Ett par timmar av politiska diskussioner kulminerade i en träff med kulturministern igår. Inspirerande, så det förslog. Vi har en väldigt, väldigt bra partiordförande. Vi kandidater blev sporrade och fick mer råg i ryggen inför våren. Vi är det bästa partiet, med en bästa politiken. Det ska vi visa i vår också.

Den 7 juni spelar Sverige och Finland EM-kval på Råsunda i Solna. För svensk del en väldigt viktig match, för finsk del en ganska så obetydlig, om man ser till det fortsatta kvalet. Jag har själv aldrig sett en fotbollsmatch i Sverige, och klurade tillsammans med konstapeln ut att just denna match kunde vara något att se, på plats. Kollade upp med Svenska fotbollförbundets biljettkontor, som glatt meddelade att vi inte får köpa egna biljetter till matchen, utan måste vända oss till det egna förbundet. Anledningen? Svenska och finska fans ska stå/sitta åtskiljda från varandra. Finska fotbollförbundet kommer att få cirka 3500 biljetter till matchen, supporterklubben har förköpsrätt och någon större lust att stå i klacken har jag inte. Tillika förstår jag bestämmelserna, men det känns likväl lite harmt att inte få köpa biljett och sitta där man vill. Tvivlar på att fyra österbottningar startar kravaller på läktaren.

Här ses fyra av de böcker jag mer än gärna skulle läsa just nu. Den första, Kalevala för lata, fick deltagarna i Mediespråk 2011. Den låter väldans intressant för en som inte orkar sätta sig ner med Elias Lönnroths lunta i famnen. Den andra, Stolt men inte nöjd av Sveriges förre finansminister Pär Nuder är intressant som bakgrundsbok när man följer jakten på en ny partiledare för sossarna i vårt västra grannland. Nuder har sagt nej, och något säger mig att det kan finnas ledtrådar i boken. Den tredje, Underbara dagar framför oss är den enda jag inte äger och kanske den mest intressanta. Den speglar Olof Palmes liv från ett sätt som andra böcker undviker, så här 25 år efter mordet. Den fjärde, Svenskan på offensiven eller intensiven av Kenneth Myntti är också den dagsaktuell och intressant. Med språkdebatten rasande kring hörnet vore det intressant att läsa om Mynttis syn på saken, även om jag kanske inte delar alla hans åsikter. Frågan som kvarstår är när man ska hinna läsa allt ?

I min tillbakablick på farfars riksdagsval 1983 kommer här nästa punkt, den om hemkommunen.

Göran Beijar är KORSHOLMARE. Han är född, uppvuxen och bosatt i Korsholm. Han känner sin kommun, han känner för sin kommun bättre och mera än de flesta. Han har ända sedan 1960, både som tjänsteman och förtroendevald, arbetat för sin hemkommun. Han kan den bättre. Han är stolt över att vara Korsholmare.

Farfars syn på kommunen är något som även jag bär med mig, även om åren förflutit och även om jag inte har den erfarenhet som min farfar hade. Jag delar dock hans åsikt i kommunfrågan. Korsholm ska förbli självständigt.