Jag må vara blåögd och inbiten SFP:are, men något säger mig att Sannfinländarnas ökande opinionssiffror kan spela SFP rakt i händerna, då det gäller en plats i nästa regering. Varför? Därför att SFP kan bli brickan som ger en kommande regering majoritet i riksdagen. I den senaste undersökningen ligger Samlingspartiet på 22 procentenheter, SDP på 19,7 och Kepu på 18,9. Säg att Samlingspartiet och SDP bildar regering, om ordningen förblir den samma fram till valet. Säg också att Sannfinländarna har kring tolv procent i väljarunderstöd. Det ger SDP och Samlingspartiet 42 procent sammanlagt. Fortsätter De gröna att rasa i den takt man gjort på sistone så räcker inte deras understöd till för att nå 50 procent och en majoritet i riksdagen. Då återstår alternativen Vänsterförbundet, SFP och de kristliga. Blåögd som jag är så ser jag SFP som det bästa alternativet, förutsatt att SFP VILL ingå i en regering och att siffrorna förblir tämligen intakta ett halvår framåt. Nu tror jag inte att Sannfinländarna bibehåller stödet när vi väl står där i april. Man kommer att öka, men jag tvivlar på att det står tolv procent i deras kolumn den 17 april. Det kan också gå så att SFP rent procentuellt inte behövs i nästa regering, men att de övriga partierna väljer att ta med partiet av språkpolitiska skäl. Det blir en fantastiskt spännande valrörelse, hur som haver..

Stefani Joanne Angelina Germanotta blev ordentligt sågad av två yngre förmågor i Radio X3M ikväll. Hon hade, enligt dem, ingen framtid att se framemot, enformiga låtar och en stulen utstrålning. Lady Gaga är inte den hon är idag om ett par år. Nej, knappast. Hon har enkelspåriga låtar, ja. Dock har hon en karisma, en utstrålning som många saknar, modet att sticka ut och framför allt, hon har en mystik värdig en popstjärna.   Mystiken gör att hon är unik idag. Ingen når upp till den nivån hon håller. ńr Robbie Williams den siste sanne popstjärnan idag så är Lady Gaga arvtagerskan. Bara för att jag tror det så är det ingen som bryr sig om två år. Jag hoppas jag har fel.

Tolv timmar, så lång har min kreativa dag varit. Eller, kreativ och kreativ, det är ju inte så att man har legat på samma nivå hela dagen. Jobb följdes av budgetseminarie med kommunfullmäktige. Det är bistra tider vi går in i, men det är ju en del av vardagen som politiker. Det är inte en evig dans på rosor. Nu är jag hemkommen, till världens bästa famn och världens finaste leende. Det här är hon som står för det.

Var är snön? Var är drivorna? Var är minusgraderna? Meteorologiska institutet och lokaltidning slog på stortrumman igår och utropade detta till en stormens dag. Hittills har det mest kommit en mindre mängd regn. Bara för att jag skriver detta kommer det att vräka ner ikväll, när jag ska bege mig hem från budgetseminariet i Smedsby. Det garanterar lagen om jävlighet. Budgetseminarie ja, Korsholms kommande fyra år som kommun avrundar dagen. Hurra, hurra!

I väntan på att Stuart Baxter ska få sparken, att den siste chilenaren ska hissas upp till ytan och att asfaltsskrapandet ska avta här på Skolhusgatan så konstaterar jag att det är en angenäm kväll på kommande. Medaljkaffe i Smedsby för att gratta kommunens duktiga orienterare och besök hos Ida och ManQ. Trevligare än trevligast!

Det är tydligen International Suit Up Day idag. Det är, som så mycket annat här i världen just nu, ett nätfenomen (rätta mig om jag har helt fel). Som den sanna kärringen mot strömmen så har jag icke kostym idag. Varför? Därför att det inte ska behövas fler temadagar. Allra minst vad det gäller kläder. Kostym har man om jobbet eller situationen kräver, inte för att någon på andra sidan Atlanten får för sig att skapa en sådan dag. Dessutom bär jag kostym tämligen ofta i alla fall, det känns inte helt rätt att strosa runt i den en vanlig onsdag ”bara för att”..

