När jag här om dagen sprang förbi ett dagis under min sedvanliga joggingrunda slog det mig. Det slog mig hur otroligt bekymmerslös man är som liten. På dagisgården höll två små pojkar på att tillsammans knuffa en sparkstötting uppför en backe. Tillsammans kämpade de på för allt vad de var värda, och när de väl var uppe satte sig den ene på sparken, medan den andre ställde sig på medarna. De var kring fyra-fem år och hade gjort något av dagens gärning. På något sätt längtar man tillbaka till den där tiden. Inte för att jag vill återgå till att besöka någon dagmamma, eller dagis för den delen. Snarare därför att man som sparkåkande femåring är väldigt bekymmerslös. Dagarna är rätt inrutade, kvällarna korta, och lördagarna godisdagar. Julen är det absolut bästa som finns på året. Frågan är om man får den där legoborgen man önskat sig, den där radiostyrda bilen eller det där spelet man så gärna ville ha. När tomten väl pallrat sig iväg är julen över, tycker man. Istället väntar ett jullov, med en hel massa lekande och stojande. Man hoppades innerligt att snön skulle ligga kvar till trettondagen, och att det inte skulle bli något töväder. Hölls snön kvar kunde man åka Stiga nedför backarna och slå tennisbollar med rinkbandyklubban på gården tills det blev på tok för mörkt. De där dagarna saknar åtminstone jag ibland. Nu är det ingalunda så att jag har hopar av bekymmer över mig, men samtidigt blir man också en större tänkare, ju äldre man blir. Det jag har lovat mig själv är att jag ska damma av snowracern och pröva den under julledigheten. Den där sentimentala känslan får mer än gärna infinna sig.

På sju omgångar blev det tre oavgjorda och fyra förluster i pidrons ringserie. Jag fick alltså inte vinna någon match under min debutsäsong. Ikväll var det dock riktigt, riktigt nära. Ledning med både 5-1 och 6-3 blev 6-6 i Replot. Replot bistod med årets kallaste lokal, men kontrade med årets bästa dopp till kaffet.

Jag borde ha lärt mig av fjolåret, men gjorde det inte. Ifjol, vid den här tiden, startade jag bilen på Prismas parkering, tog snöborsten i handen, steg ur och smällde igen dörren. Följden blev att bilen låste in nycklarna och lämnade mig på utsidan. Idag hände exakt samma sak. Skillnaden från ifjol var den att varken far eller Jonathan kunde bistå med reservnyckeln. Farmor fick rycka ut. Bilen stod på tomgång på gården, jag satt i ett tämligen varmt trapphus och väntade. Tekniken är fantastisk. Och bilen fantastiskt varm efter att ha stått och värmt i 45 minuter.

Byggde pepparkakshus igår, tillsammans med Malin. Det gick förvånansvärt smidigt. De hembakta delarna passade ihop och hölls också ihop, till min stora förvåning.

Det blev en väldigt lyckad julfest igår, med många goda skratt, trevligt sällskap och dans. Vi förtroendevalda förvaltar en väldigt, väldigt bra kommun. Korsholm står stadigt, och har så gjort i 662 år. Vi ska hoppas att tro att vi gör det i minst 662 år till.

Har precis druckit kaffe med Kai Mikael Eveli, eller Richard, som han egentligen heter. Bland mycket skumt folk i Rewell Center (måste ha varit något slags rekord) satt en yngre konstapel, en yle-reporter, en hemkommen emigrant och jag. Vi är en rätt brokig skara, Nyback, Calle, Eveli och jag, men samtalen är fantastiska och tiden har bevisligen (i alla fall nästan) stått stilla sedan hösten 2006. Väldigt mycket är sig likt, och väldigt mycket kommer förhoppningsvis att vara sig likt framöver också.

Något som skulle få vara sig mindre likt är tvätthögen, den blir liksom inte mindre hur mycket jag än tvättar. Antingen äger man för mycket kläder, eller så går man omkring för ren. Eller..

Kommunfullmäktige kunde inte fatta beslut om ett köp av äggcentralen i Smedsby. Man kunde heller inte enas om att hålla kvar de budgeterade pengarna. Istället minskade man storleken på potten, trots att vi knappast lyckas köpa loss tomten och husen för de pengar som nu finns reserverade. Diskussionen gick het, och hetare lär det bli. Uteblir statsstödet på grund av att vi inte handlat tillräckligt snabbt i Korsholm är det oförlåtligt.

Eller, tjohej och tjohej, efter en lång dag med jobb så det räckte och blev över och en löptur är både ben och huvud måttligt pigga. De vill krypa till kojs och ladda för morgondagens budgetria, som jag inte tror behöver bli så invecklad. Bara för att jag säger det så river de andra partierna igång med världens ändringsförslag, det brukar bli så. SFP-gruppen går dock in med tämligen stor enighet, i allt utom ägget-frågan. Där blir det återremitering. Nå, nu tar vi natten, tankar sömn och är pigga imorgon!

Efter att ha suttit i debattprogrammet Slaget efter tolv idag och debatterat SFP:s partiordförande Stefan Wallins uttalanden om akademiker i sina elfenbenstorn kommer några rader.

För det första så är det illa att man som Bo Lönngren väljer att generalisera det uttalande som Wallin gjorde. Det är ingalunda så att alla akademiker anser sig veta bäst och anser att den akademiska vägen är rätt väg att gå i alla politiska fall. Uttalandet i sig handlade om enskilda individer, inte om en hel yrkeskår.

För det andra så är det verkligen blåögt att anse sig ha rätt, men inte behöva ta konsekvenserna. Både jag och Steven Frostdahl är politiker som fattar beslut, vi ser till att de verkställs och vi tar också konsekvenser av dessa. Det behöver man som akademiker inte göra. En idè kan låta bra, och kan också så vara, men när man väl ska ta ansvar så kan man som expert svära sig fri.

För det tredje är det illa att uttryckligen ha en åsikt och ett ställningstagande, om man inte kan eller vill konsekvensbedöma denna. I fallet om skolsvenskan vill den så kallade expertisen ha bort den obligatoriska svenskan. Detta skulle öka intresset, påstås det. Det om något är ett uttalande som är lätt att göra, när man inte behöver verkställa eller ta konsekvenserna.

För det fjärde köper jag inte påståendet om att vi räddar svenskan i Finland genom att slopa den i grundskolan. Då om någonsin rubbas svenskans ställning. Svenskan som tjänstemannaspråk utarmas och vi får ett land som sakta men säkert går mot enspråkighet.

Imorgon skriver vi dag två av sju då det gäller årets sista intensiva vecka. Radiodebatt om det här, kandidatfotografering och gruppmöte står på agendan. Slaget efter tolv har jag upplevt förr, partiets kandidatbilder brukar jag inte bli bra på och gruppmötet kan bli hur intressant som helst. Det ska ju köpas äggcentral i Korsholm, till vissa ledamöters förträt. Vore ju en katastrof om våra unga fick något för en gångs skull, tydligen.