommit på namnet? Kycklingar flyger ju inte ens.