Enligt Vasabladets nätupplaga så kommer Korsholms kommun att få 1,77 miljoner i statsbidrag för Solf skola. Är jag helt rätt införstådd så är det de så kallade mögelsaneringspengarna som uppgår i den summan. Skolbygget har redan stampat på stället för länge, så lite medgångar är verkligen på sin plats.

Därtill så flyttar barnen från skolan på Handelsesplanaden ut till Runsor först i samband med jullovet. Låter som en optimal lösning i mina öron. Optimal om man ser till hur det kunde ha gått. Det kunde ha slutat med en flytt i mitten av terminen. 

Ljus i tunneln i Solf och positiva vibbar i den bästa av kommuner.

För en statskunskapsstuderande, eller andra studerande också för den delen, så finns det uppsjöar av böcker som ska plöjas fram till examen. För oss på SVF så finns det en helig bok enligt professorerna. Metodpraktikan.

442 sidor om hur man forskar rätt. Boken damp ner i min postlåda här om dagen. Det blir en del läsande framtill kandidatskrivandet.

På fredag håller Åbo Akademis studentkårsavdelning i Vasa sin årsfest. Årets upplaga blir av allt att döma den sista som ordnas enligt konceptet kåravdelningens årsfest, då styrelsen får en ny utformning efter årsskiftet.

Det blir min andra, och Malins första årsfest. Liksom ifjol blir klädseln frack. Av någon anledning vill jag inte ha kostym. Det handlar säkert om att man nu för tiden bär kostym så pass ofta att man vill vara lite finare när det drar ihop sig till årsfest. Malin kommer i hemmagjord klänning, en röd sak som blev otroligt fin.

Innan årsfesten brakar loss så bjuds det på champagne hemma hos oss på Skolhusgatan. Pampasmaffian 2009 går på sin sista fest tillsammans som maffia och firar detta med en flaska Dom Pérignon av årgång 2000. Moët & Chandons prestigechampagne, alltså. Det är ju trots allt årsfest bara en gång i året 😉

Efter detta ser vi framemot en hejdundrande fest med god mat, goda viner och en som annan dans. Nu sitter väl dansstegen antagligen lika dåligt som ifjol, men skam den som ger sig.

Sillfrukosten på lördagen på Olivers Inn brukar bli en betydligt lättsammare tillställning än själva årsfesten.

Min problematik för tillfället är den nyinförskaffade sängen, som förhoppningsvis anländer imorgon eller på fredag. OM den inte dyker upp under dessa dagar så blir det knepigare. Svärfar har nämligen tänkt köra bort den gamla imorgon.

Ministergruppen Halke beslöt idag att Karleby ska orientera sig söderut efter nyår. Bra så långt, kan man ju tycka. Dock lade ministrarna Kiviniemi och Pekkarinen in en notering i protokollet, som lär föra farsen vidare. De bägge centerpartisterna vill att språkkunskaperna utvecklas och utreds under kommande år, så att Karleby och Mellersta Österbotten sedan kan överföras till Uleåborgs förvaltningsområde.

Med andra ord blev det bara en halv seger för SFP och Karleby. Centern, som framstått som den stora regionkrossaren sedan förslaget kom, gav med sig lite och tog lite. För att inte få svarte Petter på hand i något fall så kom man nu fram till en kompromiss som Halke kunde enas kring.

Exakt hur man ska kunna utveckla språkkunskaperna så att Karleby kan tillhöra det norra förvaltningsområdet och samtidigt följa grundlagen vet nog ministrarna inte ens själva. Nu får man tid på sig att samla krafter och bygga nya argument och broar. Karleby kommer att tillhöra Vasas förvaltningsområde kommande år, men redan nästa höst kan en liknande rumba som den vi sett nu vara igång.

Till saken hör också att det är ett riksdagsval i antågande. 2011 väljer Finland en ny riksdag. Med tanke på detta så kan man kanske hoppas på ett tämligen ”lugnt” 2010 vad gäller Karleby-frågan. Centern vill med all säkerhet inte bränna fler linor än man bränt hittills, regeringsmakten sätts på spel, och om opinionen börjar vända sig mot centern än mer än idag så kan det nog bli Karlebys lycka. Matti & Co måste ena största möjliga mängd människor tills det. Då är det osäkert om man verkligen vill tvinga Karleby norrut.

