Idag, kring 12.30, fyller jag 23 år. Konstigt nog så känns det inte som om jag skulle fylla år. På något vis så var födelsedagarna häftigare förr, de var något man väntade på i princip hela året. Nu, när 15, 18 och 20 är passerade med marginal, konstaterar man bara att man plöstligt är ett år äldre. Ņterkommer med en mer utförlig rapport efter arbetsdagen!

Mitt medlidande går till sambons syster med familj som evakuerades ur eget hus idag. Med båt. Jo, ni läste rätt. Med båt. Kyro älvs vattenstånd har stigit ordentligt, vilket ledde och leder till att hela halva Mälsor är strandsatt. En ispropp sätter stopp för flödet och gårdsvägarna är långtifrån farbara. Jag avundas då inte någon som råkar ut för översvämningar, även om det konstigt nog verkar finnas de som gör det.

Det verkar bli strejk på fredag. Strejk. Hör jag till facket? Nej. Jobbar jag ändå? Nej. Får jag betalt för att sitta hemma? Nej. Får sommartorget på Prisma en kanonstart? Nej. Därtill talas det om strejkvarsel till månadsskiftet också. Läge att hitta en lösning?

Säga vad man vill om amerikanare, men glass, det förstår dom sig på. Ben & Jerrys må vara ett par snäpp dyrare än vanlig glass, men oj vilka kombinationer och oj vilka fantastiska namn de har.

Ben Cohen och Jerry Greenfield åstadkom världens bästa glass i landet over there redan på 70-talet. Det tog länge innan den slog igenom här, men tack och lov för att den gjorde det! Kvällens val faller på New York Super Fudge Chunk. Det ni.

Ibland önskar jag att vi hade lika stor balkong som Jenny. Dagar som denna hade det varit oerhört bra. Inte för att man kan sitta där alltför länge, men med våren i antågande så är balkongen guld värd. Nu är våran i minsta laget, man får nätt och jämnt plats med två inte alltför vackra stolar. Det saknas ett bord ännu, efter snart ett och ett halvt år på Skolhusgatan 10. Jag antar att det ska anskaffas från Ikea. Mannens stora fasa.

Jag är ihop med en hel fantastisk fotbollsmålvakt. Idag höll hon så när nollan då VIFK slog VPS med 3-1 i cupens första omgång.

El Cl&aagrave;sico pågår som bäst, i en helt tillräckligt stor tv i Karperö. 2-0 till Barca på Bernabeu. Messi är bra, Pellegrini hänger löst. Det är inte fotboll för mig. Fotboll för mig bär engelskt märke. Imorgon blir det det mycket fotboll på tapeten. Malins cupmatch, Uniteds bortamatch på Ewood Park och två matcher som rättsskipare. Men först, en god natts sömn.

Jag tycker själv att jag låter för bedrövlig när jag hör min egen röst, speciellt när jag hör den i radio. Det tycker inte folk här på hemmaplan. Förutom att jag låter fånig så går tiden oerhört fort när man sitter där i studion, så snabbt att man inte ens minns vad man svarat och sagt. Nå, det kunde ha gått sämre.

Fyra timmar statsförvaltning och nio rätt på stryktipset är min övriga lördag hittills. Den ska avrundas med andra delen av Flickan som lekte med elden och El Cl&aagrave;sico på tv.

Jag har funderar på det länge nu, men nu ska det nog minsann bli av. Jag och sambon har runnat på en tripp till Barcelona tillräckligt länge. Abstinensen har inte direkt avtagit och vårens deprimerande väder gör också att längtan till Spanien blir starkare.

Nu har vi i alla fall kommit så långt att vi bestämt oss för när vi ska åka. Det blir i början av september. Innan skolorna drar igång på allvar. Inte för att jag som blivande kandidat lär har så enormt mycket att göra under hösten, men tre månader med jobb kan gått få avrundas på en strand i Barcelona.

Dessutom sparkar La Liga igång i slutet av augusti. Det gäller att passa in en match på Nou Camp, så något datum är inte fastspikat än.

Nu gäller det bara att välja hotell, flygbolag och antal nätter. Bara.

En dag då kandidaten upptar tankeverksamheten och regnet strilar ner över staden Vasa behöver man bli uppiggad. Jag och Calle, vars eminenta blogg ni hittar här, har troligtvis en gemensam lösning på det här med avhandlingar och regniga dagar. Lösningen stavas Lasse Berghagen.

Ingen kan väl undgå att dra på smilbanden och känna sommarkänslor när man lyssnar på En Kväll i Juni?