Ibland är det bara lite för mycket emot. Min kandidatplan var kanske inte riktigt det som föreläsarna hade tänkt sig. Innehållet i sig var det kanske inget fel på, men det var kanske lite tunt. Nu vet jag ju i och för sig vad jag ska lägga till och hur jag ska bygga, men det är nog en hel del jobb som väntar innan den 23 april, då deadlinen ligger.

Hur som haver, det är väl bara att spotta sig i nävarna och ta tag i det hela. Inget annat hjälper ju. Imorgon ska jag fixa lite litteratur och språka med en forskare som funderar kring samma ämne som jag. Förhoppningsvis lossnar det lite då.

Betalar vi annars priset för en varm sommar just nu? Det verkar ju inte vara nån hejd alls på snöfallet.

Här några konstateranden, i brist på annat denna tämligen gråa onsdag:

• Piffi i Smedsby kan inte göra reklamblad. Okej, de görs inte av köpmannen där, men det skulle verkligen inte skada med lite korrekturläsning. ”Färks lax”, ”erbjunde” och ”sjöljningsmedel” är bara några hårresande exempel som mötte en idag. Undrar förresten om koncentrerat tvättmedel är något att ha? Det borde ju ha fokus på att tvätta rent, i alla fall.
• Jag är glömsk. Jag har domarblocket kvar i Vasa, men befinner mig fysiskt i Karperö. Jag ska döma en träningsmatch ikväll.
• Sju av tio bilar på topplistan över minst underkända bilar är japanska. En är koreansk, en är fransk (jo, det är faktiskt sant) och en är svensk.
• Mercedes, BMW och Volvo har representanter på listan över mest underkända. Renault Laguna är också med, så ordningen är nästa återställd. 
• Jag skrev ihop en insändare idag, flera månaders tankar fick plats på en A4. Ibland lyckas det.
• Nya Facebook är inte alls så dåligt som många påstår.

Nu hägrar maten, ingen färks lax, men ändå.

Noterade en hel individ i Akademisalen ikväll som inte tog av mössan inomhus. Han studerar juridik kan tilläggas. Karln i fråga satte sig först längst fram, mitt i presidentens blickfång. Som tur var hittade Justus-förmågan en annan plats, längre bak i salen.

Är det bara jag som tycker att mössan ska av inomhus? Oavsett om det står Svea eller Bad Hair Day på den?

Ahtisaari, vilken man. Förväntningarna på kvällens seminarium överträffade alla, och då menar jag alla, förväntningar. Klokare, förnuftigare och mer världsvan människa får man leta efter. Många av oss satt dels mållösa, dels med tanken ”ja, givetvis är det ju så, varför har man inte tänkt så förr?”.

Ahtisaaris svar på knarret mellan svenskan och finskan i Finland var kort och gott att svenskarna måste våga tala svenska med de finskspråkiga. Man måste våga tala sitt modersmål. Svaret på hur man ska integrera invandrare och komma över stora klyftor i samhället var att de kloka inte får vara tysta. Tvärtom måste de kloka yttra sig och våga tala och diskutera.

Föreläsningen var sannerligen ett minne för livet. Den gav inspiration och många skratt. Ahtisaaris gärningar är förhoppningsvis inte till ända än. Så kloka människor som han borde få vara odödliga.

Ikväll kommer han så till Vasa, Finlands före detta president, nobelpristagaren Martti Ahtisaari. Viborgs store son håller en föreläsning på cirka två timmar i Akademisalen ikväll, och jag är givetvis på plats.

Ahtisaari är en av vår tids största finländare, även om han inte är känd som någon stor president. Ahtisaari kom på ett vis i kläm som president, då han var den förste att bli helt folkvald. Koivisto omvaldes 1988, som den siste med elektorer i ryggen. Ahtisaari var den förste att väljas direkt av folket, samtidigt som han blev den siste under den gamla regeringsformen från 1919.

Att han kom i kläm kan man säga då han tillträdde under en period som skulle bli kantad av inskränkningar i presidentmakten. Koivisto hade börjat släppa ifrån sig makt, efter Kekkonens dominans, och detta följdes upp under Ahtisaaris tid. Sedan han meddelat att han inte ställde upp för omval år 2000 har han ägnat sig åt konfliktmedling runt om i världen. Det var det som i slutändan gav honom fredspriset 2008.

Föreläsningen har av naturliga skäl ett begränsat antal platser. Dock så tycker jag att det borde ligga i mångas intresse, framför allt bland studerande, att ta del av Ahtisaaris ord. Det finns ingen motsvarighet i Finland, och det kommer knappast heller att finnas det på ett bra tag.

