När jag ställde upp i kommunalvalet för över ett år sedan så gjorde jag det med en slogan som löd just som rubriken här ovanför. Idag, efter att Vasabladet intervjuat fullmäktigeordförande Gästgivars, har vi en rubrik som antyder att Korsholm inte alls vill gå samman med Vasa.

På Kalajoki-seminariet i helgen diskuterades frågan länge och väl. En stor enighet nåddes då, och det är den som Gästgivars lutar sig mot i artikeln. Nu är ju inget beslut fattat på något vis, fullmäktige tar ställning till frågan i januari. Då först vet vi om vi ska utreda samarbete eller samgång.

Konstateras bör dock att beslutsfattarna i Korsholm vet vad vi och har men inte vad vi får. De ekonomiska beräkningarna gav rejält sänkta statsandelar enligt nuvarande system och det är något vi absolut inte vill ha. Dessutom skulle vi gå från en kommun med svenska som majoritetsspråk till en kommun med svenska som minoritetsspråk.

SKA vi någonsin nå något i denna region så ska det ske i allas samtycke. Det är det jag har så svårt att se. Viljorna är för starka och inget tyder på att de skulle styras åt något annat håll än de pekar idag. Att Korsholm skulle bilda kommun med Vasa hjälper dessutom inte upp regionen. Det hjälper ingen och ingenting. Hoten om sjukvårdsdistrikt med 100 000 kunder uppnås inte i en handvändning och absolut inte med en kommun bestående av Vasa och Korsholm.

Korsholm vill vara sjävständigt, vågar vara självständigt och kan vara självständigt. Där står vi nu, och där står vi tills invånarna vill något annat.