Kvällens happenings.

I väntan på att Stuart Baxter ska få sparken, att den siste chilenaren ska hissas upp till ytan och att asfaltsskrapandet ska avta här på Skolhusgatan så konstaterar jag att det är en angenäm kväll på kommande. Medaljkaffe i Smedsby för att gratta kommunens duktiga orienterare och besök hos Ida och ManQ. Trevligare än trevligast!

Vägra ha kostym.

Det är tydligen International Suit Up Day idag. Det är, som så mycket annat här i världen just nu, ett nätfenomen (rätta mig om jag har helt fel). Som den sanna kärringen mot strömmen så har jag icke kostym idag. Varför? Därför att det inte ska behövas fler temadagar. Allra minst vad det gäller kläder. Kostym har man om jobbet eller situationen kräver, inte för att någon på andra sidan Atlanten får för sig att skapa en sådan dag. Dessutom bär jag kostym tämligen ofta i alla fall, det känns inte helt rätt att strosa runt i den en vanlig onsdag ”bara för att”..

Det hjälps inte!

Finland föll med 2-1 hemma mot Ungern ikväll. Det var fullständigt rättvist. Varför? Därför att det inte finns orättvisa resultat i fotboll. Ungern gjorde två mål, Finland ett, okej? Mängder av journalister och andra bättre vetande kommer att kommendera Stuart Baxters avgång och gamlingarnas uttåg ur landslaget. Jag tänker, kanske, lite annorlunda.
  • Stuart Baxter hade kunnat göra saker annorlunda. Så är det alltid. Jag hade spelat med Eremenko jr från start, och med Moisander som mittback, med Veli Lampi på kanten. Det är jag det, med facit på hand.
  • Vad är alternativen? Vem ska spela mittback istället för Hyypiä? Vem skall spela på topp om inte Forssell?
  • ńr det Baxters fel att spelarna inte presterar?
  • I normala fall så sparkar man tränaren när laget inte presterar, det är den normala tankegången. Jag är inte så säker på att det hjälper att sparka Baxter. Okej, nu är kvalet kört sedan länge, men samtidigt, VEM gör detta bättre?
  • ńr 4-2-3-1 att föredra? Vem är Litmanens arvtagare i ett 4-3-1-2?
  • Det är dags att släppa fram ungdomarna nu. Nu eller aldrig. Inget att förlora, inget att vinna. På vems bekostnad? På de spelare som inte presterar. På deras bekostnad. Sedan kan man vara 21 och inte prestera, och leverera som 39-åring.

Om en månad väntar San Marino på Stadion. Inför, säg, 5000 åskådare. Vem spelar då? ńr Baxter coach då?

Helsingfors eller Ņbo?

Det ska bli ett besök i Stockholm i december är det tänkt. Bara ett år försenat, ungefär. Den stora frågan här är nu om vi ska ta Silja Symphony från Helsingfors, eller Silja Europa från Ņbo. Båda har sina för- och nackdelar. I fallet Symphony så är tidtabellen bra, avfärd på eftermiddagen, exempelvis på en fredag, och hemkomst på söndag morgon. Symphony har (tillsammans med Serenade) Ŗstersjöns skönaste inre. Gågata och hela baletten. Hytterna på linjen är dock dyrare. Silja Europa är Ŗstersjöns största, sett till passagerarantal. Det betyder också bra butiker och tax free. Rutten betyder dock en urusel tidtabell. Sen avfärd från Ņbo, och tidig ankomst Stockholm. Ingen rast, ingen ro med frukosten alltså. Det lutar åt Helsingfors detta..

Det här med att sitta länge.

23 år och 3 dagar. Så länge satt Tage Erlander på posten som svensk statsminister. 23 år och 3 dagar. Utan avbrott. Smaka på den. Urho Kekkonen satt, i alla fall på pappret sett, än längre som president i Finland. Han satt kvar i över 25 år. Både Erlander och Kekkonen representerade något speciellt. De representerade efterkrigstiden. Idag är det exakt 64 år sedan Erlander tillträdde. Erlander var 45 år då han tillträdde, och hade upplevt två världskrig. Freden hade nätt och jämnt slutits efter det andra, och nu skulle Sverige utvecklas. Det gick bevisligen väldigt bra. Kekkonen å sin sida var, i folkets ögon, den som skulle tämja björnen i öst. Han gjorde det, om än på beställning när det behövdes. Både Erlander och Kekkonen representerade trygghet för respektive land då. Idag har Fredrik Reinfeldt just inlett sin andra fyraårsperiod i Sverige. Han sitter fyra år till, om hans regering överlever. Här är läget ovisst inför valet i april nästa år. Mari Kiviniemi kan bli en väldigt kortlivad statsminister. Jyrki Katainen kan bli den förste samlingspartisten på landets högsta post på 20 år. Det vänder snabbt. Man hinner inte alltid sitta så länge innan man tvingas resa sig igen.

Helt rätt.

Sverige har delat ut priser till bloggare ett tag nu. De finlandssvenska bloggarna får sitt pris i år, i form av det här. Det känns helt rätt, och jag vet ett antal bloggar jag gott kunde nominera. Finlandssvenskarna är ett speciellt släkte, och i mitt tycke är bloggarna ett viktigt element i den virtuella vardagen. Med tanke på att det finns människor och hela partier som villa trycka ner de som pratar svenska i Finland idag så fyller bloggarna verkligen en funktion. Prisas dom som prisas bör där på Korjaamo, en eloge till initiativtagarna och ett stort tack till alla finlandssvenskar som bloggar!

Pidron!

I höst och i vinter ska jag spela pidro, med Karperö UF:s lag i ringserien. Jag har aldrig spelat pidro i ”tävlingssammanhang” men tackade likväl ja när föreningen frågade. Någon gång och någonstans ska man ju börja. Pidron har varit något av en familjetradition för oss, då både pappa och farfar är och var hugade spelare. Karperö UF gick till semifinal i ringserien förra säsongen, så det är ett bra lag jag kommer in i. Den 25 oktober avgörs pidro-VM i Smedsby. Då hade jag tänkt vara med. Så där som uppvärmning..

En vecka sedan.

Vid den här tidpunkten satt jag på tåget till Helsingfors. Jag var på väg till Tallinn. Nu sitter jag i soffan hemma på Skolhusgatan och är på väg på veckans sista jobbdag. Hur blev det så här? Hur kan dom här veckorna gå så här fort? Tycker att hösten överlag brukar gå långsamt (därför att det aldrig vill bli vinter) men att en vecka spinner iväg så här bara känns märkligt. Nå, vad är väl bättre än en ledig helg? Ingenting 🙂