Kvällens gruppmöte utmynnade i det vi alla kunde gissa från förut. Det fanns dom som ville fortsätta att dra lasset mot Vasa och dessa kommer att föreslå detta för den samlade fullmäktigeförsamlingen på torsdag. Det kommer att bli omröstning för om vi ska godkänna svaret till samarbetsdelegationen, eller om vi ska ha in en slutkläm om konsekvensbedömning. Magkänslan och logiken säger att styrelsens förslag, utan slutkläm, vinner.

Nu blir det Mästarnas mästare på tv, svenskarna kan ju detta med bra program som sagt. Konsekvenserna av detta blir en hel del tittande på kanalerna från Svea rike.

Fick ett SMS från en av kollegorna i kommunfullmäktige alldeles nyss. Denne undrade om jag ska ställa upp i riksdagsvalet. Det var kanske inte den mest självklara frågan man kan tänkas få en grå tisdagseftermiddag. Jag har ju förstås, som många andra, tänkt på riksdagsvalet som sådant, men inte alls bestämt mig för om jag ska blanda mig i leken, jag är ju ganska grön som politiker fortfarande.

Sambon steker köttfärs till dagens middag. Fullmäktigegruppen håller som sagt gruppmöte ikväll för att dryfta KSSR-frågan. Igen. Ja, det börjar snart gå troll i detta. På det viset ska det kännas skönt att klubba ett beslut på torsdag, så att vi får koncentrera oss på den egna kommunen, det är ju trots allt dom egna angelägenheterna som står högst upp på listan.

Tid till frissan fick jag imorgon också. Någon lock fattigare ska jag vara på styrelsebytet till kvällen. Kim ska ju slå mig i bowling. Säkrast då att vara snygg i håret, så att man faller som en värdig förlorare.

Läsandet och jag är ingen enormt bra kombination, i alla fall inte i nuläget. Inget biter på och jag har bara lyckats läsa en bråkdel av det jag borde. Jag tröstar mig med att jag inte är den ende som är i samma situation. Samtidigt är det ganska enerverande att inte ha några kandidatföreläsningar alls under veckan. Nästa vecka ska en arbetsplan vara inlämnad, men ingen av oss på kursen vet hur en sådan ska se ut. Splaaaandid.

Nåväl, får invänta sambon och sedan se vad hon har för planer. Av allt att döma ska hon träna fotboll, det brukar vara så. Vårt förhållande är lite omvänt på det sättet, det är hon som tränar och spelar boll, inte jag.

Dagens historia: För de som är lagda åt monarkiskt håll så har Jean Baptiste Bernadotte födelsedag idag, det är också 63 år sedan Sveriges prins Gustaf Adolf dog i en flygolycka i Köpenhamn.

Stavningen av de två upprepade orden i rubriken må vara, jag kunde bara inte skriva dem, på något vis. Fjärde inlägget idag, tror jag, varför vet jag inte, jag är ju ingen storbloggare, men ibland händer det.

Sitter med min fantastiska Acer i famnen och håller ögonen på den svenska Guldbaggegalan. Vi kan återigen konstatera att svenskarna kan det här med film, galor, stjärnor och komik. Johan Glans är en fantastisk komiker och en fantastisk värd för spektaklet. Kjell Bergqvist är en man med många ess i rockärmen, Ulf Malmroos en bra regissör och SVT en public servicekanal. Man slipper alltså en hel massa reklam.

Sambon kryper till sängs, hon ska, som den sanna lärare hon är på väg att bli, vikariera i världens bästa skola imorgon, den i Karperö. Jag ska kanske ligga och dra mig, för omväxlings skull. Den som läste ironin i den meningen vet kanske också att jag lär bli väckt 07.15. Nå, det är sånt man får leva med. Nu ska den sista baggen delas ut och Sportnytt bevittnas, sen tar vi natten.

Jag har bestämt mig för att jag ska införskaffa en läderjacka till våren. Varför kan jag kanske inte riktigt svara på, men jag har aldrig ägt någon sådan, så det vore ju ett tillskott i en redan ganska full garderob. Fästmön har ett stort jobb redan i att flytta och hålla ordning på de jackor jag äger i nuläget. De är väl en 6-7 till antalet, plus det som hänger i Karperö.

H&M hade en som jag redan när jag såg den var beredd att köpa. En sådan här som syns här bredvid. Givetvis var denna slutsåld i storlek 48, och här i Vasa, där herravdelningen är ett skämt utan dess like kan man nog inte räkna med att hitta någon. Jakten går alltså vidare.

