Anmälde mig till en kurstentamen idag, och tanken är att jag ska tenta för första gången sedan i höstas. Hur hemskt låter inte det? Lägg då till att tenten är imorgon fredag och att ämnet är Mellanöstern. Blir det svårt eller blir det svårt?

Ikväll bär det av på fullmäktigemöte, ett möte som ingalunda kommer att gå till historien som något av de mer händelserika. Föredragningslistan är tämligen tunn och den kommer, med vissa undantag, att klubbas igenom tämligen snabbt.

Tror nästan att eftersnacket blir mest intressant ikväll..

Jag har skrivit om det förr på bloggen och kommer inte att göra någon längre story av det här i kväll. Jag nöjer mig med att konstatera att jag gjorde en bra match, men att de så kallade fotbollspelarna i FC Korsholm III inte levde upp till namnet. Det blev tre röda kort (endast ett direkt) och munhuggande.

NuPa, som gjorde livet surt för mig i somras, var hyggliga och nöjda. Så var även far på läktaren. Jag gjorde inga fel. Däremot kom det ord som inte tål att skrivas ur munnarna på de rödklädda, och stundtals fick man fundera om det inte vore enklast att bara blåsa av matchen.

Ibland undrar jag vad folk är gjorda av för skrot och korn. Hur ids fullvuxna människor ropa och skrika åt folk, hur ids man hota en domare? Hur är man egentligen funtad om man som fotbollsspelare inte gör annat än går in för att skada och bråka? Är man att betrakta som fotbollsspelare då? 

Jag behöver knappast påpeka hur sorgligt ledarna betedde sig. Det är inte ens värt att nämna. Förebilder? Jo, pyttsan.

Som jag tidigare nog nämnt så är jag en ganska så stor allätare då det gäller musik. Allt går, beroende på läget och sinnesstämningen. I normala fall lyssnar jag inte på Kent, till exempel. Har egentligen aldrig förstått mig på dem, och förstod heller inte hysterin kring skivan Vapen & Ammunition.

Men! Låten Hjärta från skivan Röd. Den går att lyssna på. Den är inget musikaliskt mästerverk, men Jocke Berg skriver texter och sjunger på ett sätt som gör att den låten får ett eget liv. Den är väldigt märklig, sett till texten, men faktiskt helt okej att lyssna på..

Det är allt bra konstigt vad en tidningsartikel kan göra. Plötsligt är man väldans populär. Plötsligt vill folk diskutera med en. Plötsligt är idéerna och förslagen många. Det känns väldans speciellt och intressant, kan jag säga. Socialt spel är bland det bästa och roligaste som finns.

Det är jag det, den titeln har jag i styrelsen för KAV-motion. Idag har jag och ordförande Norrgård gjort något av en rekordsnabb ansökan till Svenska kulturfonden samt till Studentkåren. Vi vill ha cash för att sponsorera en resa ner till Jyväskylä, där universitetsmästerskapen i fotboll ordnas i april.

Som en liten notering konstaterar vi att det ingalunda var någon smickrande bild som Vasabladet publicerade på undertecknad igår och idag. Den är tagen under vintern 2008-09, i samband med att tidningen gjorde en artikel om studentföreningars försäljning av alkohol. Jag var med som representant för Politivas, där jag då var viceordförande.

Därav Alko i bakgrunden.

Den som inte visste det från förut kan läsa det här. Ställer mig alltså till förfogande inför riksdagsvalet 2011. Med andra ord är jag inte någon kandidat än, inte på långa vägar. Jag har anmält mitt intresse till min lokalavdelning, som i sin tur ska nominera mig. Sedan är det upp till kretsen att godkänna nomineringen.

Egentligen torde det hela gå vägen tämligen smidigt, men man ska aldrig säga aldrig med politik.

Jag ställer mig till förfogande av den enkla anledningen att jag tycker att jag fyller ett tomrum. Tomrummet uppstår då det till stor del är äldre kandidater i startfältet. Det behövs alternativ för de unga, och för de som växer upp och för de som vill se lite yngre krafter i uppställningen.

Jag är med för att se och lära, och kommer att gå in i allt med stor ödmjukhet. Det måste man göra, annars går det bara inte.

De som läser artikeln på VBL och de därtill hörande kommentarerna får dra sina egna slutsatser. Jag nöjer mig med att konstatera att jag aldrig, aldrig skulle ifrågasätta någons insatser i det militära eller dra slutsatsen att jag är för en slabb alkoholpolitik. Vasabladet modererar inte sina kommentarer och det gör det hela väldigt tragikomiskt att läsa.

En åsikt är inget värd utan namn eller face to face.

För si sådär elva år sedan skrev jag min första långa uppsats. Det var på årskurs sex i det som inte får kallas lågstadium längre. Med lång menar jag då flera a4-sidor, jag räknar alltså inte med de där som handlade om sommarlovet och skulle passa in på skrivstilsraderna i det blåvita häftet jag innehade då.

Istället fick vi ganska fria händer, för en gångs skull. Uppsatsen skulle skrivas på en dator, på vilken det fanns Windows 98 och där Google nog inte var så aktuellt. Istället använde vi oss av Altavista. Uppsatsen pyntades med grymt fula, visuella, rubriker komponerade i Word.

Min uppsats handlade om en då 24 år gammal fotbollsspelare. Han hade, och har fortfarande, namnet David Robert Joseph Beckham. Han hade nummer sju på tröjan och tillhörde världens finaste klubb. Beckham hade allt. Ett genialt spelöga, en gudabenådad högerfot, ett sinne att slå omöjliga frisparkar och världens bästa mittfältskumpaner.

Han bildade mittfält med Ryan Giggs, Paul Scholes och Roy Keane och slog bollar på Dwight Yorke och Andy Cole. Han var rågblond och hade den tidsenliga mittbenan kammad i kalufsen. Han var Gud.

Igår kan sagan om Beckham ha tagit slut. Beckhams vänstra hälsena gick av i mötet med Chievo på San Siro. Beckham haltade grinande av planen och ska idag opereras i Finland, av alla ställen.

Beckham hade planer på att spela sitt fjärde VM-slutspel till sommaren. Han skulle då bli den förste engelsmannen att göra det. 1998 åkte England ur turneringen på straffar i åttondelsfinalen mot Argentina. Beckham visades ut innan straffläggningen för en eftersläng.

2002 åkte man ut mot Brasilien i kvartsfinal, och 2006 förpassade Portugal England ur turneringen, även då i kvartsfinal. Årets VM skulle bli Beckhams stora revansch, hans sista dans i landslagströjan. Premier League-titlarna, FA-cuptitlarna och CL-titeln från 1999 skulle krönas med en VM-medalj.

Nu kan sagan om världens bästa högerfot ha tagit slut på ett regnigt San Siro. Vi får hoppas att så inte är fallet, att Beckham får ett mer värdigt avslut på sin karriär. VM blev i alla fall en profil fattigare redan nu.

Alltsedan jag och många andra såg det sista avsnittet av den nu mera legendariska serien Band of Brothers har man väntat på att Steven Spielberg & Co skulle komma med nästa alster. The Pacific blev namnet på vad som kan vara nästa stora HBO-serie.

Serien utspelar sig i Stilla havet och följer tre soldater efter det att Japan attackerat Pearl Harbor. Serien är uppdelad i tio delar och kommer att visas med start den 4 april på Canal +.

Ännu en riktigt bra anledning att ha betalkanaler.