Den klassiska klyschan hade någon sagt att.. för tio år sedan kommer väl till pass ibland. Idag till exempel. Inte för att man tänker på det, men bara en sådan sak som att kunna ringa till en människa som befinner sig tusentals kilometer bort, och få det att kännas som om man talar med grannen är rätt coolt.
Far och mor är som sagt på Teneriffa, sex timmars flygresa från Helsingfors. När han nu ringde så skulle man inte ha trott att han befann sig där, nära ekvatorn. För inte ens 15 år sedan var det svårt att nå ens anhöriga om de åkte utomlands. När farmor var i Österrike kunde hon bara nås via hotellreceptionen, och det på en väldigt knastrig telefonlinje.
Tiderna går framåt, och tur är väl det.
Något som inte går framåt just nu är färjetrafiken på Ålands hav. Både Viking Line och Silja Line har grymma problem med packis och har fått ställa in flera turer mellan Åbo och Stockholm.
Världens bästa Jenny gick miste om en musikalresa, så henne får man verkligen lida med. Det är inget vidare när planer går i kras kort före de ska bli av.
Marcus Beijar 
Tack vännen.. Å tack för alla uppdateringar!!
No panic, jag ögnar ju ändå igenom de där sidorna dagligen 😉
Nånå, telefonförbindelserna har nog varit i skick lite längre än så. Minns att jag i början av 90-talet ringde en lagledare angående tid och plats för en fotbollsmatch och han visade sig vara på Kanarieöarna. Det lät precis som om han varit i Vasa där jag trodde han var.
Jo, 10 år kan jag gå med på, men snackar vi 15 så var det nog inte många mobiler i omlopp. Täckningen utomlands var inte den bästa och dyrt var det. Håller du med om det? 😉
-96 torde det ha varit vid närmare eftertanke.
Ah, så pass ändå. Nokia 1610:s glanstid.
Den första telefonen i vår familj var en Nokia NMT och den var tung och stor som en större handväska och kostade 17500 mk, men det var nog tidigare, slutet av 80-talet skulle jag tro. Mycket bra hörbarhet, men samtalen var hutlöst dyra.