Uppgjort på förhand.

I Finland har det handlat om tre spelare. Sami Hyypiä, Jussi Jääskeläinen och Jari Litmanen, när man har diskuterat vem som ska vinna pris som årets fotbollsspelare. Det har i slutändan blivit antingen Hyypiä eller Litmanen. I Sverige finns det bara en kandidat. Det är uppgjort på förhand. Han heter Zlatan Ibrahimovic, är 29 år och representerar Milan. Det är han som får Guldbollen ur Lars-Ņke Lagrells hand ikväll. Det finns helt enkelt ingen annan. Att ge bollen åt en spelare som Kim Källström eller Pontus Wernbloom sänker statusen och anseendet. Zlatan är bäst i Sverige och en av världens bästa spelare. Får han inte Guldbollen har Lagrell & Co ännu en anledning till att lägga ner hela galan.

Mona, Sebastian och Zlatan.

En händelserik söndag börjar gå mot sitt slut. Far är firad, tårtan är uppäten och håret sitter kvar, trots att man fick god lust att slita det av sig när Anvia (eller Vasa Läns Telefon som jag vill att det ska heta) inte fick internet att fungera i Karperö.

  

Under denna söndag har Mona Sahlin hunnit meddela sin avgång som partiledare för Socialdemokraterna. Väntat och förmodligen också oerhört skönt för många inblandade. Sossarna förlorade sitt andra raka val, något som inte hänt på över 30 år, och när utfallet blir sådant rullar huvuden. Så är det bara.

  

Sebastian Vettel i en Red Bull-bil blev världsmästare i världens finaste bilsporttävling. Vettel blev den yngste någonsin och den förste Red Bull-föraren att vinna VM. Trots allt är F1 inte samma sak som det var bara för något år sedan. Orsaken heter Kimi Räikkönen. Så är det bara.

  

I Milano spelar Zlatan Ibrahimovic sitt första Milano-derby i rödsvart tröja. På San Siro, mot sin gamla klubb Inter. Säga vad man vill om Zlatan, men få spelare är så medialt förföljda som han. Få spelare kan stoltsera med klubbarna  Ajax, Juventus, Inter, Barcelona och Milan på meritlistan. Zlatan är de stora matchernas  och de stora klubbarnas man. Så är det bara.

Något är fel, igen.

Något är fel om man går vidare i den så kallade musiktävlingen Idol genom att totalt sjunga sönder Rolling Stones Start Me Up och The Rasmus In The Shadows. Den senare lät riktigt, riktigt illa med gottlänningen Olle. Nu åkte Terjärvs Elin ut istället. Hon sjöng inte bäst, men inte heller sämst. Tävling? Aldrig.

Teknikens under.

Får man för sig att man ska ta sig från Kina till USA eller tvärtom med hjälp av Google Maps så får man lov att vara en hejare på att paddla kajak och köra vattenskoter. Google föreslår en detaljerad rutt och när man väl nått gränsen mellan USA och Kanada ska man sätta sig i kajaken och ta sikte på Hawaii. Väl där sneddar man av och paddlar in mot Japan. När man nått Japan skippar man kajaken, man är säkert så pass trött i armarna, och sätter sig på vattenskotern. Med denna korsar man sedan Ŗstkinesiska havet, innan man når målet. Veckoslutshumor, kallas det!

Där.

19,75 är den inkomstskatteprocent som Korsholms kommun arbetar utgående från år 2011. Det är den som ska täcka utgifterna och göra det budgeterade underskottet mindre än det skulle bli utan höjning. 29-14 skrevs siffrorna i omröstningen, som betyder att vi höjer med 0,50 procentenheter från 19,25. Förutom det lämnade jag och styrelseordförande (plus ett antal andra) in en motion om cykelvägen i Singsby. Vi tror och hoppas att den vinner understöd. Jag gillar långa och givande debatter överlag. Ikväll förde vi en sådan i fullmäktige. Det finns en ansvarsvilja och med den ska vi bära kommunen in i framtiden.

Efter snö kommer..

Slask, högst antagligen. Någon annan logisk förklaring finns det ju inte. Efter att någon ovandär vädrat duntäcken under natten till igår så smälter nu snön bort. Det är just det här jag ogillar med senhösten och den tidiga vintern. Slasket. Jag har ingenting emot småkyliga, soliga, friska höstmornar eller kalla, soliga vintermornar där snön knarrar under skorna när man spankulerar (se där, se där) till jobbet. Men det här? Vinterantiklimax är vad det är.

Fire !

Min arbetsdag kunde lugnt ha börjat lugnare än den började idag. Ett tekniskt fel i en brandalarmsdosa orsakade världens alarm i Havtornen och gången som leder ut till tornen idag. Det ringer fortfarande i skallen, kan jag säga. Tre brandbilar hann komma innan felet lokaliserades. Det lustiga i situationen var sedan att man meddelade HELA akademihuset om att ”branden var släckt”, trots att det i princip var bara vi i tornen som hört larmet. Det positiva var att larmen fungerade där de skulle fungera. Nu, efter varken rök eller eld, har jag sett Due Date på bio. Jag lovade mig själv, och Malin, att inte befinna mig tusentals kilometer hemifrån dagarna innan jag ska bli pappa i framtiden. Det kan medföra en del besvär.

Orden och jag.

I min språkrapporten för min ännu outkvitterade kandidatavhandling (inte uppsats, som språktjänst vill ha det till) står det att språket är fritt från stav- och skrivfel. Grammatiken är korrekt och språket vetenskapligt. Plumpen i protokollet är att jag skriver gammalmodigt. Egentligen väljer jag att inte se det som någon plump, snarare tycker jag att det är lite lustigt. Ibland kommer jag på mig själv med att använda ord som ty, alena, annorstädes, begeistrad, debacle och stinn är ord som slinker med här och där, när jag som minst anar det. Gamla ord som inte ska användas, men som jag använder ändå, av någon märklig anledning. Samtidigt kan jag tycka att gamla ord är helt fantastiska och borde få användas. Spankulera, renommè och karambolage, till exempel. Just nu har jag fastnat för ordet imaginär, som i sig inte är gammalt, men ack så användbart.