Det har gått mig obemärkt förbi, men var någonstans bloggar Bob?

• Hade TV4 varit public service hade Cirkus Möller legat längst ner i soptunnan innehållande dåliga idèer. Att TV4 inte har någon soptunna alls är ju inget nytt.
• Statsminister Mari Kiviniemi väljer sina tillfällen väl. Dagen före Svenska dagen väljer hon att gå ut med att hon vill att Grundlagsutskottet ska bestå av personer som accepterar att andra rättigheter kan köra över de språkliga grundrättigheterna.
• Undervisningsminister Henna Virkkunen kör över en utredningsgrupp och nobbar svenskan i det nya språkundervisningsförslaget. ńven det dagen före Svenska dagen.
• Skarven är bra, om du frågar rätt person(er). Det har Miljöcentralen tydligen gjort. Skarven ska få äta upp fisk, förstöra djur- och växtliv. Människan ska stå och titta på.
  
• Gnället över hur Elin Blom låter när hon sjunger är helt överdrivet. Man MŅSTE hitta fel på henne då hon inte är född i Sverige.
  
• Valdeltagandet i kårvalet inom Ņbo Akademi var 26 procent. Varför vill bara en fjärdedel vara med och påverka?
  

Får säga att jag är rätt nöjd med min fredag så här långt. Jag hade, tillsammans med två medstuderande, ett mycket givande möte med prorektorn och direktören för Ņbo Akademi i Vasa. Vi fick löfte om att akademin bättre ska se till att den så kallade tysta datasalen ska vara just tyst. Därtill hoppas vi att undervisningen ska kunna koncentreras till en klass, och inte spridas ut. Efter mötet skrev jag min första tent på ett halvår (det är rätt länge det) och kunde, efter dryga en och en halv timme, konstatera att det troligen gick vägen. Tenten följdes av en hel halv evighet i Citymarkets evinnerliga kassaköer, en länk och en god fredagsmiddag. Nu är jag nöjd, glad och en aning trött och funderar på om jag ska orka masa mig iväg till Havtornen på valvaka. Om inte annat tar jag helg. Imorgon tänder jag ljus på gravgården och minns mina kära som inte är med längre. Samtidigt firar jag svenska dagen. Gör det du också!

Bestämde mig för att skjuta upp den tilltänkta kvällslänken till imorgon. Dels är benen sega efter tisdagens länk och gårdagens badminton, dels blev kvällen mer späckad än det var tänkt. Nu är det soffan och världens bästa Malin som gäller.

Spelade badminton idag, i dryga timmen och prövade efter tre set på att spela med vänster hand. Det gick så där. Eller, det gick inte alls egentligen. Dels har jag långt ifrån samma styrka i vänsterhanden, dels ville jag bara byta hand, automatiskt. Sambon var något vassare på att spela med fel hand, kan vi säga. Annars var vi rätt jämna och ringrostiga. Nu inväntar vi Champions League på tv och gläds åt kandidatläget i riksdagsvalet. Det klarnade en del ikväll..

Plötsligt händer det, det dyker upp väldans goda nyheter från i princip ingenstans. Roxette åker på världsturnè i sommar och besöker Finland för en hel spelning. Denna går av stapeln i Martin Norrgårds hemkommun (som väl heter Väståboland nu) den 16 juli. Det är något att se framemot!

Begav mig ut på kvällslänk iförd sambons IFK-dräkt för att visa vilket lag som ligger närmast hjärtat. Länkade ner mot Metviken och över pappersbron bara för att känna att benen och flåset funkade bra. Genom Vöråstan, förbi gamla busstationen, över viadukten och fram längs Stationsgatan bar det. Flåset var fortfarande gott och benen ville också springa vidare. Det blev Korsholmsesplanaden fram till Skolhusgatan och hem. Jag orkade. Det var skönt. Det var ett tecken på att jag har någon form av grundkondition. Härifrån och vidare.

Den 16 november är det exakt ett år sedan jag flyttade mitt bloggande hit till papper/peppar. Det har jag icke ångrat en enda sekund. Om två veckor lär besökarantalet ligga över 70000. Inte mycket jämfört med många andra, men helt tillräckligt för mig. Bara vetskapen om att någon läser det man skriver är bra!

Jag har gjort det förr och gör det igen. Jag konstaterar. Konstaterar måste vara ett av de mer uttjatade orden jag använder. Det ligger någonstans på samma nivå i uttjatningslistan som ”dock”. Dock använder man ju aldrig (nästan, i alla fall) när man pratar. Jag använder det för ofta när jag skriver, har jag märkt. Nå, hur som haver, det jag skulle konstatera var att tiden från oss flyger. Det säger pang, eller något annat, och mitt i allt har det gått en hel massa år.

• Det har gått fem år sedan vi som abiturienter började repetera världens bästa julfestprogram i Korsholmssalen. Dena som Lasse Kronèr är fortsättningsvis den bästa karaktären någonsin.
• Det har gått tio år sedan man hade de där första evinnerliga lektionerna i Huslig ekonomi i högstadiet. Fem deciliter gryn i vispgröten och funderingar kring vem av klasskamraterna som kände kon som blev till köttbullar var vardag.
• Det har också gått tio år sedan min egentliga fotbollskarriär tog slut. Den tog slut med ett guld i Korsholms cup, ett mål i finalen mot Kuffen och min första landskamp på plats på Olympiastadion. Finland kryssade mot ett reservbetonat England, 0-0. Biljetten kostade 50 mark.
• Det har gått 16 år sedan jag började spela fotboll. I gymnastiksalen i skolan i Karperö, ett år efter mina klasskompisar.
• Det har gått 21 och ett halvt år sedan jag blev storebror.

När man börjar tänka på hur länge 20 år egentligen är, kontra hur fort det har gått, så känns det en aning märkligt. Förr var åren långa, väntan på ledighet oändlig, loven korta och födelsedagarna eftersträvade. Nu är det inte riktigt lika så. Nu går det undan!