Kategoriarkiv: Okategoriserade

Måndagar är måndagar.

Publicerad den av
Svara
Det är inte meningen att måndagar ska vara smidiga och lätta. Murphys lag slår aldrig fel, helt enkelt. Min måndag fullbordas av en föreläsning i budgetering. Jag har gått kursen förr, men aldrig fått den undanstökad. I år är det dags, liksom det var föregående år. Budgetering. På en måndag. Episkt. Det positiva är att mina bilder har kommit. De var riktigt bra, om man vågar säga det själv.

Beskedet.

Publicerad den av
Svara
Det har inte hänt något som skulle föranleda en ny konsekvensutredning. Det är Korsholms SFP:s fullmäktigegrupps uttalande från kvällens möte. En enad grupp ansåg att inget har hänt sedan januari. Inget har ändrat sedan kommunfullmäktige tog sitt beslut om att fortsätta framåt genom samarbete. Där står vi nu, och därifrån arbetar vi vidare.

Hemsidan.

Publicerad den av
Svara
Efter många om, men och tvekanden så har jag bestämt mig för att lansera en egen hemsidan. Fördelarna vann sist och slutligen ganska klart över nackdelarna när jag började resonera på allvar. Hemsidan kommer att byggas under den kommande månaden och lanseras innan jul, är det tänkt. Anledningarna till att jag skaffar en ny egen hemsida är flera. Dels får jag ett ställe som samlar info, debattinlägg, åsikter, cv:n och annat. Dels får jag en hemsida som kan leva vidare och bli min fasta punkt på nätet, även efter valet i vår. Antagligen kommer den här bloggen att rikta in sig på det personliga i mitt liv, medan politiken flyttas till hemsidan. Vi prövar oss fram!

Bara bra.

Publicerad den av
Svara
Ibland är det bara så bra, så bra att få vara ledig. Den här lördagen har jag gjort i princip ingenting. Det har varit bra det också, det där att göra ingenting. Imorgon ska jag inte heller göra så mycket. Eller jo, jag ska gå på gruppmöte. Det där ni läst om på Vasabladet, på första sidan.

Nej, nej, nej.

Publicerad den av
Svara
Det finns helig mark, och det finns låtar som man absolut icke ska sjunga sönder. ńr låten skriven av John Lennon/Paul McCartney så räcker det som motivering. Har låten varit en världshitt så är det ännu mer no no. Ingen Idol-deltagare kommer att göra låten rättvisa ikväll. Ingen.

Idrott är livet.

Publicerad den av
2
Egentligen är jag ingen större tennisfan, men när SVT levererar klassmatcher på bra sändningstid och med proffsiga kommentatorer och programledare så tackar jag inte nej. Världens genom tiderna bäste, (hårt för mig att säga, som dyrkade Pete Sampras) Roger Federer, blåste Taylor Dent av banan. Robin Söderling bombade bort Benjamin Becker i två raka. Lägg där till att Jarkko Nieminen är klar för kvartsfinal. Det kan bli en intressant helg, med både engelsk ligafotboll och tennis. Idrott är det bästa som finns.

På en tooorsdag.

Publicerad den av
Svara
Jag har absolut ingen aning om vart alla veckor och dagar tar vägen. Ingen aning alls. Plötsligt är de bara borta. Det var nyss söndag, tycker jag. Idag står det torsdag på den imaginära väggkalendern. Snart är det söndag igen. Ve och fasa. 21 oktober betyder att det är exakt två månader kvar till jullovet, det där lovet som är lika imaginärt som kalendern. Sedan när är dagar, veckor, månader och år så här korta?

Märkligt.

Publicerad den av
Svara
Något man lär sig med tiden är att de mest ofattbara saker kan inträffa. Idag hände detta. Helt ofattbart. Jag har varit med om en eldsvåga som tog en UF-lokal. Känslan idag var inte så bra den heller. Lyckligtvis räddades min farbrors hus. Elden tog ett rum och vatten- och rökskadat blev det, men huset står kvar. Många års arbete gick till spillo, men med tanke på hur det hade kunnat sluta så får man ändå säga att det var tur i oturen att det gick som det gick. Någon Oktoberfest orkade jag inte med idag. Dels är jag ordentligt förkyld, dels har huvudet varit fullt av annat idag.

Till minnet av farfar.

Publicerad den av
Svara

Idag, den 19 oktober 2010, skulle Sten Göran Beijar ha fyllt 77 år. Det har gått 77 år sedan min farfar föddes, i på Brändholmen i Karperö. Farfar gick bort, en sensommardag för åtta år sedan, den 18 augusti 2002.

 

Utan min farfar hade jag aldrig någonsin varit den jag är idag. Det är tack vare honom som jag kunnat ta mig dit jag tagit mig, och det är tack vare honom som jag har mitt brinnande intresse för politik. Jag var tio år när jag satt hemma hos farmor på Hultvägen 50 och såg farfar svinga ordförandeklubban i kommunfullmäktige via en knastrande Botnia TV-kanal.

 

Det var med farfar jag sparkade boll för första gången. Det var med honom jag fiskade gädda för första gången, och det var med honom som jag och Magnus fick tillbringa en hel vecka sommaren 1999. Mor och far var på bröllopsresa, farmor blev sjuk och där stod vi. Farfar, Magnus och jag.

 

Bränd gröt i en kastrul på morgonen följdes upp av nerfläckade tröjor och skjortor på kvällarna. Varken farfar eller jag och Magnus var så värst bra på att äta lingonsylt. Farfar skjutsade både mig och Magnus in till stan, på Wasa Footballcup. Att vi inte tvättade spelkläderna på den veckan spelade mindre roll.

 

Det var också farfar som läste finsk grammatik med mig. De där svåra orden och begreppen som jag inte förstår än idag försökte vi oss på, kvällarna före de där försmädliga proven i lågstadiet. Farfar lärde mig också att det inte lönar sig att lägga sig ner och tjura. Smäll i dörrar, rop och skrik var det värsta han visste.

 

Han var också en av de största tröstarna. Han påminde mig, Magnus, och våra fem kusiner om hur fina och bra vi var, och hur allt skulle lösa sig sist och slutligen. Det gjorde det ju, och det var  i mångt och mycket farfars ord som hjälpte en ur de största vemoden då.

 

Den där sommaren när han gick bort var jag 15 år. Jag hade just fått moped och blev konfirmerad. På något sätt ville jag inte förstå att han var sjuk. Hösten som kom var den tyngsta jag gått igenom. Farfar var inte där, i det där viktiga skedet, när skolan började igen.

 

Idag, mer än åtta år senare, är jag glad och stolt över att ha fått 15 år tillsammans med honom. Han gav mig en ryggsäck som jag bär med mig än och som jag kommer att bära så länge jag lever. Ryggsäcken innehåller kunskap, tro på det man gör, och de bevingade orden Vi kämpar!