Amazing.

Det här med tredagarshelg är inte dumt. Trots att det är söndag så infinner sig inte den där jag-ska-i-jobb-imorgon-känslan. I fredags firade vi Politivas 28:e julfest, och det var den bästa jag upplevt. Toastandet gick bra (över förväntan stundtals) och alla verkade nöjda. Kommittèn hade gjort ett fantastiskt bra införjobb och festtalare Norrback fick en nalle uppkallad efter sig, en svängom på dansgolvet och en trevlig kväll tillsammans med landets bästa studentförening. Gårdagen spenderades på sillis, hos far på sjukhuset och i Vöråstan med goda vänner. Man kunde ha det sämre nog.

Så nära, men ändå så långt borta.

Idag, efter många om och men, beslöt FIFA att Ryssland och Qatar ska ordna VM i fotboll 2018 och 2022. Inget av länderna har arrangerat VM tidigare, och rent statistiskt är de bägge länderna som natt och dag. Ryssland är världens till ytan största land. Qatar är, om jag förstått det rätt, 163:e på samma lista.

  

Ryssland har ett tämligen etablerat landslag i fotboll, även om man missade sommarens VM i Sydafrika. Qatar är 113:e lag på FIFA:s ranking och har aldrig spelat ett VM. Man har som bäst nått en kvartsfinal i asiatiska mästerskapen.

  

Qatar har dock något som ingen annan kandidat hade. Mängder av pengar. Qatar ska bygga hypermoderna arenor, med luftkonditionering, mitt ute i öknen. Temperaturen i landet kan stiga till över 40 grader sommartid. Huvudstaden Doha ska stå värd för matcher på sex olika arenor.

  

Ryssland ska ordna VM på  tolv orter, av vilka Jekaterinburg är den mest avlägsna, sett med europeiska ögon. Tre arenor i Moskva används, och en i St Petersburg. Därmed kommer VM att spelas i en stad som ligger några timmar med tåg från Helsingfors. Det känns nära, men ändå inte.

På något sätt har Ryssland alltid känts avlägset. Nu var jag inte med på Politivas resa för ett par veckor sedan, men muren känns ändå tämligen hög. Ņ andra sidan kommer VM inte att ordnas så nära som år 2018 igen. Så är det bara.

  

Det som är en aning spektakulärt är att Ryssland i ursprungsplanen tänkt ordna matcher i Kaliningrad. Därmed ordnas VM-matcher i en exklav, ett område som inte har någon landförbindelse med resten av landet. Gamla Köningsberg blir därmed unikt, för något liknande har mig veterligen inte inträffat förr i VM-historien.

  

Fotboll förbryllar och förtrollar.

Huvudsaken.

Har varit tyst, åtminstone här på bloggen, i närapå två dagar nu. Dels har jag haft väldigt fullt upp, och dels har mitt huvud inte riktigt velat samma saker som jag. Jag har haft, och har än, en eländig spänningshuvudvärk. Den kommer från en stel och spänd nacke, och blir till migrän då det blir riktigt besvärligt. Jag har, då jag blivit äldre, haft allt mindre huvudvärk (se där, något positivt med att åldras) men desto kraftigare när jag väl har det. Nu har det hållit på i två dagar, och förhoppningsvis är den borta till imorgon. Då toastar jag och Ulrika Politivas 28:e årsfest på Academill i Vasa. Vi blir en erfarenhet rikare, och landets bästa studentförening ett år äldre.

Upptäckterna.

Det är, som jag tidigare sagt, ganska spännande att läsa vad Google Analytics snappat upp när man hittat fram till ens blogg. Senast i raden är kvevlax sparbank dålig, zumba by kix.fi, jul vallgrund och tjugondagen 2011. Imponerande. Vem som vill ha fram att Kvevlax Sparbank är en dålig bank vore intressant att veta. Det är den inte. Varken som arbetsplats eller som bank. Sedan passar jag också på att påpeka att jag inte ska fira jul i Vallgrund. Jag sysslar inte heller med zumba, och har inga planer för tjugondaknut.

71 ärans år.

Idag har det gått 71 år sedan Sovjetunionen gick över gränsen på Karelska näset. Det har gått 71 år sedan bombplanen började släppa sina laster över Helsingfors, och det har gått 71 år sedan republikens män och kvinnor inledde kampen mot det som på förhand sågs som övermakten. Skotten i Mainila gav, enligt motståndarsidan, Sovjet rätt att gå till anfall mot Finland. Kriget skulle pågå i två veckor enligt Stalins kalkyler. Finland höll Sovjet stången fram till den 12 mars 1940, då fredsavtalet skrevs under. Det var bara början på kampen. Dagar som den här är det viktigt att komma ihåg de som fortsättningsvis är med oss, och de som inte längre är med. Samtidigt ska man minnas de unga män som gav sig ut till fronten, och aldrig återvände hem. Det är dem, och veteranerna vi har att tacka för att vi gör det vi gör idag.

Kameran.

Sambon och jag slog på stort idag. Vi köpte oss en kamera. Det blev en sådan här, med ett 55-200-objektiv, en blixt och en väska. Har länge tänkt köpa en lite bättre kamera, och idag blev det av. Nikon D3000 lär ska vara en bra grundkamera, och det finns nog en hel del att lära. En timme skolning ingick i köpet, plus att det ju finns en tämligen färsk fotoklubb inom akademin. Ska bli kul att knäppa bilder!

Glädjevolternas tid.

Så här innan jul och nyår brukar bidragen till respektive lands melodifestivaler börjar dropap in. Ņr 2010 är inget undantag. I Sverige strider man om vem som egentligen ska få sjunga vilken låt, man ratar etablerade artister och släpper fram sådana som var populära på det glada 80-talet eller som är på dekis. Här i Finland släpper vi fram sådana som majoriteten absolut inte har hört talas om förr. Jag hör till majoriteten. Jag känner inte igen en enda av Saara Aalto, Automatic Eye, Cardiant, Sami Hintsanen, Johanna Iivanainen, Jimi Constantine, Jonna, Marko Maunuksela, Soma Manuchar, Milana Misic, Eveliina Määttä, Paradise Oskar, Tommi Soidinmäki och Stala & So. Inte heller det österbottniska inslaget Father McKenzie känner jag till. Nu erkänner jag också villigt att jag är både tondöv och totalt ointresserad, men namnet Paradise Oskar låter som ett namn som bara Finland kan stoltsera med.

Vad glor alla på?

Strosade runt på Stundars tillsammans med fästmön idag. Vi var en aning uttittade, hon och jag. Vi hade nämligen inga mössor på oss. Dumt så det förslår, speciellt när det är 15 grader kallt. Jag tror att vi utan mössa rymdes på ena handens fingrar. Med andra ord fanns det hundratals kloka, och fem dumma på julmarknaden. Paradoxalt nog så frös jag inte.