2010 verkar gå till historien som strejkens förlovade år. Är det inte stuvare eller livsmedelsarbetare som strejkar så är det tv-tekniker. Ikväll kan direktsändningen från Barcelona – Arsenal gå i spillo, tack vare att teknikerna marscherat ut. Den 16 april kan alla butiker i landet ha stängt, då servicefacket varslat om strejk.

Det är bara att hålla med SFP:s partiordförande Stefan Wallin. Stuvarstrejken var att se som en organiserad egoism. Det börjar snart gå troll i att strejka.

Min kandidatavhandling är som en god vän som man tappar kontakten med med jämna mellanrum. När man väl träffas och umgås så känns det stundom som om man alltid varit bästa vänner, stundom som att man setts för ofta och behöver en paus. Stundom känns det som om man ses för sällan, att vännen blir ledsen och att man själv får dåligt samvete.

Ibland känns det som om man saknar vännen, men trots allt inte kommer sig för att ta kontakt med denna. Något som är riktigt säkert är dock att man umgås som bara den när man inte setts på ett tag och när man väl laddat batterierna.

Min kandidatavhandling (som tydligen ska kallas kandidatuppsats, enligt Språktjänst) är inne på slutrakan egentligen. Jag håller i detta nu på med slutsatsen och sammanfattningen. Det är inte så befriande och lätt som det låter. Jag vet vad jag kommit fram till, men är rädd för att jag inte får fram det i textversionen.

Sedan ska jag finslipa på källorna och plocka in dessa på rätt ställen. Jag är långt i från säker på att mitt källantal är tillräckligt, men jag har i alla fall försökt vad jag kunnat då det gäller research. Kandidaten kommer att vara klar den 23 april, det är säkert. Vad den sedan blir behandlad som är desto mera osäkert.

Förhoppningsvis som en gammal bekant som dyker upp, ur tomma intet. Som en bekant som skapar debatt och som förhoppningsvis inte behöver ändra sitt sätt att vara för att passa in i sällskapet.

För tillfället befinner jag mig i exotiska Kuni, jag har också besökt minsta lika exotiska Vassor idag. Min påskannandag går åt till att äta lövbiff och se på när damen syr halarmärken åt mig. Man kunde ha det sämre.

Imorgon är det jobb som gäller, må det icke regna!

Ska man tro på spelbolaget Unibets odds så är Israel, Azerbajdzjan och Tyskland favoriter till att kamma hem årets upplaga av Eurovision Song Contest. Ni vet, den där tävlingen där Finland antingen ställer upp med Jari Sillanpää med änglavingar, monster, eller Marion Rung.

Israel är det land som har störst chans på segern, enligt Unibet. Man får 3,00 gånger pengarna ifall Harel Skaat vinner. Azerbajdzjan ger 3,50 gånger pengarna medan Tyskland ger 4,50.

Norge då, Jenny? Jo, seger för Didrik ger 10,00 gånger pengarna, fjärde lägst odds av alla 39 bidrag. Sveriges Converse-bidrag ger 15,00 gånger pengarna (vilket jag tycker är lite), medan Finlands barfotaelände ger 100,00 gånger pengarna vid seger. Det är i det snålaste laget, tycker jag. Det finns inte en chans i världen att Kuunkuiskaajat vinner.

Kick off för Steven Spielbergs nya serie på Canal+ ikväll. Vissa har redan sett fler avsnitt, jag har inte sett ett enda och ska njuta till fullo ikväll.

Påskdag i ett grått och nollgradigt Karperö. Det gör inte så mycket egentligen. Är man ledig som jag är så får det vara varmt eller kallt, regn eller sol, känns det som. Det är förbaskat skönt att vara ledig i två hela dagar efter att ha jobbat torsdag och lördag. Det känns som om man verkligen gjort sig förtjänt av att inte göra någonting.

På tisdag börjar jag på ny kula. Då börjar vi bygga årets sommartorg på Prisma. Det är det jag ska syssla med tills banken kallar den 31 maj. Snudd på fulla timmar och veckor bland trädgårdsmöbler, gräsklippare och målarfärg. Det blir grejor det.

Kandidaten ska också fixas på de knappa tre veckor som återstår. Tillika är det bra att jobba, man får en spark där bak och ett måste på sig att göra den klar. Nu är den ju i och för sig ganska långt på väg, men ändå. Det ska bli tusans skönt att lämna in den. När det väl är gjort ska jag bestämma mig för om jag ska gå Staten och globaliseringen.

Tror inte att jag haft studiemotivation i april. Nu när jag väl har det gäller det att passa på.

Något inom mig säger mig att det inte alls blir någon angenäm dag i jobbet imorgon. Dels därför att jag sitter här ännu, och ska stiga upp om si sådär sju timmar. Dels därför att jag missar dyrbara minuter av Manchester United – Chelsea, en match jag kanske inte vill se med tanke på läget i lagen.

Jag tröstar mig med att språka med min själsfrände Jenny Marie Haagensen, ni vet hon som förstår mig i de mest konstiga situationer och har de mest logiska svaren i världen när man som minst anar det. Vi skulle lätt råda bot på alla världens problem hon och jag, om vi bara hade tid.

Vi ska nog ta tag i både världsfred, svält och riktigt dåliga Norge-historier någon gång. Vi kommer att lyckas, det vet jag.

Rubriken då? Den åsyftar förstås världens coolaste musikvideo genom tiderna, och en fantastiskt bra låt av och med Birminghams bästa. Judas Priest.

Ibland får jag för mig att jag ska googla mig själv. Egentligen är det helt onödigt, för så mycket händer det inte att jag skulle få en drös nya träffar varje gång. Det handlar mest om vem jag är vän med på Facebook, att jag varit tutor, att jag kandiderat i kommunalvalet. Inga desto mer dramatiska saker med andra ord.

Påsken sparkades igång med åtta tunga timmar på Prisma, men också med en hel del glädjeämnen:

• Jag ”räddade” påsken åt en herreman på uppköp. Jag hittade den mintgelé som han fru tvingat iväg honom för att köpa.
• Jag fick världens bästa besked av den här tösen. Ett besked jag vetat skulle komma, men som likväl gladde mig något enormt.
• Tom Gullberg ställer upp i riksdagsvalet. Vasa behövde en bra SFP-kandidat och fick det.
• Temperaturen ligger på rätt sida nollstrecket och verkar göra det ett tag framöver.
• Den sent inlämnade inlämningsuppgiften från igår gav studiemotivation. Jo, ni läste rätt. I april. Mitt under brinnande kandidatskrivande. Studiemotivation. Sic!
• Det verkar ordnas gasspraykurs för ordningsvakter i Vasa i vår. Det var banne mig på tiden.

Så där ja. Nu fortsätter vi påskfirandet med välbehövlig sömn och ett 100-årskalas imorgon, långfredagen till ära. Egentligen är det 50+50, men 100 låter väl lite bättre?