Polisen, en av statens i särklass viktigaste instanser, bjöd på ett sällan skådat magplask idag. Jag skulle, helt i enlighet med bestämmelserna, förnya mitt ordningsmannakort som går ut i juli. Efter att ha lämnat in två passfoton (där jag såg förvånansvärt normal ut, det var inte någon direkt Alcatraz-fiilis över det hela) skulle jag lämna in intyget över att jag gått fortbildningskursen.

Döm om min förvåning när en kopia inte dög. Jag hade kopierat intyget, för att spara originalet ifall det skulle behövas. Förvåningen blev än större när det visade sig att polisen inte kunde ta emot vare sig electron-, debit- eller creditkort. Man kunde ta emot vanliga, gammaldags bankkort (de som är utan chip) och kontanter.

Ņret är 2010, alla mindre affärer och till och med vi på Carpella har kortläsare, så kallade betalterminaler. Polisen, en statlig inrättning, har det inte. Var klickar det?

Idag skrev jag och Malin ett nytt hyreskontrakt, på en ny lägenhet. Vi flyttar till en tvåa med kök, på Skolhusgatan 7. Flytten blir med andra ord inte så långväga, med tanke på att vi i nuläget residerar på Skolhusgatan 10. Den nya är större, har bättre balkongläge (vilket innebär lite svalare temperatur inomhus) och är dessutom billigare.

Som bäst renoverar ägarna upp den, och den ser ut att bli hur fin som helst. Flyttande är inte riktigt min grej, men har juni på oss, så det ska väl nog lösa sig, antar jag.

Det dåliga idag är att jag inte får döma de fotbollsmatcher jag vill. Jag fick en division 4-match under juni. En. Det är ganska surt då vissa får tre-fyra. Därtill består de övriga matcherna av linjedomaruppdrag i division fem. Det är också surt.

Temperaturen har så sakta sjunkit under de senaste dagarna. Nu ligger kvickslivret på åtta hela grader. Nästan 20 grader från när det var som varmast i förra veckan, alltså. Det är något av en meteorologisk baksmälla som man får uppleva nu. Det lär ocskå bli mindre hugade kunder i jobbet under denna sista arbetsvecka.

På måndag inleds kapitel två av karriären på banken. Det blir grejor det.

En alldeles lagom söndag börjar vara lida mot sitt slut. Sex timmar på Prisma med helt okej försäljningssaldo, en tämligen bra fotbollsmatch på Sandviken, ett avsnitt The Pacific och nu en helt okej VM-final i ishockey har stått och står på menyn idag.

VPS hemmaslog KuPS med 2-0. Bäst på plan var domare Nieminen, som höll korten i fickan fram till matchminut 90, då Närpesbördige Kim Böling, helt korrekt, fick syna ostskivan. Nieminen dömde bra, med bra blick för spelet och med bra dialog med spelarna.

Tjeckien har, med en knapp period kvar att spela, vantarna på VM-guldet i hockey. Om det är någon jag unnar en guldpeng så är det Jaromir Jagr. Den mannen förtjänar en fin avslutning på landslagskarriären.

Efter att ha sett Ryssland ta sig till VM-final i ishockey, med mycket möda och stort besvär, så är jag än mer skeptisk till vårt finska landslag. Dels därför att det finns länder som Ryssland som har spelare som är lojala och ställer upp, trots en lång, tung säsong i NHL och ett misslyckat slutspel. Vi har inte de spelarna, och vi har framför allt inte det spelet.

Tyskland visade hjärta, vilja och kämpaanda, något finländarna inte visste ordet av i kvartsfinalen i förrgår. Hela turneringen gick i princip i samma tongångar. Tyskland, som slutade på 15:e plats ifjol, spelar bronsmatch imorgon. De kunde, ville och vågade. Det är tre begrepp som Finland inte kan nämnas i samma mening som i år.

Några timmar sömn, sju timmar jobb och en fotbollsmatch. Det är vad jag sysslat med sedan senaste inlägget. Det var varmt och stressigt i jobbet, matchen vann Kemin Into med 4-0 mot I-JBK. Tjeckien slog Sverige, Ryssland slår Tyskland och Mourinho för kröna sin Inter-karriär med en Champions League-titel senare ikväll. Det ni.

Robert Putnam, en av de mer kända amerikanska statsvetarna, är mest känd för sin teori om det sociala kapitalet. Enligt honom har folk en tendens att vara mer politiskt aktiva och mer nöjda med tilvaron som sådan om de deltar i till exempel körsång, i någon lagidrott eller något annat i grupp.

Idag skulle nog Putnam anse att vi har alstrat en hel del socialt kapital på Carpella. Det tåls att säga många gånger, men jag är lyckligt lottad som fått växa upp i en sådan by som Karperö, vid en sådan strand som Karperöfjärdens och i en sådan ungdomsförening som Karperö UF.

Carpella och föreningen som sådan har gett mig mycket och ligger till stor del till grund för den jag är idag. Carpella för mig betyder talkoanda, sammanhållning, mycket skratt och gemenskap. Ingen kan säga att talkoandan är död i en by som min.

Nu, efter avslutad insats, är byxorna smutsiga, luktar fingrarna rödvin och Baileys, är ordnigsmannajackan skrynklig och ögonen trötta. Det gör inte så mycket. Det gör heller inte så mycket att det är åtta timmar tills nästa arbetsdag börjar. Man mår bara så bra av att få ha roligt på talko!

Sista lediga dagen har gått åt till att besöka Värlax och gå på 75-årskalas. Det är väl ungefär det. Bloggen uppdateras en gång om dagen, verkar det som. Det kan bero på att vädret varit helt fantastiskt, som jag konstaterade redan igår. Det lär vara kallare luft på väg in så inläggen börjar troligen dugga tätare i takt med detta.

Imorgon börjar jag på sista jobbveckan på Sommartorget. Har sju dagar kvar innan Kvevlax Sparbank kallar. Det känns både skönt och lite trist. Skönt därför att jag trivs så bra på banken, trist för att det varit riktigt skoj på Prisma i vår.

Det kan vara den sista hela jobbveckan på Prisma för min del, om det vill sig. Nån söndag har jag kvar senare i sommar, men sedan KAN sagan vara all. Man vet aldrig vad som händer..

En väldans god orsak till att inte blogga är väl ändå att vara ute i det fria dagar som dessa? Inte för att jag ligger och steker, utan snarare för att man är ledig och får saker och ting uträttade. De som känner mig säger med all säkerhet att jag aldrig kan sitta i still och att jag konstant måste ha något att göra.

Ibland stämmer det där för bra. Idag blev det ett par varv till stan för att handla saker och ting. Jag handlade absolut inget annat utom mat inför morgondagen, men mor och farmor skulle ha både det ena och det andra införskaffat.

Förutom det har jag räfsat gräs, suttit på möte i en stekhet och kvav Pampasborg och suttit på Strampens terass med den fantastiska SU-styrelsen. Där ska jag banne mig tillbringa fler varma kvällar. Det var rätt bra.