Säsongens andra träningsmatch går av stapeln ikväll, i Botniahallen. Denna gång är det linjedomarskapet som står på agendan. FC Korsholm möter Sundom IF (mina favoriter, alla kategorier, ni vet). Korsholm har mig veterligen värvat två spelare från FC Kiisto A-team i division 4 (!) inför comebacken i division två, medan SIF bygger truppen för spel i trean.

Dagens historia: 65 år har gått sedan USA bombade den tyska staden Dresden. 35 000 människor miste livet i räderna. 43 år har gått sedan Saab 37 Viggen flög för första gången. Viggen var föregångaren till 39 Gripen, som idag är Sveriges exportvara på den internationella flygvapenmarknaden.

Hade tänkt stänga av datorn för denna vecka, men bläddrade i all hast förbi Aftonbladets förstasida och fick något så typiskt svenskt framför ögonen att jag bara måste skriva av mig, tycker jag. Aftonbladet slår på stora trumman för att två svenska soldater dödats i Afghanistan. Jag vet inte ens om benämningen soldater är korrekt, det handlar nämligen om en kapten och en löjtnant. En soldat är en soldat, inget befäl.

Nå, nog talat om militärgrader.

Jag vill klart och tydligt uttrycka att jag givetvis tycker att det är beklagligt, sorgligt och tragiskt att européer får sätta livet till i militära strider runt om i världen. Det är lika tragiskt varje gång det händer. Det må då vara finländare, svenskar, danskar, norrmän eller fredsbevarande trupper över huvud taget.

Det jag reagerar på är den enorma apparat som dras igång därför att Sverige drabbas. När tsunamin drog fram i bland annat Thailand på annandag jul 2004 dog hundratals svenskar. Sveriges reaktion då var att flyga hem de första offren illa kvickt, svepa in kistorna i svenska flaggan och ordna med militär mottagning på Arlanda. Det var alltså civila personer. Man får ju fråga sig vad som väntar nu, när två officerare fått sätta livet till i Afghanistan.

Sverige har ständigt haft en tendens att blåsa upp saker till något enormt mycket större än vad det egentligen är. Det må då röra sig om idrottsframgångar, politiska skandaler, mord eller just dödsfall utomlands.

Både Aftonbladet och Expressen visar upp förstasidor som ser ut så här:

Det jag nu frågar mig är om detta verkligen är rimlig journalistik? Till och med med svenska mått mätt så måste man väl säga att man överreagerar en aning, eller? Alla med lite sunt förnuft vet vad ett fredsbevararuppdrag går ut på. Det har sina risker. Risken finns att man får sätta livet till. Så har, tragiskt nog, skett i detta fall. Men är det verkligen av nöden att sätta det så här pass mycket i fokus?

Chelsea slog Arsenal med 2-0 på the Bridge, världens näst bäste spelare just nu, Didier Drogba, gjorde bägge målen. Arsenal led mer än någonsin tidigare av den där saknade anfallaren. Cesc Fabregas var frustrerad, John Terry hyllad och Mike Dean beundransvärd. Han gjorde en bra match, vilket inte händer alltför ofta.

Nu är det vi mot dom, Abramovitchs Chelsea mot Glazers United. Två lag med breda trupper, tyngd framåt och kanske det allra viktigaste. Kunskapen att vinna.

I Warszawa, Polen, klockan 13.00 bestämdes ödet för dryga två år framåt för det finska fotbollslandslaget. Stuart Baxters huvudnummer som finsk förbundskapten fick ett namn, svetten rann och när röken väl lagt sig så kunde vi konstatera att vi kunde ha fått en lättare kvalgrupp till fotbolls-EM 2012, men att vi också kunde ha fått en mycket svårare.

