Tänk er att något så konstigt som en sådan här kan kosta så mycket som 150 euro på Blocket, via en spelbutik och runt samma summor på Huuto. 150 euro. Det är över 50 euro mer än vad du får ge för en PS2:a i dagens läge.

Nu är det väl nostalgin och det enkla som spelar in i tider då PS3 erövrar spelmarknaden mer och mer för var dag som går. Men, att man har 150 euro liggandes hemma på vinden är ganska så otroligt. Speciellt med tanke på att man betalade 20 euro för den för tolv år sedan.

Som exmaffiamedlem är jag redan nu, fem hela minuter innan biljetterna släpps, sex biljetter rikare. Exmaffian får reservera fem biljetter var och får därtill en fribiljett. Det är dessa jag nu har i handen. Reserveringarna är redan sålda och det kändes ganska så gött att gå förbi raden av köande studerande med biljetterna i hamn.

Det var, så som jag såg det, inte lika många köande som ifjol. Kan bero på att man affischerat senare i år och kanske inte haft samma infoflöde som vi hade ifjol.

Pampasveckan kan bli helt fantastisk i år också, även om jag tror att jag nog upplevt min bästa Pampas ”i karriären”. Det var den vi ordnade själva, och bara tanken på att det kom 1500 personer på ett evenemang man slitit för och ordnat gör en varm inombords än i denna dag.

Att vi sedan gjorde ett så fantastiskt jobb som vi gjorde före, under och efter nationaldagen gör ju inte saken sämre. Ett tecken på att vi gjort ett kanonjobb ifjol är att det verkar bli drag kring biljetterna även i år. Är man nöjd kommer man tillbaka.

Under fjolåret fick jag höra att folk tyckt att fjolårets nationaldag inte var något vidare. Sånt bekommer mig inte, jag vet att vi var bra, och det är ren och skär avundsjuka som lyser igenom på sådana som över huvudtaget ids komma med sådana kommentarer.

Sist men inte minst så ska ex-maffian nu planera utstyrsel inför olympiaden. Det kommer att bli awesome, jag lovar!

Det är vad Västra Finlands miljöcentral kostat Karperö Ungdomsförening under år 2009. 6773 euro, för att planera området där UF-lokalen ska stå. Det är inga små summor för en ungdomsförening, allra minst när man är uppe i ett kostsamt projekt.

Tio månader tog det att fatta ett beslut, som ska ta maximalt tre månader enligt de egna föreskrifterna. Det handlade om fasaden på lokalen (som miljöcentralen i sig inte har något med att göra), cykelparkering och buskage. Ni läste rätt, det är detta som kostat och tagit tid.

Miljöcentralen har med andra ord inte gjort annat än bromsat projektet som ikväll fick fortsatt grönt ljus. Fasaden godkändes och nu återstår kostnadsberäkningen innan projektet som helhet klubbas.

Annars, är det bara jag som ständigt blir uppringd av Telia/Sonera som envisas med att försöka pracka på en deras abonnemang? Jag skojar inte om jag säger att de ringer en gång om dagen..

Ikväll skrivs ett litet stycke i historia i hembyn, hoppas och antar jag. Byn samlas till medlemsmöte, för att klubba beslutet om en ny UF-lokal. Sedan den gamla brann 2006 har planerandet och skissandet fortgått. Ikväll presenteras någon form av slutrapport och då ska UF också ges fullmakt att verkställa bygget.

Återstår att se hur stor uppslutningen är. Något säger mig att den inte är särdeles stor, mycket beroende på att många nog inte ens vet om att mötet äger rum. En liten annons i Vasabladet hjälper inte. Synd på sitt sätt, för det är ett ganska stort ögonblick i byns historia, trots allt.

Jag tror och hoppas att vi får en fin och funktionell UF-lokal. Som det har sett ut hittills blir det så också. Det enda jag kan anmärka på är bastun i källaren. Den fyller ingen funktion och blir dyr att driva och underhålla.

Tror inte att det kan ha undgått mina närmaste vänner att jag är en stor dansbandsfantast. Många, ja nästan de flesta, är totalt oförstående till att jag lyssnar på den typen av musik. Många har hunnit gå med i Facebook-grupper som förkunnar hur mycket man hatar dansbandsmusik.

Jag kan inte sätta fingret på varför jag gillar dansbandsmusik. Jag har alltid gjort det, på något vis. Mor där hemma tenderade att alltid spela någon dansbandskassett eller skiva om helgerna när man var mindre. Detta för att dämpa oljudet som dammsugaren förde med sig.

