Fortsättningen.

I begynnelsen, när den här bloggen var ung och grön, så skrev jag det här inlägget, där jag försvarade den svenske VM-domaren Martin Hansson efter hans miss i kvalmatchen mellan Frankrike och Irland i Paris. En solklar hands, som varken han eller assisterande domaren Stefan Wittberg hade chansen att se, orsakade stort ramaskri i fotbollsvärlden.

  

Igår sändes så en halvtimmeslång dokumentär om Hansson och hans väg till VM i Sydafrika. Hansson är en av de domare som får resa ner, först på plats avgörs det vem som dömer vad. Om man alls dömer, vill säga.

  

Dokumentären, som med säkerhet kommer att gå i repris och finnas tillgänglig på nätet, är något som alla som borde se, oavsett om man är intresserad av fotboll eller inte.

  

Den vardag som Hansson har skildras på ett bra sätt. Han har, alltsedan han blev domare, fått uppleva medgångar och motgångar. Ett sprucket förhållande, hot mot honom och familjen, hetsjakt från journalister och uppretade fans är vad fotbollsdomaryrket gett honom. ńndå fortsätter han sin resa.

  

De så kallade fans och de så kallade spelare som ropar glåpord och som hotar domare är inte att betrakta som några riktiga fans eller spelare. En spelare gör, precis som vilken privatperson som helst, misstag. Det gör domare också. Skillnaden är bara att domarens misstag får större konsekvenser.

  

Martin Hanssons miss i Paris följdes av påhopp från tränare som Arsene Wenger och Giovanni Trapattoni. Tränare som borde veta bättre och som själva gjort misstag. Hansson fick också utstå spott och spä i tidningar, av så kallade journalister som kan det där med fotboll bättre än alla andra, enligt egen utsago.

  

Ingen som inte iklätt sig en domartröja borde komma med kommentarer kring en domares ”felaktiga beslut”. Ingen kan sätta sig in i en domares matchsituation, i hans synfält eller i hans agerande, ingen. ńndå finns det förstå-sig-påare som påstår sig veta hur man skall göra eller borde ha gjort.

  

En domare har respekt för spelarna, och för det som spelarna gör. Respekten borde dock vara ömsesidig. En domare är inte mer än en människa, och det finns, precis som Hanssons mamma uttryckte det i gårdagens dokumentär, inga felfria människor.

  

Jag unnar Martin Hansson flera matcher i VM-slutspelet. Han är en kompetent domare och värd all framgång. Han är värd de stora matcherna, trots att vissa väljer att blunda för 89 perfekta minuter och stirra sig blinda på en ynka minut.

Modern klädsel.

Enligt vissa så är jag fåfäng, och enligt vissa så handlar jag för mycket kläder stundtals. Jag kan väl hålla med om bägge påståendena, till en viss grad. Jag bryr mig om hur jag ser ut, men inte 24 timmar om dygnet, och inte 365 dagar om året. Jag handlar kläder ja, men jag sliter också ut kläder och vill förnya mig nu som då.
ńr det något jag satsar på så är det antagligen domarutstyrseln. Den senaste anskaffningen ser ut så här. Domarkläder är något som växlar från säsong till säsong, och efter att ha kört två år med askgrått så byter jag nu till den svarta varianten av Adidas nya kollektion. Helt enkelt för att hänga med. Domare ska se likadana ut, och domare ska inte se ut som man gjorde på 80-talet.

Spridda skurar.

Det blev en modell kortare aftonskola för min del. Jag nöjde mig med lärdomarna om kommunens avloppssystem och om strategidokumentet. Hästsportcentret har jag själv varit med och förhandlat fram, så det lämnade jag bort med gott samvete.

  

Stegen styrdes istället till klassisk fotbollsmark, till Sandviken i grannkommunen, där Vasa Idrottsförening Kamraterna mötte SJK från Ŗstermyra. Matchen var sannerligen inget att skriva hem om, ej heller något att berätta om för barnbarnen i gungstolen om 40 år. Usel fotboll spelades, inget bolltempo fanns, inget självförtroende fanns, inget driv syntes till. Kunnandet fattades helt enkelt. Det kan bli en rätt trist sommar sett med blå ögon.

