Månadsarkiv: juni 2010
Världens bästa mor.
Midsommarsammandrag.
Som sig bör i VM-tider så handlar inläggen här om vad som händer i Sydafrika, till stor del. Nu har det ju faktiskt firats midsommar också, mitt i allt detta.
Midsommarafton inleddes med att undertecknad om Kristoffer Fant (800 metersfantomen, ni vet) tillredde tvenne sallader och en gräddtårta (som till stor del var Malins och Fants förtjänst). Därefter grillades det i Smedsby med ett väldigt stort kompisgäng. Karlarna vann, som sig bör, kubbmatchen.
Midsommardagen gick i slöhetens tecken och ett besök på Prästskäret var det mest spektakulära som hanns med under dagen. USA åkte ur VM, till min stora bitterhet.
Söndagen har varit destomer händelserik. Den gamla lägenheten är nu tömd och städad. Arken-säsongen är invigd (det var lika gott som det brukar) och Värlax är besökt.
Att det är vardag imorgon är lite trist, men den förmodade jordgubbstårtan som mor lär bjuda på på 59-årsdagen väger upp en hel del.
Dags för krafttag 2!
Inte mycket att skriva hem om.
Gott.
Dags för krafttag!
Som fotbollsdomare är jag ingen vän av målkameror, även om jag vet att många domare mer än gärna skulle ha dessa i bruk på liganivå och internationellt. I det fallet vill jag ha straffområdesdomare, med befogenhet att dels döma mål och dels hjälpa huvuddomaren vid handsituationer.
Det jag vill ta krafttag mot är filmandet, skådespeleriet som utspelar sig på fotbollsplanerna och som inte verkar avta det minsta. Domare har oerhört svårt att se vad som inte är filmning och vad som verkligen är det. Det såg vi i matchen Brasilien – Elfenbenskusten, där Kaka helt felaktigt visades ut då Keita filmade.
Det är så det går, oftast. Den som verkar vara syndare åker på ett gult kort, och i vissa fall ett rött. Fuskaren, han som ställt till det och vunnit egen fördel av det hela, går ostraffad. Han stiger upp, borstar av sig och spelar vidare, som om inget skulle ha hänt.
FIFA och de nationella tävlingsutskotten kan idag inkräkta på en domares beslutsområde genom att mildra avstängningar. Det vill säga att man kan fria den spelare som fått syna det röda kortet i till exempel en situation där motståndaren filmar. Man kan också, i efterhand, stänga av en spelare för vårdslöst spel, där domaren missat situationen, eller missbedömt den samma.
När man kan döma en spelare för vårdslöst spel, och mildra en spelares straff så måste man också, i mitt tycke, kunna döma en spelare för osportsligt uppträdande. Med det menar jag att filma. Att vinna fördel iform av frisparkar eller straffar, eller utvisade motståndare, för den delen.
Pajasarna som filmar är en fara för sporten och skadar fotbollen. Det förstör spelet, både för åskådare och motståndare. Matcher som skulle vara jämna klan plötsligt svänga över till fördel för det ena laget på grund av en filmning. I helt uppenbara fall borde man kunna gå in och stänga av dessa spelare. Det om något kan råda bot på en del av skådespeleriet och spelförstörandet.
Pärsen.
Snart, snart, snart har jag och sambon flyttat ut allt från den gamla lägenheten till den nya. Vi betonar snart här. När pinalerna är bortforslade återstår så bara städningen. Denna fantastiska städning. Nödvändigheternas nödvändighet. Den fruktlösa kampen mot den värsta av ohyror, dammråttorna.
Vi har fram till den 30 juni på oss att få bort allt och få lägenheten städad. Det ska nog lyckas. Imorgon väntar den andra matchen på Sandviken på tre dagar. VIFK möter Kiisto i säsongens första derby. På torsdag har jag blivit tilldelad ett kvällsskift på Prisma (javisst).
Det betyder arbetsdag från 9.00 till 21.15. Helt fantastiskt. Sedan ska vi fira midsommaren som nämns i inlägget här under. En midsommar utan flytt och utan städande. Så det så.
Midsommarens intåg.
På fredag är det så midsommar, om jag inte är helt ute och cyklar. Denna ska tydligen, liksom fjolårets dito, firas i Smedsby. Där skall det grillas och ätas fantastiskt gott, är det tänkt. Jag har, tillsammans med mina manliga medtävlanden, en seger i Alias att försvara.
Midsommaren är lite som alla andra högtider för mig, oklara planer som likväl slutar med en fantastiskt trevlig helg. Sägas bör att man tackvare sina fantastiska vänner knappt firat någon dålig högtid de senaste 7-8 åren. Det bara går inte att ha tråkigt med de vänner jag har.
Vädergudarna och jag är å andra sidan kanske inte så såta vänner. Både FMI och Foreca har fantastiskt svårt att bestämma sig för vilken typ av helgväder som gäller. Det är väl bara att hålla tummarna, antar jag.