Idag inleds det så, det 19:e världsmästerskapet i fotboll. I Sydafrika, mitt i vintern. Eller, vinter och vinter. Den vinter som utspelar sig i Sydafrika är ju inte riktigt att betrakta som en vinter med våra mått mätt, men likväl var det bara åtta grader varmt i Johannesburg tidigare idag.

Jag har, så ung som jag är, inte så där jättemånga VM-slutspel att luta mig mot. De är fyra stycken, om vi räknar bort det som börjar idag.

1994 var jag sju år gammal och bitter över att jag inte fick sitta uppe och se de matcher jag ville se. VM gick i USA, och tidszonerna stämde inte riktigt överrens med en sjuårings dygnsrytm. De starkaste minnena är dock Sveriges seger, efter straffar, mot Rumänien och Roberto Baggios straffmiss i finalen mot Brasilien. Farfar, som satt bredvid i soffan, höll hårt på Italien.

Fyra år senare, 1998, spelade en brasilianare med sneda tänder huvudrollen. Ronaldo hade nött bänk  i USA 1994 och var nu den som gav Brasilien en finalbiljett. Frankrike, värdnationen, fick den andra. En kolaps av både Brasilien och Ronaldo, två nickmål av en viss Zidane och ett kontringsmål av Petit gav Les Bleus guldet. De starkaste minnena är annars Beckhams utvisning, Rekdals straff mot just Brasilien och Bergkamps drömmål mot Argentina.

Sydkorea och Japan stod värd år 2002. Den sommaren kom också att präglas av märkliga tv-tider. Jag blev konfirmerad och körde moped. Brasilien vann guldet, i den i mitt tycke mest intetsägande turneringen under de år jag varit med. Sydkorea överraskade alla, liksom Frankrike, Spanien och Argentina, som alla åkte ut tidigt. Anders Frisk dömde två straffar mot spanjorerna  i mötet med  Irland och Collina fick kröna sin karriär med en VM-final, där turneringens annars bäste spelare, Oliver Kahn, gjorde sin sämsta match.

För fyra år sedan, 2006, kunde vi glädjas åt en för  oss normal  tidszon, likt den vi har idag. Tysklands-VM blev en folkfest och en turnering där de där allra största skrällarna uteblev. England fick respass mot Portugal, Argentina (som kanske var det bästa laget i turneringen) fick sitt mot Tyskland. Klose gjorde de mål han aldrig får till i klubblaget och Jürgen Klinsmann visade känslor som ingen annan tränare gjort dittills. Italien vann guldet, efter att en viss Grosso gjort det avgörande målet. Zidane skallade ner Materazzi och  slutsegern gled ur händerna på de blå.

I år, 2010, hoppas jag på ett engelskt guld. Jag tror dock på ett spanskt, med Brasilien som främsta utmanare. Skrällvarningarna utfärdas på Elfenbenskusten och Argentina, om man nu kan kalla en framgång för Maradonas manskap för en skräll. Det kan behövas mer än en Guds hand för att Messi & co ska gå hela vägen i år.

Vi särstavar och konstaterar att det är en dag kvar av arbetsveckan när denna dag läggs till handlingarna. Torsdagen avslutas med vårens sista fullmäktigemöte, vi återkommer med en rapport senare, om inte orken är slut där kring 22-snåret i afton.

Vasabladet väljer, sin vana trogen, att slå på stortrumman i rubriksättningen när det närmar sig partidag för SFP. Detta  är ett bra exempel på det. 80 motioner lämnas in, en hamnar i blickfånget här i Ŗsterbotten.

Den motion som ska upp till behandling i fråga om pälsnäringens vara eller icke vara är en brännpunkt modell större i detta landskap. Motionen, som är författad i östra Helsingfors, vill förbjuda pälsnäringen i Finland.

Det om någonting är något som vi österbottningar, och särskillt vi riksdagskandidater bör motsätta oss. Att förbjuda pälsnäringen är det samma som att göra många av våra lantbrukare arbetslösa. Det är det samma som att ta bort den näring som ger våra producenter sitt levebröd.

Pälsnäringen i Finland sysselsätter idag 22000 personer, och som artikeln förtäljer så är det en stor post i vår export. Det är med andra ord inte enbart lantbrukarna som lider ifall vi förbjuder pälsfarmarna.

Pälsfarmarna gör att vi i bland annat Ŗsterbotten har en levande landsbygd. Den bidrar till en högre sysselsättningsgrad och stimulerar landsbygdsnäringen som annars är hårt åtgången.

Jag hoppas och tror att SFP inte antar motionen utan låter landsbygden och pälsnäringen leva.

Det ska tydligen inte alls bli finare väder till helgen, det ska regna även då. Det slår aldrig fel, som sagt.