  

I övrigt noterar vi att FC Korsholm har bytt tränare för andra gången i år. Ulf Kortesniemi satt kvar i fem matcher. Nu tar Jouni Väkeväinen över (vem annars) för fjärde gången. Vänder han skutan denna gång? Nej.

  

Jag har kommit på mig själv att dricka mindre limsa (eller läsk, som det ju heter). Detta har kompenserats med att jag dricker detta istället. Jag antar att jag går mot nyttigare vanor.

  

Den vane läsaren noterar säkert att mellanrummen mellan styckena nu är i skick. Detta funkar i Explorer. Nu ska jag göra mitt yttersta för att få Eldräven att göra likadant.

What to do?

Egentligen så är den frågan väldigt obefogad  i mitt fall just nu. Måndagen gick i arbetets tecken, gårdagskvällens i fotbollens, medan den stundande kvällen går i politikens tecken. Fullmäktige håller aftonskola i ämbetshuset ikväll. Nödvändighet med tanke på att det är framtida projekt som behandlas.

  

Tillika hade VIFK:s möte med SJK på anrika Sandviken lockat mer, men ibland krockar evenemangen. Har inte sett sambon särdeles mycket under veckan då våra kvällsprogram överlappar varandra. Kvällsprogrammen för veckan upphör dock ikväll, så därefter ska det bli skönt att vara lite ledig om aftnarna.

  

På lördag dyker herr Fant upp i Vasa är det tänkt. Finlands svar på Vebjörn Rodal är alltid välkommen, oavsett tidtabell.

Puh.

Skakade loss axlarna och kroppen på en 4,5 kilometer lång länk. Det kändes helt okej, även om det förstås kunde kännas bättre. Antar att fotbollsvisslandet och joggandet är två bra komplement till bankjobbet, där man mest sitter stilla.
Nu ska jag färdigställa ett bokslut och börja fila på en insändare. Sommarlov is the shit 😉

Problemen i paradiset.

Det blev en lite rörig start på banksejouren. Datorn tiltade och helpdesken var inte så hjälpande som den kanske borde ha varit. Efter lösenord hit och lösenord dit, puckkoder som inte passade och många gråa hår kom jag igång. Allt annat var som förr. Rutinerna satt kvar, kontonumren var de samma och arbetskamraterna lika trevliga som förr. Det blir en bra sommar detta.

Bankelibanken.

Imorgon, när maj säger tack och hej för i år börjar jag sommarjobba så där på riktigt. På banken i Kvevlax. Ska bli riktigt intressant och roligt att återse banken och personalen där. Det ska också bli oerhört trevligt med normala arbetstider. Lediga kvällar är rätt bra att ha.

Hoppsan.

Vi fortsätter på den inslagna schlagervägen, vi som inte alls är intresserade av spektaklet. Finland var närmare lördagens final än Sverige var. Okej, nu hade Finland en klart svagare semifinal att ta sig igenom, men de finska barfotadamerna var tre poäng från att slå ut Moldavien, Sverige var fem poäng efter Cypern.
Vad drar vi då för slutsatser av detta? Jo, dessa:
  • Man ska, precis som i många andra sammanhang, ha tur med lottningen.
  • Man ska inte, som svenskarna gör, kräva uttåg ur schlagern. Har man gett sig i leken får man leken tåla. Inte drar sig Sverige ur kvalet till fotbolls-VM bara för att man har ett sämre lag än kvalmotståndarna.
  • Man ska inte stirra sig blind på vad som passar i Europa. Startfältet är sig aldrig likt två år i rad, och svenskarna röstar med hjärta trots starkt ”europabaserat” startfält.
  • Man ska sparka Christer Björkman. Påståendet om att han inte påverkar uttagningen är en ren bluff. Förbundskaptener i fotboll ryker om man spelar dåligt, inte hela laget.
  • Man ska, precis som Norge, inte sikta på att vinna två år i rad. Den irländska tv-budgeten måste ha mått mycket dåligt i början av 90-talet efter tre raka vinster. Ryssland visade också ovilja att vinna i år.
  • Tyskland kan gått ordna spektaklet i Gelsenkirchen nästa år. I den här arenan. Det skulle bli ett ganska svårslaget publikrekord.