Dagens historia: 41 år har gått sedan Boening 747, den så kallade jumbojetten, flög för första gången.

Man får lov att gratulera metropolen Vasa till ännu ett förhastat beslut. Vasa stad sponsrar Sport, ni vet, hockeylaget som ska till ligan i år igen, med 60000 euro. 60000 pickadorer, under ett år då man drar in på skolor och omsorg, som en följd av den så kallade laman. Snyggt? Nej. Prejudikatsvarning? Ja.

Tydligen ser Vasa stad det som nödvändigt att aktiebolaget Vaasan Sport överlever. Man ser det kanske som en reklampelare för staden, som ett bra varumärke utåt. Men, vad gör man om hela bolaget rasar samman, går i konkurs och hela den biten? Vad har Vasa stads 60000 euro då haft för verkan?

Det finns långtifrån bara ett bolag i Vasa som lider av den ekonomiska nedgången, bolag som bidrar med mer statsandelar och skattepengar till staden än Sport någonsin kommer att göra. Ska dessa också få loss pengar ifall verksamheten börjar gå knackigt?

Kommentarerna på Vasabladet går i båda riktningarna, men det dummaste var ändå frågan om vad Korsholm sponsrar Sport med. Ingenting är svaret, och det borde väl gemene man förstå. Vi har våra egna föreningar att understöda.

Säsongens andra träningsmatch går av stapeln ikväll, i Botniahallen. Denna gång är det linjedomarskapet som står på agendan. FC Korsholm möter Sundom IF (mina favoriter, alla kategorier, ni vet). Korsholm har mig veterligen värvat två spelare från FC Kiisto A-team i division 4 (!) inför comebacken i division två, medan SIF bygger truppen för spel i trean.

Dagens historia: 65 år har gått sedan USA bombade den tyska staden Dresden. 35 000 människor miste livet i räderna. 43 år har gått sedan Saab 37 Viggen flög för första gången. Viggen var föregångaren till 39 Gripen, som idag är Sveriges exportvara på den internationella flygvapenmarknaden.

Hade tänkt stänga av datorn för denna vecka, men bläddrade i all hast förbi Aftonbladets förstasida och fick något så typiskt svenskt framför ögonen att jag bara måste skriva av mig, tycker jag. Aftonbladet slår på stora trumman för att två svenska soldater dödats i Afghanistan. Jag vet inte ens om benämningen soldater är korrekt, det handlar nämligen om en kapten och en löjtnant. En soldat är en soldat, inget befäl.

Nå, nog talat om militärgrader.

Jag vill klart och tydligt uttrycka att jag givetvis tycker att det är beklagligt, sorgligt och tragiskt att européer får sätta livet till i militära strider runt om i världen. Det är lika tragiskt varje gång det händer. Det må då vara finländare, svenskar, danskar, norrmän eller fredsbevarande trupper över huvud taget.

Det jag reagerar på är den enorma apparat som dras igång därför att Sverige drabbas. När tsunamin drog fram i bland annat Thailand på annandag jul 2004 dog hundratals svenskar. Sveriges reaktion då var att flyga hem de första offren illa kvickt, svepa in kistorna i svenska flaggan och ordna med militär mottagning på Arlanda. Det var alltså civila personer. Man får ju fråga sig vad som väntar nu, när två officerare fått sätta livet till i Afghanistan.

Sverige har ständigt haft en tendens att blåsa upp saker till något enormt mycket större än vad det egentligen är. Det må då röra sig om idrottsframgångar, politiska skandaler, mord eller just dödsfall utomlands.

Både Aftonbladet och Expressen visar upp förstasidor som ser ut så här:

Det jag nu frågar mig är om detta verkligen är rimlig journalistik? Till och med med svenska mått mätt så måste man väl säga att man överreagerar en aning, eller? Alla med lite sunt förnuft vet vad ett fredsbevararuppdrag går ut på. Det har sina risker. Risken finns att man får sätta livet till. Så har, tragiskt nog, skett i detta fall. Men är det verkligen av nöden att sätta det så här pass mycket i fokus?

Chelsea slog Arsenal med 2-0 på the Bridge, världens näst bäste spelare just nu, Didier Drogba, gjorde bägge målen. Arsenal led mer än någonsin tidigare av den där saknade anfallaren. Cesc Fabregas var frustrerad, John Terry hyllad och Mike Dean beundransvärd. Han gjorde en bra match, vilket inte händer alltför ofta.

Nu är det vi mot dom, Abramovitchs Chelsea mot Glazers United. Två lag med breda trupper, tyngd framåt och kanske det allra viktigaste. Kunskapen att vinna.