Måndagarna brukar gå i handlandets och tvättandets tecken. Så även idag. Klädberget här på Skolhusgatan var inte så stort idag, men kylskåpet hade en del luckor att fylla. Det största mysteriet som boende här i Vasa är mängden damm som finns på hyllorna bara dagen efter att man städat. Det bara dyker upp, och snabbt går det.

Dagens historia: 86 år har gått sedan de första olympiska vinterspelen öppnade. Skådeplatsen var franska Chamonix. Därtill är det 23 år sedan den då 20-årige Stefan Edberg vann Grand Slam-turneringen Australian Open. Edberg slog Pat Cash med 3-2 i set.

Veckan som kommer ser ovanligt fullspäckad ut, till och med med mina mått mätt. Inga föreläsningar står på schemat, däremot en hel del möten.

Idag måndag har jag möte med IF Femman på ämbetshuset i Smedsby, kartbidrag till orienterarna är vad som står på schemat. På tisdag har fullmäktigegruppen möte, detta för att behandla det enda egentliga ärendet till torsdagen, KSSR-utredningen. På onsdag har vi möte med institutionsrådet, möte med fritidsnämnden och styrelsebytesmiddag med världens bästa Pampasmaffia på kvällen.

På torsdag faller klubban i fullmäktige huruvida vi ska fortsätta utreda samarbete eller samgång med Vasa. Ni vet väl alla åt vilket håll det lutar vid det här laget. Fredagen går i arbetets tecken med dryga åtta timmar i KPO:s gröna uniform. Lördagskvällen spenderar jag sedan på Bernys, på Korsholms idrottsgala, där jag ska dela ut pris till årets förening. Söndagen blir en dag av slappande och Arsenal – Manchester United på tv:n.

Däremellan hade jag tänkt skämma bort världens bästa fästmö en del, det är hon värd, hon studerar ju ändå febrilt! 🙂

90-talshumorn, den var väl bara bäst, eller? Killinggänget introducerade en ny typ av humor, Nile City hade premiär och Hassan gick i radion.

Hade nästan hunnit glömma bort hur bra Hassan egentligen var. Malin fick se mig skratta på ett sätt som sällan syns. Kristian Luuk, Fredrik Lindström och Henrik Schyffert kunde verkligen det där med busringningar.

”Jag har glömt ett starkt verb på bussen..”

24 dagar in på det nya året, eller decenniet om man så vill så kan man konstatera att året för med sig en hel del intressanta datum.

Med andra ord har man en hel del saker att se framemot, även i år. Jag väntar förstås mest på den 11 juli och en hejdundrande VM-final. Det vore på tiden. Det är ett tag sedan en VM-final ”levererade”. Det skulle vara 1998 års upplaga som är närmast ett sådant begrepp. För min goda vän Jennys del så antar jag att schlagerfinalen är svissen i marängen.

På en av julfesterna i december påstod jag, som den urusle musiktyckare jag är, att Robbie Williams är vår sista stora popstjärna. Genast fick jag mothugg om att mannen i fråga knappt kan sjunga, att han är enbart är ute efter pengar och att han inte är att klassa som någon storstjärna. Det fanns till och med dom som placerade Britney före honom i rangordningen.

Nu, på senare tid, när frågan kommit fram så har jag fått mer medhåll. Sedan Michael Jackson dog har världen två stora poporakel kvar. Madonna och Robbie Williams. Madonna är väl i en klass för sig och något liknande kommer världen nog inte att få se. Vissa var beredda att kalla Madonna för den sista riktiga stjärnan, medan vissa inte ens tycktes komma ihåg att hon ju faktiskt är ett antal år äldre än Williams.

Varför är Williams den sista stora då? Dels tycker jag det för att han trots allt hållit sig kvar på världsscenerna trots diverse djupdykningar under årens gång. Dels tycker jag inte att det kommit fram någon värd benämningen efter honom, eller, har jag fel?

Williams har åstadkommit album som Life thru a Lens och I’ve Been Expecting You. Han har gjort sämre album, som Rudebox och gett ut Reality Killed the Video Star som svar på det föregående. Han reser sig, kommer tillbaka och drar sin publik trots lite sämre tongångar mellan varven.

Nu har jag inte glömt att han gjorde sig ett namn redan i pojkbandet Take That, men eftersom de inte sorterar in under mina favoritmusikkaterogrier så nämner jag inte dem alltför mycket.

Robbie Williams har själv sagt att han inte ser sig som den siste sanne popstjärnan. Han tycker att bland andra Lady GaGa har potentialen att bära fanan vidare. Den som lever får se.