Ibland önskar jag att vi hade lika stor balkong som Jenny. Dagar som denna hade det varit oerhört bra. Inte för att man kan sitta där alltför länge, men med våren i antågande så är balkongen guld värd. Nu är våran i minsta laget, man får nätt och jämnt plats med två inte alltför vackra stolar. Det saknas ett bord ännu, efter snart ett och ett halvt år på Skolhusgatan 10. Jag antar att det ska anskaffas från Ikea. Mannens stora fasa.