En alldeles lagom söndag börjar vara lida mot sitt slut. Sex timmar på Prisma med helt okej försäljningssaldo, en tämligen bra fotbollsmatch på Sandviken, ett avsnitt The Pacific och nu en helt okej VM-final i ishockey har stått och står på menyn idag.

VPS hemmaslog KuPS med 2-0. Bäst på plan var domare Nieminen, som höll korten i fickan fram till matchminut 90, då Närpesbördige Kim Böling, helt korrekt, fick syna ostskivan. Nieminen dömde bra, med bra blick för spelet och med bra dialog med spelarna.

Tjeckien har, med en knapp period kvar att spela, vantarna på VM-guldet i hockey. Om det är någon jag unnar en guldpeng så är det Jaromir Jagr. Den mannen förtjänar en fin avslutning på landslagskarriären.

Efter att ha sett Ryssland ta sig till VM-final i ishockey, med mycket möda och stort besvär, så är jag än mer skeptisk till vårt finska landslag. Dels därför att det finns länder som Ryssland som har spelare som är lojala och ställer upp, trots en lång, tung säsong i NHL och ett misslyckat slutspel. Vi har inte de spelarna, och vi har framför allt inte det spelet.

Tyskland visade hjärta, vilja och kämpaanda, något finländarna inte visste ordet av i kvartsfinalen i förrgår. Hela turneringen gick i princip i samma tongångar. Tyskland, som slutade på 15:e plats ifjol, spelar bronsmatch imorgon. De kunde, ville och vågade. Det är tre begrepp som Finland inte kan nämnas i samma mening som i år.

Några timmar sömn, sju timmar jobb och en fotbollsmatch. Det är vad jag sysslat med sedan senaste inlägget. Det var varmt och stressigt i jobbet, matchen vann Kemin Into med 4-0 mot I-JBK. Tjeckien slog Sverige, Ryssland slår Tyskland och Mourinho för kröna sin Inter-karriär med en Champions League-titel senare ikväll. Det ni.

Robert Putnam, en av de mer kända amerikanska statsvetarna, är mest känd för sin teori om det sociala kapitalet. Enligt honom har folk en tendens att vara mer politiskt aktiva och mer nöjda med tilvaron som sådan om de deltar i till exempel körsång, i någon lagidrott eller något annat i grupp.

Idag skulle nog Putnam anse att vi har alstrat en hel del socialt kapital på Carpella. Det tåls att säga många gånger, men jag är lyckligt lottad som fått växa upp i en sådan by som Karperö, vid en sådan strand som Karperöfjärdens och i en sådan ungdomsförening som Karperö UF.

Carpella och föreningen som sådan har gett mig mycket och ligger till stor del till grund för den jag är idag. Carpella för mig betyder talkoanda, sammanhållning, mycket skratt och gemenskap. Ingen kan säga att talkoandan är död i en by som min.

Nu, efter avslutad insats, är byxorna smutsiga, luktar fingrarna rödvin och Baileys, är ordnigsmannajackan skrynklig och ögonen trötta. Det gör inte så mycket. Det gör heller inte så mycket att det är åtta timmar tills nästa arbetsdag börjar. Man mår bara så bra av att få ha roligt på talko!

Sista lediga dagen har gått åt till att besöka Värlax och gå på 75-årskalas. Det är väl ungefär det. Bloggen uppdateras en gång om dagen, verkar det som. Det kan bero på att vädret varit helt fantastiskt, som jag konstaterade redan igår. Det lär vara kallare luft på väg in så inläggen börjar troligen dugga tätare i takt med detta.

Imorgon börjar jag på sista jobbveckan på Sommartorget. Har sju dagar kvar innan Kvevlax Sparbank kallar. Det känns både skönt och lite trist. Skönt därför att jag trivs så bra på banken, trist för att det varit riktigt skoj på Prisma i vår.

Det kan vara den sista hela jobbveckan på Prisma för min del, om det vill sig. Nån söndag har jag kvar senare i sommar, men sedan KAN sagan vara all. Man vet aldrig vad som händer..

En väldans god orsak till att inte blogga är väl ändå att vara ute i det fria dagar som dessa? Inte för att jag ligger och steker, utan snarare för att man är ledig och får saker och ting uträttade. De som känner mig säger med all säkerhet att jag aldrig kan sitta i still och att jag konstant måste ha något att göra.

Ibland stämmer det där för bra. Idag blev det ett par varv till stan för att handla saker och ting. Jag handlade absolut inget annat utom mat inför morgondagen, men mor och farmor skulle ha både det ena och det andra införskaffat.

Förutom det har jag räfsat gräs, suttit på möte i en stekhet och kvav Pampasborg och suttit på Strampens terass med den fantastiska SU-styrelsen. Där ska jag banne mig tillbringa fler varma kvällar. Det var rätt bra.

Fastän jag är ledig så har dagen gått i arbetets tecken. Har klippt gräs både på hemmaplan och på Hultvägen 50, handlat jord, sått gräsmatta och försökt utrota mossa. Därtill fick jag liv i farmors dator, som såg ut att ha dragit ned gardinen lite för långt. Den kvicknade till i köket, av alla ställen.

Nu väntar jag på att sambon ska komma hem från en liten roadtrip till hufvudstaden. Vore fint med en sväng till El Strampo, det gäller väl att passa på då det ska bli sämre väder senare under veckan.

Dagens första blogginlägg kommer dryga halvtimmen före måndagen blir tisdag. Bättre sent än aldrig. En lång och stundtals eländig arbetsdag följdes upp av en inte fullt så eländig match.

Att tömma en långtradare med släp, lastad med 35 pallar torv och jord är inget jag rekommenderar en försommardag då kvickslivret orkar över 25 grader. Speciellt inte då affären är full med kunder. Nå, efter många om och men lyckades jag tömma lasset. Trucken flöt på och den estniske chauffören var nöjd.

Nöjd är jag också med kvällens match. Kuffen fick 1-1 mot KaIK/TePa i en drabbning som kunnat sluta hur som helst. Två straffar blev det. Den ena bommade bortalaget, den andra satte hemmalaget. Jag borde kanske ha skickat en hemmaspelare i duschen för en glidtackling, men i det ögonblicket var gult kort rätt.

Det finns alltid småsaker att bättra på, men på det stora hela gick det bra. Det var ändå första matchen på den nivån i år.

Hur klarade sig folk utan internet, eller el, för den delen, förr? Jag vet att den frågan får ett ganska självklart svar, men när åskan går och man inte kan använda elen av rädsla för att åskan ska slå ut ens elektronik så undrar man nog. Man blir rastlös, ingen tv och ingen dator, jisses, vilket i-landsproblem!

Nu tar vi natten och laddar för jobb och Kuffen – KaIK/TePa till aftonen.

Blev inget kretsmöte för mig idag. Trots att planerna var sådana ännu i morse så blev det tvära kast under förmiddagen. Ett missförstånd i jobbet gjorde att jag fick inställa mig där i stället. Nå, det är inget att göra åt. Jag är anställd där och hade ett jobbpass inprickat, som jag helt sonika slarvat med.

Tydligen var fler än jag frånvarande från mötet, vilket känns lite bättre, om man kan säga så. Man kan inte vara på fler än ett ställe samtidigt, hur än man skulle vilja. Idag var det en sådan dag. En sådan där dag då man önskat att man kunde kopiera sig själv. Nåväl, det kommer nya möten.