I begynnelsen, när den här bloggen var ung och grön, så skrev jag det här inlägget, där jag försvarade den svenske VM-domaren Martin Hansson efter hans miss i kvalmatchen mellan Frankrike och Irland i Paris. En solklar hands, som varken han eller assisterande domaren Stefan Wittberg hade chansen att se, orsakade stort ramaskri i fotbollsvärlden.

Igår sändes så en halvtimmeslång dokumentär om Hansson och hans väg till VM i Sydafrika. Hansson är en av de domare som får resa ner, först på plats avgörs det vem som dömer vad. Om man alls dömer, vill säga.

Dokumentären, som med säkerhet kommer att gå i repris och finnas tillgänglig på nätet, är något som alla som borde se, oavsett om man är intresserad av fotboll eller inte.

Den vardag som Hansson har skildras på ett bra sätt. Han har, alltsedan han blev domare, fått uppleva medgångar och motgångar. Ett sprucket förhållande, hot mot honom och familjen, hetsjakt från journalister och uppretade fans är vad fotbollsdomaryrket gett honom. ńndå fortsätter han sin resa.

De så kallade fans och de så kallade spelare som ropar glåpord och som hotar domare är inte att betrakta som några riktiga fans eller spelare. En spelare gör, precis som vilken privatperson som helst, misstag. Det gör domare också. Skillnaden är bara att domarens misstag får större konsekvenser.

Martin Hanssons miss i Paris följdes av påhopp från tränare som Arsene Wenger och Giovanni Trapattoni. Tränare som borde veta bättre och som själva gjort misstag. Hansson fick också utstå spott och spä i tidningar, av så kallade journalister som kan det där med fotboll bättre än alla andra, enligt egen utsago.

Ingen som inte iklätt sig en domartröja borde komma med kommentarer kring en domares ”felaktiga beslut”. Ingen kan sätta sig in i en domares matchsituation, i hans synfält eller i hans agerande, ingen. ńndå finns det förstå-sig-påare som påstår sig veta hur man skall göra eller borde ha gjort.

En domare har respekt för spelarna, och för det som spelarna gör. Respekten borde dock vara ömsesidig. En domare är inte mer än en människa, och det finns, precis som Hanssons mamma uttryckte det i gårdagens dokumentär, inga felfria människor.

Jag unnar Martin Hansson flera matcher i VM-slutspelet. Han är en kompetent domare och värd all framgång. Han är värd de stora matcherna, trots att vissa väljer att blunda för 89 perfekta minuter och stirra sig blinda på en ynka minut.