Efter att ha suttit i debattprogrammet Slaget efter tolv idag och debatterat SFP:s partiordförande Stefan Wallins uttalanden om akademiker i sina elfenbenstorn kommer några rader.
För det första så är det illa att man som Bo Lönngren väljer att generalisera det uttalande som Wallin gjorde. Det är ingalunda så att alla akademiker anser sig veta bäst och anser att den akademiska vägen är rätt väg att gå i alla politiska fall. Uttalandet i sig handlade om enskilda individer, inte om en hel yrkeskår.
För det andra så är det verkligen blåögt att anse sig ha rätt, men inte behöva ta konsekvenserna. Både jag och Steven Frostdahl är politiker som fattar beslut, vi ser till att de verkställs och vi tar också konsekvenser av dessa. Det behöver man som akademiker inte göra. En idè kan låta bra, och kan också så vara, men när man väl ska ta ansvar så kan man som expert svära sig fri.
För det tredje är det illa att uttryckligen ha en åsikt och ett ställningstagande, om man inte kan eller vill konsekvensbedöma denna. I fallet om skolsvenskan vill den så kallade expertisen ha bort den obligatoriska svenskan. Detta skulle öka intresset, påstås det. Det om något är ett uttalande som är lätt att göra, när man inte behöver verkställa eller ta konsekvenserna.
För det fjärde köper jag inte påståendet om att vi räddar svenskan i Finland genom att slopa den i grundskolan. Då om någonsin rubbas svenskans ställning. Svenskan som tjänstemannaspråk utarmas och vi får ett land som sakta men säkert går mot enspråkighet.
Marcus Beijar 