När jag ställde upp i kommunalvalet för över ett år sedan så gjorde jag det med en slogan som löd just som rubriken här ovanför. Idag, efter att Vasabladet intervjuat fullmäktigeordförande Gästgivars, har vi en rubrik som antyder att Korsholm inte alls vill gå samman med Vasa.

På Kalajoki-seminariet i helgen diskuterades frågan länge och väl. En stor enighet nåddes då, och det är den som Gästgivars lutar sig mot i artikeln. Nu är ju inget beslut fattat på något vis, fullmäktige tar ställning till frågan i januari. Då först vet vi om vi ska utreda samarbete eller samgång.

Konstateras bör dock att beslutsfattarna i Korsholm vet vad vi och har men inte vad vi får. De ekonomiska beräkningarna gav rejält sänkta statsandelar enligt nuvarande system och det är något vi absolut inte vill ha. Dessutom skulle vi gå från en kommun med svenska som majoritetsspråk till en kommun med svenska som minoritetsspråk.

SKA vi någonsin nå något i denna region så ska det ske i allas samtycke. Det är det jag har så svårt att se. Viljorna är för starka och inget tyder på att de skulle styras åt något annat håll än de pekar idag. Att Korsholm skulle bilda kommun med Vasa hjälper dessutom inte upp regionen. Det hjälper ingen och ingenting. Hoten om sjukvårdsdistrikt med 100 000 kunder uppnås inte i en handvändning och absolut inte med en kommun bestående av Vasa och Korsholm.

Korsholm vill vara sjävständigt, vågar vara självständigt och kan vara självständigt. Där står vi nu, och där står vi tills invånarna vill något annat.

Att få kritik är något jag lärt mig ta med åren. Som fotbollsdomare, politiker eller styrelseledamot så är det en del av ens vardag. Förr, när man var ny i gamet, så var det lätt hänt att man tog konstruktiv kritik på fel sätt, det vill säga att man trodde att personen i fråga enbart var ute efter att klanka ner på det man gjort eller gjorde.

Med åren har jag lär mig förstå vad kritik egentligen är. Jag har lärt mig att den konstruktiva är nyttig att ta till sig, medan den mindre konstruktiva är en sådan som får rinna av mig lika fort som den kom.

När människor sedan underskattar mig eller ser ner på mig så är det svårare att ”skrubba bort”. Här om sistone påpekade personer hur jag ska göra och borde ha gjort i ett fall som personerna i fråga inte kände till ens hälften om. Istället ville dessa påpeka hur duktiga de själva är, och vad de tyckte att jag borde göra. Egentligen handlade det om att jag borde hålla käften och göra som jag blev tillsagd.

Problemet var bara, och är fortfarande, att de som påpekade detta för mig, inte själva ser sina begränsningar och brister. Istället drunknar de i självgodhet och i tron på att det som de själva gör är det enda rätta. När sedan jag lägger näsan i blöt och snokar på ”fel sätt” så kommer åthutningarna.

Fel agerat tycker jag. Desto skönare ska det bli att överbevisa dom. När jag sedan gör det, så gör jag det med råge.

Första inlägget på en ny blogg brukar oftast bli ganska småtarvligt, innehållslöst och tankspritt. Valde att flytta mitt bloggande hit till Kulturhuset, mycket beroende på att den förra blev för tungrodd. En blogg ska vara lättanvänd, lättläst och inte sticka alltför mycket i ögonen. Därför föll valet på denna.

Papper har därtill en stor roll att fylla som svenskspråkig knutpunkt på nätet. Allt som gynnar det språk jag talar är värt att ta tillvara.

Mitt bloggande här kommer med stor sannolikhet att gå i samma spår som förr. Med andra ord kommer det att bli en del politik, en del fotboll, en del vardag, men framför allt en hel flummande.