Plötsligt händer det, det dyker upp väldans goda nyheter från i princip ingenstans. Roxette åker på världsturnè i sommar och besöker Finland för en hel spelning. Denna går av stapeln i Martin Norrgårds hemkommun (som väl heter Väståboland nu) den 16 juli. Det är något att se framemot!

Begav mig ut på kvällslänk iförd sambons IFK-dräkt för att visa vilket lag som ligger närmast hjärtat. Länkade ner mot Metviken och över pappersbron bara för att känna att benen och flåset funkade bra. Genom Vöråstan, förbi gamla busstationen, över viadukten och fram längs Stationsgatan bar det. Flåset var fortfarande gott och benen ville också springa vidare. Det blev Korsholmsesplanaden fram till Skolhusgatan och hem. Jag orkade. Det var skönt. Det var ett tecken på att jag har någon form av grundkondition. Härifrån och vidare.

Den 16 november är det exakt ett år sedan jag flyttade mitt bloggande hit till papper/peppar. Det har jag icke ångrat en enda sekund. Om två veckor lär besökarantalet ligga över 70000. Inte mycket jämfört med många andra, men helt tillräckligt för mig. Bara vetskapen om att någon läser det man skriver är bra!

Jag har gjort det förr och gör det igen. Jag konstaterar. Konstaterar måste vara ett av de mer uttjatade orden jag använder. Det ligger någonstans på samma nivå i uttjatningslistan som ”dock”. Dock använder man ju aldrig (nästan, i alla fall) när man pratar. Jag använder det för ofta när jag skriver, har jag märkt. Nå, hur som haver, det jag skulle konstatera var att tiden från oss flyger. Det säger pang, eller något annat, och mitt i allt har det gått en hel massa år.

• Det har gått fem år sedan vi som abiturienter började repetera världens bästa julfestprogram i Korsholmssalen. Dena som Lasse Kronèr är fortsättningsvis den bästa karaktären någonsin.
• Det har gått tio år sedan man hade de där första evinnerliga lektionerna i Huslig ekonomi i högstadiet. Fem deciliter gryn i vispgröten och funderingar kring vem av klasskamraterna som kände kon som blev till köttbullar var vardag.
• Det har också gått tio år sedan min egentliga fotbollskarriär tog slut. Den tog slut med ett guld i Korsholms cup, ett mål i finalen mot Kuffen och min första landskamp på plats på Olympiastadion. Finland kryssade mot ett reservbetonat England, 0-0. Biljetten kostade 50 mark.
• Det har gått 16 år sedan jag började spela fotboll. I gymnastiksalen i skolan i Karperö, ett år efter mina klasskompisar.
• Det har gått 21 och ett halvt år sedan jag blev storebror.

När man börjar tänka på hur länge 20 år egentligen är, kontra hur fort det har gått, så känns det en aning märkligt. Förr var åren långa, väntan på ledighet oändlig, loven korta och födelsedagarna eftersträvade. Nu är det inte riktigt lika så. Nu går det undan!

Det blev 7-5-förlust mot Koskö i öppningsomgången av ringserien i pidro. Vi hade chans till 6-6 på sista bordet, men det ville sig icke. Jag vann två bord och förlorade två och får vara nöjd med debuten. På måndag tar vi revansch mot Iskmo-Jungsund.

Ikväll spelar jag så min första match pidro, i ringserien. Karperö UF möter Koskö HF i premiäromgången. Svår motståndare säger dom som vet. Jag vet inte så mycket. Jag vet att jag ska befinna mig i Koskö ikväll, spela fyra matcher och se vart det barkar. Jag är ingen pidronörd, och är inte särdeles bra på att räkna ut hur det kommer att gå, och vem som sitter med vilka kort. Jag kommer alltså inte att vara den som bjuder nio med ess och kung på hand, typ.

Okej, nu är det här kanske inte möcke, möcke bra. Det kanske inte ens är bra. Det bara blev en Sven-Göran Eriksson-rubrik på det här. Det blir så, när vägbeslysningen strejkar i hela landet (ja, precis, någon har tryckt på knappen som ska nyttjas när ryssen kommer) och när man känner sig jetlaggad över den där extra timmen man har fått (som man egentligen inte har fått). Hur som helst, det som förhoppningsvis är bra, och kanske också Svennis-bra, är ett par filmer som är på kommande på bio. Det handlar först och främst om Due Date, en roadmovie med bland andra Robert Downey Jr. Det handlar också om The American, där George Clooney spelar lönnmördare. Irina Björklund är också med. Utan Peter, denna gång. Jag är en periodare då det gäller biobesök. Förr gick jag enbart på storfilmerna, men i takt med att Vasa fått bättre standard på biografsalarna så har det blivit tätare mellan perioderna. Bio är dessutom ett utmärkt kvällsfördriv i höstmörkret. Så, gå på bio, du också!

Att läsa igenom vad Google Analytics samlar upp för information om ens blogg kan vara ganska skoj ibland. Idag är jag mest förvirrad. Tre sökningar på Google, med frasen ”alldeles för kort pannlugg”, har hittar min blogg. ”Fude 150cc” och ”klassiska köttrulader” har gett en vardera, liksom ”bondost”. Internet är fantastiskt.

För några år sedan fick pappa en Bondepraktika i julklapp. Boken är en kuriosabok och en sammanfattning över gamla tiders bondepraktikor och vad som tillämpades då. Imorgon börjar till exempel Nowember, Wintermånad. Dagen ska tydligen vara åtta timmar och 18 minuter lång, solen löper i Skytten mellan den 13 dagen Novembris och den 15 dagen Decembris.Wintermånad säger också att:

Det var hårda bud förr, minsann.

Egentligen är huvudet på tok för tomt för att det här ska bli något kreativt, men jag ska göra ett försök, i punktform.

• Alla de som INTE vill ha vinter, titta ut och fråga er om det här är så mycket bättre. Inatt åker klockan bakåt en timme dessutom.
• Det heter tydligen inte vintertid, utan normaltid.
• För första gången på länge måste jag erkänna att Manchester United ställer upp med en svagare elva än motståndarlaget hemma i Premier League. Tar Tottenham inte poäng ikväll är det ett mirakel.

• Jag har börjat önska mig julklappar, med mindre än två månader kvar till dopparedagen. Jag vill na en sån här, en sån här och möjligen också en sådan här.

Nu kallar soffan igen. Hurra!