Ikväll bevittnade jag, sambon och uppemot 2000 andra det som kanske var Tomas Ledins sista konsert i Vasa. Man måste väl säga kanske, då han tydligen aldrig slutar turnera, men samtidigt besöker han inte Vasa alla gånger, så det kan gott ha varit sista showen.

De skriverier i svenska kvällstidningar som sagt att Ledin är slut som både låtskrivare och liveartist kunde väl inte ha haft mer fel. I alla fall levererade Ledin en fulländad konsert på över två timmar i ishallen i Vasa. Det fanns knappt något att klaga på. Det fanns dalar, men de var inte djupare än att Ledin svingade sig ur dom med därpå följande låt.

Ledin levererade gamla hits som I Natt ńr Jag Din, Just Nu, Sensuella Isabella och Du Kan Lita På Mig tillsammans med ett samspelt band. Han levererade akustiskt och han levererade rivig rock. Låtar som 500 Dagar Om Ņret, Din Vän I Alla Fall, Atlantkustens Kyliga Smekning och Håll Ut föll kanske inte alla i smaken. De är för nya för att kunna nå en hel publik.

Själv tyckte jag att låtarna fyllde funktion, de gjorde mixen av gammalt och nytt komplett, samtidigt som Ledin stundtals drog ner på tempot för att sedan höja det till max. Golvstampet och munspelet i avslutningslåten var magnifikt och kvällens kröntes med en autograf på biljetten och en t-skjorta. Det gäller att passa på.

Summa summarum var konserten väldans lyckad. Hade i och för sig ganska stora förväntningar, och nog infriades de minsann. Sommaren ńr Kort uteblev, antagligen på grund av årstiden. Sedan hade Ledin gärna fått avsluta med Snart Tystnar Musiken. Den hör liksom till. Oavsett årstid.

Samlingspartiets ungdomsförbunds ordförande Wille Rydman har via sin blogg och i Hufvudstadsbladet gjort flera invandrarkritiska uttalanden. Rydman har bland annat lyft fram Sverige som ett exempel på dålig invandrarpolitik samt brottsligheten bland invandrare i vårt västra grannland.

De egentliga konsekvenserna ser ut att bli att Moderata ungdomsförbundet, MUF, uteblir från en nordisk konferens i Helsingfors. Det borde rimligen få större konsekvenser. Rydmans uttalanden har fått lokalavdelningar att ta avstånd, men någonstans borde det ringa andra klockor också, både för Rydman och för Samlingspartiet.

Rydman tenderar att gå i de spår som Sannfinländarna och deras partiordförande Timo Soini trampat upp de senaste åren. Man vill plocka och vinna billiga poäng på att attackera invandrarna både under goda tider och under en ekonomisk nedgång. Det är en rent ut sagt en beklämmande politik som ett parti av Samlingspartiets storlek och dignitet tillåter.

Att man lyfter fram invandrarpolitik som den absoluta kärnfrågan är ett tecken på att man har en ganska torftig politisk grund att stå på i övrigt. Det har inte Samlingspartiets ungdomsförbund, eller partiet som sådant. Därför torde det vara på sin plats att ifrågasätta Rydmans position, om den inte går i enighet med partiets politik.

Det är trots allt en hel del som står på spel fram till april 2011. ńven för Samlingspartiet.

Har precis slagit mig ner i soffan på Skolhusgatan 10. Jag jobbade trots allt idag, även om jag kanske inte gjorde någon större nytta. Det var ingen rusning efter trädgårdssaker en dag som denna. Folk hamstrade mat istället, Prisma är ju trots allt stängt imorgon. Ingalunda klarar man sig till lördag om man inte hamstrar, tycks folk tro. Tänkte skriva ett inlägg om hur totalt ute och cyklar Samlingspartiets ungdomsförbunds ordförande verkar vara i invandrarfrågan, men det kommer senare ikväll, om jag hinner.

Nu är vinterdäcken utbytta mot sommardäck. Känns ganska sent att byta däck den 15 april, men med tanke på vintern som varit så är det väl inte sent, egentligen. Tror och hoppas att sommardäcken håller denna sommar och att jag inte behöver investera i nya förrän nästa år. Som parentes noterar vi att kandidaten nu är klar, den ska läsas igenom en sista gång, sedan ska jag inte röra den alls.

Förhoppningsvis sågas den inte totalt, men jag tror inte heller att den höjs till skyarna. Jag har gjort vad jag kunnat, och skrivit en kandidat på 26 sidor. Gott så.

En fantastiskt fin födelsedag är till ända. Nio timmar jobb följdes upp av bjudning hemma i Karperö, och presenterna jag fick under dagen var nästan för många och för fina. Skörden blev:

• En laserskrivare.
• En extern hårddisk, Seagate.
• Presentkort till Brothers.
• Ett strykjärn.
• En Armani-t-shirt.
• Ledinbiljetter till fredagen.

Förutom detta finns det en bok, en tidning, två muggar, godis, lunchbiljetter och raklödder i högen. Sägas bör att löddret fanns i paketet från broder. Egentligen fick jag alldeles för mycket, jag har det på tok för bra. Det är nästan så att man skäms, man blev ju trots allt bara ett år äldre.

Imorgon ska sommardäcken fram, ved klyvas och lön inkasseras. Lönedagar är rätt bra dom. Speciellt när ersättningen för vintersemestern droppar in. Det känns ganska bra att ha fått betalt för att fira Pampas 🙂

Idag, kring 12.30, fyller jag 23 år. Konstigt nog så känns det inte som om jag skulle fylla år. På något vis så var födelsedagarna häftigare förr, de var något man väntade på i princip hela året. Nu, när 15, 18 och 20 är passerade med marginal, konstaterar man bara att man plöstligt är ett år äldre. Ņterkommer med en mer utförlig rapport efter arbetsdagen!

Mitt medlidande går till sambons syster med familj som evakuerades ur eget hus idag. Med båt. Jo, ni läste rätt. Med båt. Kyro älvs vattenstånd har stigit ordentligt, vilket ledde och leder till att hela halva Mälsor är strandsatt. En ispropp sätter stopp för flödet och gårdsvägarna är långtifrån farbara. Jag avundas då inte någon som råkar ut för översvämningar, även om det konstigt nog verkar finnas de som gör det.

Det verkar bli strejk på fredag. Strejk. Hör jag till facket? Nej. Jobbar jag ändå? Nej. Får jag betalt för att sitta hemma? Nej. Får sommartorget på Prisma en kanonstart? Nej. Därtill talas det om strejkvarsel till månadsskiftet också. Läge att hitta en lösning?

Säga vad man vill om amerikanare, men glass, det förstår dom sig på. Ben & Jerrys må vara ett par snäpp dyrare än vanlig glass, men oj vilka kombinationer och oj vilka fantastiska namn de har.

Ben Cohen och Jerry Greenfield åstadkom världens bästa glass i landet over there redan på 70-talet. Det tog länge innan den slog igenom här, men tack och lov för att den gjorde det! Kvällens val faller på New York Super Fudge Chunk. Det ni.

Ibland önskar jag att vi hade lika stor balkong som Jenny. Dagar som denna hade det varit oerhört bra. Inte för att man kan sitta där alltför länge, men med våren i antågande så är balkongen guld värd. Nu är våran i minsta laget, man får nätt och jämnt plats med två inte alltför vackra stolar. Det saknas ett bord ännu, efter snart ett och ett halvt år på Skolhusgatan 10. Jag antar att det ska anskaffas från Ikea. Mannens stora fasa.