Egentligen är den väl inte så tidig, men sett till att jag gick till sängs sent i natt så känns detta ganska tidigt. Gäspningarna känns så där onödiga som de bara kan göra en söndagsmorgon. Vädret visar sig från sin bättre sida, och om någon timme ska jag ta mig till Kuni, ni vet den där byn som knappt finns.

Anna Bergendahl vann Melodifestivalen med en låt som var bra i Sverige men kanske kan drunkna i mängden i Norge. Det beror helt på startfältet. Salem Al Fakir hade varit en minst lika värdig vinnare enligt mig, dessutom var hans scenframträdande väldans bra också.

Nå, alla tio som uppträdde igår hade vunnit i Finland, inget snack om den saken. Så urusla är vi här.

Till sist. Hade ett missat samtal från Vasabladet igår. Tror att det handlade om detta.

Egentligen är jag ju ledig idag, men med tanke på att kärestan är i Seinäjoki på match så beger jag mig i jobb i alla fall. Något ska göras på Sommartorget (är så svensk att jag inte använder det finska namnet) och jag rycker ut.

Ikväll blir det förlovningsfest för Maria och Tolkis, samt schlagerfinal. Saade eller Bergendahl vinner.

Som ettrig liten knatte hade jag en benägenhet att uttrycka det som står här ovanför. För den som inte är så insatt i dialekternas mysterier kan jag säga att det betyder kan själv! Jag hade, för si sådär två decennium sedan, en förmåga att vara väldigt envis. Jag ville påpeka att jag kunde allt själv. Jag behövde ingen hjälp.

Idag kunde jag också själv. Efter vissa råd lyckades jag uppdatera min vapendragare 6220. Mjukvaran var på upphällningen och kameran slogs på jämnt och ständigt, utan att jag ville det. Efter viss möda laddade jag ner en uppdatering och nu går telefonen som klockan. Det är skönt att kunna själv ibland.

                                                     

Människosläktet är ett mycket speciellt släkte, det har man fått erfara under de snart 23 levnadsår man avverkat. Detta är ett bra exempel på hur folk och fä fungerar. Exakt hur kan man motivera att det gått tre månader sedan mannen i fråga brutit benet, utan han fått det hela åtgärdat?

Hur har man alls samvete att neka någon hjälp i dylika fall?

Gårdagens bägge matcher i Europas finaste klubblagsturnering gav glädje för vissa och salt i såren för vissa. Manchester United, klubben som är värdelös utan Tevez och Ronaldo ni vet, spöade Milan med 4-0 hemma på Old Trafford. Det blev förkrossande 7-2 totalt.

Samtidigt föll Real Madrid ur samma turnering, efter att man spelat 1-1 hemma mot Lyon. Det gav 2-1 totalt till fransmännen och respass för Los Galacticos redan i åttondelsfinalen. Samtidigt som United trillade boll med Milan på Old Trafford, och Real inte fick in någon boll på Lyon så firade Stretford End.

Stretford End är den klassiska kortsidan på Old Trafford, där de mest hängivna fansen sitter. Stretford End började skandera Cristiano, are you watching? i andra halvlek som en hälsning till Cristiano Ronaldo. Han som lämnade United för att vinna allt med Real. Det går väl så där, om vi säger som så.

United var uträknade innan säsongen drog igång. Man skulle inte ha en chans på vare sig ligatiteln eller CL-titeln. Nu leder man ligan, med en match mer spelad än Chelsea och är framme i kvartsfinal i Europa.

4-0 hemma mot Milan smäller dessutom lite högre än Arsenals 5-0 mot Porto. Liverpool är utslagna och Chelsea ligger under inför returen mot Inter. United är störst i England, Wayne Rooney (som gjorde två mål igår) är bäst i världen.

Tänk er att något så konstigt som en sådan här kan kosta så mycket som 150 euro på Blocket, via en spelbutik och runt samma summor på Huuto. 150 euro. Det är över 50 euro mer än vad du får ge för en PS2:a i dagens läge.

Nu är det väl nostalgin och det enkla som spelar in i tider då PS3 erövrar spelmarknaden mer och mer för var dag som går. Men, att man har 150 euro liggandes hemma på vinden är ganska så otroligt. Speciellt med tanke på att man betalade 20 euro för den för tolv år sedan.

Som exmaffiamedlem är jag redan nu, fem hela minuter innan biljetterna släpps, sex biljetter rikare. Exmaffian får reservera fem biljetter var och får därtill en fribiljett. Det är dessa jag nu har i handen. Reserveringarna är redan sålda och det kändes ganska så gött att gå förbi raden av köande studerande med biljetterna i hamn.

