Avspark i finrummet.

Ikväll sparkar den finaste av europeiska fotbollsturneringar igång. Champions League inleds med åtta matcher runt om på kontinenten. Manchester United inleder marschen mot London (finalen spelas där den 28 maj) på Old Trafford mot Glasgow Rangers, laget som Sir Alex spelade för mellan åren 1967 och 1969.

  

United ska inte ha några som helst problem att ta sig vidare från gruppspelet. Varken Rangers eller turkiska Bursaspor ska utgöra några större hot. Valencia, det fjärde laget i gruppen, har inlett La Liga bra, trots att man  gjort sig av med både Silva och Villa. Spanjorerna blir förmodligen det lag som  följer United till åttondelsfinal.

  

Annars innehåller  transportsträckan  som går under namnet gruppspel några större attraktioner. Milan möter Real  Madrid i sin grupp, medan Bayern München tar sig an Roma. Spänningen blir större den 17 december, när åttondelarna lottas.

  

Tills dess ska man väl hinna se en som annan match. Förutom United så spelar bland annat Barcelona  mot Panathinaikos ikväll. Det är tur att det finns streams här i världen.

Måndagen, den måndagen.

Hemkommen från en joggingrunda modell tyngre väntar jag nu på avspark på idrottsparken i Esbo. FC Honka mot AC Oulu får duga i väntan på att sambon ska komma hem från träningen och att Stoke – Aston Villa sparkar igång senare ikväll. Jag hade nästan hunnit glömma hur märklig finska Keith Armstrong talar, förresten.

Krya på dig, Håkan!

Läste under förmiddagen att Håkan Nordman är sjukskriven från sitt jobb i riksdagen efter en operation. Nordman har varit sjukskriven förr, på grund av hjärtflimmer. Alla typer av jobb har sina baksidor, så också politiken. Hälsan är det sista man ska leka med. Allt har ett pris, och det egna välmåendet är något som man absolut inte kan pruta på. Krya på dig, Håkan!

Otur i spel.

Varken Liverpool eller MyPa behagade vinna idag och därmed gick min långenkupong om intet i afton. Att döma av den första halvlek jag såg i den förstnämnda matchen så ska Hodgsons mannar vara riktigt nöjda med en poäng. Pepe Reina hade fullt upp och stod för ett par svettiga parader. MyPa borde ha kunnat ta tre poäng borta mot KuPS men fick tvenne utvisningar emot sig. Kvällen som sådan avrundades annars ett stenkast bort, hos fröken Haagensen. Det var betydligt mer angenmämt än resultatläsningen.

Sju där, 217 här.

Sju dagar återstår innan ett nervpirrande val hålls i Sverige. 217 dagar återstår innan det hålls riksdagsval här i landet. Ikväll inleds slutspurten på andra sidan Ŗstersjön, ikväll möts Reinfeldt och Sahlin på absolut bästa sändningstid. Jag och sambon beger oss ett antal meter bort, på födelsedagsbjudning. Efter det är det SVT play som gäller resten av aftonen.

Weird saturday.

United tappar 3-1 till 3-3 på två övertidsminuter mot Everton, Johan Elmander gör mål på Emirates, Barcelona faller med 2-0 hemma mot nykomlingen Hèrcules CF och Milan ligger under med samma siffror mot Cesena som bäst. Vad är fel denna lördag? För egen del har den varit riktigt bra, en del nyhandlade kläder ligger bredvid mig på stolen och kvällen har varit riktigt lugn och trivsam. Imorgon ska jag troligen dricka kaffe med Grönviks svar på Vebjörn Rodal och fira den här damens födelsedag. Det låter inte helt fel det där heller.

För nio år sedan.

För nio år sedan var jag 14 år gammal, gick i högstadiet och väntade ivrigt på att fylla 15 och därmed få det där efterlängtade mopedkortet. Den 11 september 2001 kom jag hem från skolan i vanlig ordning och knäppte på text-tv:n i jakt på de senaste nyheterna. En blinkande rubrik på SVT:s sidor sade att ett flygplan kraschat in i World Trade Center i New York. Jag slog hastigt på Euronews, som på den tiden var det bästa man kunde få när det gällde färska internationella nyheter. Bilder av en brinnande skyskrapa dök upp och några minuter senare kom nästa krasch. Det andra United Airlines-planet träffade det andra tornet och dådet var ett faktum. Nu, elva år senare, har jag hunnit växa upp och till och med skriva en kandidathandling utgående från vad som hände ”over there” den där dagen. Det är en dag som ingen någonsin kommer att glömma, och som satt spår djupare än många andra i världshistorien. Bushs krig mot terrorn i Afghanistan och de fortsatta oroligheterna där visar att världen förändrats.

Stiltje inför slutspurten.

Lyssnade, i brist på annat, på Sveriges radios partiledardebatt ikväll. Det var ingen debatt som fick en att trilla av stolen, inte heller var det någon debatt som kommer att ge någotdera blocken mer eller mindre röster. På något sätt kändes det som om alla vara relativt rädda för att göra bort sig, med nio dagar kvar till val. Sahlin försökte få Reinfeldt på fall i jobbfrågan, men statsministern klarade sig ur attacken och vann den, i mitt tycke. Det mest noterbara var nästan Lars Ohlys miniattack på Göran Hägglund, där Ohly beskyllde kristdemokraten för att försvara Israels agerande i Mellanöstern. Till saken hör att frågan gällde Iran kontra Israel och att Hägglund föredrog Israel om han måste välja. Med tanke på oppinionsmätningarna som presenteras av bland andra Dagens Nyheter idag så hade vänsterblocket behövt plocka mängder med poäng idag. Det gick inte vägen, och frågan är nog vad som ska hota en alliansseger nästa veckas söndag. En historiskt stor kollaps, och ett antal ess ur den rödgröna rockärmen behövs nog nu.

Vi tar helg, gott folk.

Har suttit med hemsideofferter och fotograferingstider framför ögonen sedan jag stämplade ut från jobbet idag men är egentligen inte så mycket klokare. En egen fotografering kommer det utan tvekan att bli. Jag ska, oavsett om det blir en egen hemsida eller inte, likväl ha egna bilder att använda mig av. Hemsidan är mitt största dilemma just nu. Det finns liksom både plus och minus med en sådan. På plussidan står det faktum att jag skulle ha allt på samma ställe. Mina åsikter, ståndpunkter och nyheter. På minussidan står kostnaden och tveksamheten om folk verkligen skulle hitta dit. Det tål att funderas på. Nu tar jag i alla fall helg, en helt ledig sådan dessutom.

Back in business.

Det var rätt skönt att vara studerande på riktigt igår. Idag är jag det bara så där halvt. Jag är ju studerande egentligen, inskriven och allt, trots att jag jobbar. Igår var jag dock mer studerande än jag varit på hela hösten, och gulisintagningen blev, som sig bör, en lyckad tillställning. Idag är jag back in business, glad över att det är fredag och nöjd över vad dagen fört med sig så här långt. Man kunde definitivt ha det värre.