Gör som Sveriges utrikesminister (för övrigt den kanske mest kompetenta politikern i det landet) gör och blogga, bästa politiker! Bildts blogg är både informativ och intressant. Den finns här, för övrigt.

Finland föll med 2-1 hemma mot Ungern ikväll. Det var fullständigt rättvist. Varför? Därför att det inte finns orättvisa resultat i fotboll. Ungern gjorde två mål, Finland ett, okej? Mängder av journalister och andra bättre vetande kommer att kommendera Stuart Baxters avgång och gamlingarnas uttåg ur landslaget. Jag tänker, kanske, lite annorlunda.

• Stuart Baxter hade kunnat göra saker annorlunda. Så är det alltid. Jag hade spelat med Eremenko jr från start, och med Moisander som mittback, med Veli Lampi på kanten. Det är jag det, med facit på hand.
• Vad är alternativen? Vem ska spela mittback istället för Hyypiä? Vem skall spela på topp om inte Forssell?
• ńr det Baxters fel att spelarna inte presterar?
• I normala fall så sparkar man tränaren när laget inte presterar, det är den normala tankegången. Jag är inte så säker på att det hjälper att sparka Baxter. Okej, nu är kvalet kört sedan länge, men samtidigt, VEM gör detta bättre?
• ńr 4-2-3-1 att föredra? Vem är Litmanens arvtagare i ett 4-3-1-2?
• Det är dags att släppa fram ungdomarna nu. Nu eller aldrig. Inget att förlora, inget att vinna. På vems bekostnad? På de spelare som inte presterar. På deras bekostnad. Sedan kan man vara 21 och inte prestera, och leverera som 39-åring.

Om en månad väntar San Marino på Stadion. Inför, säg, 5000 åskådare. Vem spelar då? ńr Baxter coach då?

Det ska bli ett besök i Stockholm i december är det tänkt. Bara ett år försenat, ungefär. Den stora frågan här är nu om vi ska ta Silja Symphony från Helsingfors, eller Silja Europa från Ņbo. Båda har sina för- och nackdelar. I fallet Symphony så är tidtabellen bra, avfärd på eftermiddagen, exempelvis på en fredag, och hemkomst på söndag morgon. Symphony har (tillsammans med Serenade) Ŗstersjöns skönaste inre. Gågata och hela baletten. Hytterna på linjen är dock dyrare. Silja Europa är Ŗstersjöns största, sett till passagerarantal. Det betyder också bra butiker och tax free. Rutten betyder dock en urusel tidtabell. Sen avfärd från Ņbo, och tidig ankomst Stockholm. Ingen rast, ingen ro med frukosten alltså. Det lutar åt Helsingfors detta..

23 år och 3 dagar. Så länge satt Tage Erlander på posten som svensk statsminister. 23 år och 3 dagar. Utan avbrott. Smaka på den. Urho Kekkonen satt, i alla fall på pappret sett, än längre som president i Finland. Han satt kvar i över 25 år. Både Erlander och Kekkonen representerade något speciellt. De representerade efterkrigstiden. Idag är det exakt 64 år sedan Erlander tillträdde. Erlander var 45 år då han tillträdde, och hade upplevt två världskrig. Freden hade nätt och jämnt slutits efter det andra, och nu skulle Sverige utvecklas. Det gick bevisligen väldigt bra. Kekkonen å sin sida var, i folkets ögon, den som skulle tämja björnen i öst. Han gjorde det, om än på beställning när det behövdes. Både Erlander och Kekkonen representerade trygghet för respektive land då. Idag har Fredrik Reinfeldt just inlett sin andra fyraårsperiod i Sverige. Han sitter fyra år till, om hans regering överlever. Här är läget ovisst inför valet i april nästa år. Mari Kiviniemi kan bli en väldigt kortlivad statsminister. Jyrki Katainen kan bli den förste samlingspartisten på landets högsta post på 20 år. Det vänder snabbt. Man hinner inte alltid sitta så länge innan man tvingas resa sig igen.