Det var, så som jag såg det, inte lika många köande som ifjol. Kan bero på att man affischerat senare i år och kanske inte haft samma infoflöde som vi hade ifjol.

Pampasveckan kan bli helt fantastisk i år också, även om jag tror att jag nog upplevt min bästa Pampas ”i karriären”. Det var den vi ordnade själva, och bara tanken på att det kom 1500 personer på ett evenemang man slitit för och ordnat gör en varm inombords än i denna dag.

Att vi sedan gjorde ett så fantastiskt jobb som vi gjorde före, under och efter nationaldagen gör ju inte saken sämre. Ett tecken på att vi gjort ett kanonjobb ifjol är att det verkar bli drag kring biljetterna även i år. Är man nöjd kommer man tillbaka.

Under fjolåret fick jag höra att folk tyckt att fjolårets nationaldag inte var något vidare. Sånt bekommer mig inte, jag vet att vi var bra, och det är ren och skär avundsjuka som lyser igenom på sådana som över huvudtaget ids komma med sådana kommentarer.

Sist men inte minst så ska ex-maffian nu planera utstyrsel inför olympiaden. Det kommer att bli awesome, jag lovar!

Det är vad Västra Finlands miljöcentral kostat Karperö Ungdomsförening under år 2009. 6773 euro, för att planera området där UF-lokalen ska stå. Det är inga små summor för en ungdomsförening, allra minst när man är uppe i ett kostsamt projekt.

Tio månader tog det att fatta ett beslut, som ska ta maximalt tre månader enligt de egna föreskrifterna. Det handlade om fasaden på lokalen (som miljöcentralen i sig inte har något med att göra), cykelparkering och buskage. Ni läste rätt, det är detta som kostat och tagit tid.

Miljöcentralen har med andra ord inte gjort annat än bromsat projektet som ikväll fick fortsatt grönt ljus. Fasaden godkändes och nu återstår kostnadsberäkningen innan projektet som helhet klubbas.

Annars, är det bara jag som ständigt blir uppringd av Telia/Sonera som envisas med att försöka pracka på en deras abonnemang? Jag skojar inte om jag säger att de ringer en gång om dagen..

Ikväll skrivs ett litet stycke i historia i hembyn, hoppas och antar jag. Byn samlas till medlemsmöte, för att klubba beslutet om en ny UF-lokal. Sedan den gamla brann 2006 har planerandet och skissandet fortgått. Ikväll presenteras någon form av slutrapport och då ska UF också ges fullmakt att verkställa bygget.

Återstår att se hur stor uppslutningen är. Något säger mig att den inte är särdeles stor, mycket beroende på att många nog inte ens vet om att mötet äger rum. En liten annons i Vasabladet hjälper inte. Synd på sitt sätt, för det är ett ganska stort ögonblick i byns historia, trots allt.

Jag tror och hoppas att vi får en fin och funktionell UF-lokal. Som det har sett ut hittills blir det så också. Det enda jag kan anmärka på är bastun i källaren. Den fyller ingen funktion och blir dyr att driva och underhålla.

Tror inte att det kan ha undgått mina närmaste vänner att jag är en stor dansbandsfantast. Många, ja nästan de flesta, är totalt oförstående till att jag lyssnar på den typen av musik. Många har hunnit gå med i Facebook-grupper som förkunnar hur mycket man hatar dansbandsmusik.

Jag kan inte sätta fingret på varför jag gillar dansbandsmusik. Jag har alltid gjort det, på något vis. Mor där hemma tenderade att alltid spela någon dansbandskassett eller skiva om helgerna när man var mindre. Detta för att dämpa oljudet som dammsugaren förde med sig.

Sedan dess har dom där låtarna alltid funnits i bakhuvudet. Det är då främst Vikingarna, Thorleifs, Matz Bladhs, Lasse Stefanz och Streaplers som finns kvar sedan mitten på 90-talet. Sedan har andra band tillkommit i favoritlistan.

Jag vet som sagt inte vad det är som tilltalar, så där direkt. Låtarna är dock trallvänliga, och så där lagom knäppt ihoprimmade. Musikaliskt är de väl inga mästerverk, men det är också just enkelheten som gör dansbandsmusik. Sedan är det med all säkerhet så att många kan känna igen sig i låtarna.

Jag är usel på att dansa, så största delen av musiken avnjuts i bilen eller hemma vid datorn. Sambon har fått erfara att jag kan texter utantill och att jag nu som då nynnar på någon låt. Hon börjar bli van.

Musikaliskt är jag en allätare, jag har väldigt svårt att peka ut någon favoritgenre. Allt går, i princip. Dansband är ett udda inslag, som jag nog alltid kommer att ha kvar. Därför lär jag nog sörja ganska mycket om SVT lägger ner Dansbandskampen.