Sedan dess har dom där låtarna alltid funnits i bakhuvudet. Det är då främst Vikingarna, Thorleifs, Matz Bladhs, Lasse Stefanz och Streaplers som finns kvar sedan mitten på 90-talet. Sedan har andra band tillkommit i favoritlistan.

Jag vet som sagt inte vad det är som tilltalar, så där direkt. Låtarna är dock trallvänliga, och så där lagom knäppt ihoprimmade. Musikaliskt är de väl inga mästerverk, men det är också just enkelheten som gör dansbandsmusik. Sedan är det med all säkerhet så att många kan känna igen sig i låtarna.

Jag är usel på att dansa, så största delen av musiken avnjuts i bilen eller hemma vid datorn. Sambon har fått erfara att jag kan texter utantill och att jag nu som då nynnar på någon låt. Hon börjar bli van.

Musikaliskt är jag en allätare, jag har väldigt svårt att peka ut någon favoritgenre. Allt går, i princip. Dansband är ett udda inslag, som jag nog alltid kommer att ha kvar. Därför lär jag nog sörja ganska mycket om SVT lägger ner Dansbandskampen.

Det är ingen vidare bra idé att knalla in i någon klädaffär där hyllorna bågnar av stiliga våroutfits samma dag som temperaturen krupit en bra bit över noll grader. Solen har visat sig i studiestaden Vasa och med den kom en hel del vårkänslor. Jag har lovat mig själv att inte bränna pengar på kläder i vår, men samtidigt måste man alltid uppdatera sig lite.

Tycker jag.

Hur som haver så bjöd en av stadens få vettiga affärer på väldans snygga jackor, tröjor och skjortor idag. Nästan för snygga. Kors i taket att jag då redan handlat en läderjacka till våren och att jag har lite svårt med det där med vårkläder. De blir antingen för varma eller för kyliga.

I nuläget snurrar både tvätt- och diskmaskinen här hemma på Hultvägen 161. Snart får man trycka torktumlaren full med tvätt och starta den också. Elmätaren tickar på duktigt, har jag på känn. En sån tur att man eldar och håller värmen på det viset!

Packad snö är tung snö. Snö i sig är tungt att skotta. En halvmeter snö är en ren mardröm att skotta. Lägg därtill att plåttaket snön ligger på inte har den allra bästa lutningen. Nå, vi lyckades få bort det värsta, på de mest kritiska ställena, här i Hultet.

Jörgen Brink, ni vet han som kroknade totalt i VM-stafetten 2003, tog hem Vasaloppet idag. Detta efter en riktigt skön spurt.

Funderade på att söka mig ut till Värlax imorgon. Till arkipelagen, som far säger. Har inte varit där på väldans länge plus att det brukar vara riktigt grant där vintertid. Nu väntar man väl mulet väder till morgondagen, men skam den som ger sig. Vädret är ingalunda största problemet när det gäller en strapats till kära Värlax.

Det är snarare väglaget som är orosmolnet. Eller, väglag och väglag. Vägen lär bestå av en meterhög driva. Man får med andra ord utrusta sig med ett stycke skyffel så att le Primera inte slirar fast alldeles.

På tal om snö så har farmor ett par kubik sådant på taket på Hultvägen 50. Broder och jag hade lovat att skotta ner det där, någon gång. Vore kanske skäl att göra det innan det blir plusgrader.

Den klassiska klyschan hade någon sagt att.. för tio år sedan kommer väl till pass ibland. Idag till exempel. Inte för att man tänker på det, men bara en sådan sak som att kunna ringa till en människa som befinner sig tusentals kilometer bort, och få det att kännas som om man talar med grannen är rätt coolt.

Far och mor är som sagt på Teneriffa, sex timmars flygresa från Helsingfors. När han nu ringde så skulle man inte ha trott att han befann sig där, nära ekvatorn. För inte ens 15 år sedan var det svårt att nå ens anhöriga om de åkte utomlands. När farmor var i Österrike kunde hon bara nås via hotellreceptionen, och det på en väldigt knastrig telefonlinje.

Tiderna går framåt, och tur är väl det.

Något som inte går framåt just nu är färjetrafiken på Ålands hav. Både Viking Line och Silja Line har grymma problem med packis och har fått ställa in flera turer mellan Åbo och Stockholm.

Världens bästa Jenny gick miste om en musikalresa, så henne får man verkligen lida med. Det är inget vidare när planer går i kras kort före de ska bli av.