Den uppmärksamme dagstidningsläsaren har säkert noterat att riksdagsledamoten Petri Salo, som representerar Samlingspartiet, åkt fast för fortkörning. Tidningsläsaren har säkert också noterat att Salo vid tillfället för gripandet anklagas för att ha mutat polisen.
Vad dagstidningarna inte publicerade i samband med att åtalet publicerades var exakt vad Salo försökt muta poliserna med. Det handlade inte, som jag först trodde, om en summa pengar. Det handlade om att Salo föreslagit att han skulle bjuda polismännen på kaffe. Detta enligt Salo själv.
Nu är jag inte den som går ut och helhjärtat försvarar Petri Salo, absolut inte. Vad jag däremot inte förstår är den klappjakt och det upptrappade smutskastandet som pågår och som pågått en längre tid då det gäller politiker i det här landet. Dels hänger tidningarna ut en politiker via en märkligt formulerad rubrik, dels får läsarna och de som normalt gnäller mest än mer bensin på sin brasa.
Läser man de kommentarer som inkommit på exempelvis Vasabladets kommentarfält i samband med artikeln om Salo så märker man att politikerföraktet är på en skrämmande nivå.
”Det är väl högst normalt beteende av politiker, i Sverige röstar man ju glatt in skattesmitare och kreditkortsfifflare etc..”
”Av riksdagsmännen är ca 30% skickliga o respektabla”
Jag har inget emot att folk tillåts säga sin åsikt, det jag däremot förakatar är att det görs anonymt, i anknytning till artiklar. Kommentarerna ovan är enbart egna gissningar och påståenden från läsare, som snabbt blir sanningar hos de som inte orkar eller vill sätta sig in i fallen det handlar om.
Vad många tycks glömma bort är att vi i Finland har folkvalda politiker. De är demokratiskt valda, vilket betyder att både du och jag kan rösta på en politiker vi är nöjda med, medan vi kan välja att inte rösta på en politiker som misskött sig. Att sedan påstå att Salos beteende är normalt för en politiker visar bara hur snedvriden debatten om våra förtroendevalda är.
Marcus Beijar 