Holland, Sverige, Ungern, Moldavien och San Marino är Finlands fem hinder på vägen mot Polen och Ukraina. Hinder som är nog så snåriga och svåra att ta sig igenom, men långt ifrån omöjliga. Så här resonerar jag:

Holland är ingeting att göra åt. Holland är Europas kvalstarkaste lag. Holland har rutin, kunnande och bredd i truppen. De orangetröjade har mött Finland förr i kval till stora turneringar, då gick det så där för finsk del. Förlust med 3-1 borta och 4-0 hemma. Den sistnämnda matchen blev droppen för Antti Muurinen på posten som finsk förbundskapten. Tips: Finland tar, med god tur, en poäng på två matcher.

Sverige är inne i en genrationsväxling som heter duga. Erik Hamrén har tagit över ett landslag utan bland andra Henrik Larsson och tills vidare även Zlatan Ibrahimovic. Den senare har inte rosat marknaden i landslaget, men behövs om Sverige ska lyckas med det nya spelsystemet 4-2-3-1, där Zlatan är tänkt som spjutspets. Finland har mött Sverige tre gånger under 2000-talet och har en seger. Sverige är nyckelmatchen för fortsatt kvalspel. Tips: Finland har god chans hemma, men får tufft borta. Tre poäng.

På tal om nyckelmatcher så får man säga att Ungern också utgör en sådan. Ungern är inget lätt lag att möta, det har Sverige fått erfara. Två 2-1-segrar i senaste VM-kvalet vittnar om detta. Laget är svårslaget hemma på Ferenc Puskas-stadion och kan bli en stor nagel i ögat på Finland. Tips: Sex poäng är ett måste om Finland alls ska blanda sig i kampen om EM-biljetterna. Det blir sex poäng, men de sitter väldigt, väldigt hårt åt.

Moldavien slutade sist i sin kvalgrupp till VM 2010, utan segrar. Tre oavgjorda blev och sju förluster. Poängen kom mot Grekland och Luxemburg (två oavgjorda). Är Moldavien en munsbit? Både ja och nej. Rent lag- och spelmässigt är dom det, men sett till de problem som Finland haft med lag som Liechtenstein och Azerbadzjan så ropar jag inte hej här heller, i alla fall inte förrän poängen är i hamn. Tips: Sex poäng, med darr på ribban i Chisinau.

Om man nämner sist i gruppen så bör man också nämna San Marino. Finland fick, om man ska se något från den extremt positiva sidan, Europas sämsta fotbollslandslag i sin kvalgrupp. Man har tagit två poäng under de kval man spelat hittills, den senaste kom mot Lettland 2001. Ropar man hej här då? Nej, inte nu heller. Sett till att Sverige brukar har problem med att få hål på just San Marino så lär nog vi finländare sitta med hjärtat i halsgropen vi också. Tips: Sex poäng.

Vad är då summan av denna kardemumma? Hjärtat säger att Holland vinner gruppen och att Finland blir tvåa. Hjärnan säger en ny tredjeplats. Hur som haver så lär vi få ett fantastiskt intressant EM-kval. Lita på att man är på plats (förhoppningsvis) på alla matcher. Traditionen bjuder ju att man ska se blåbärsnationerna på Stadion. Dessutom har jag sett Finland förlora mot både Sverige (3-1 i Tammerfors 2003, Litmanen gjorde mål på straff) och Holland (0-4-förusten). Det är dags att vända trenden nu. 

Nu tar jag officiellt helg, efter tre raka jobbdagar. Läderjackan är hemkommen, den sitter perfekt och kommer att bli riktigt mycket använd i vår, känner jag. Fotbollen hägrar, Liverpool möter Everton i slaget om Merseyside. Lite senare ska United spöa Portsmouth och sätta press på Chelsea inför morgondagens toppmatch. Chelski möter Arsenal i en match där båda lagen har oerhört mycket att förlora.

Ha en trevlig lördag!

Rio Ferdinand är ny lagkapten för det engelska fotbollslandslaget. Ni vet, det där laget som tar sig igenom gruppspelet i stora turneringar (om man alls deltar), snubblar vidare från åttondelen/kvartsfinalen och åker ut mot Portugal på straffar. Fabio Capello, mannen som gett Armani-kostymen ett ansikte på avbytarbänken, tog kaptensbindeln av John Terry idag.

Anledningen? Terry hade vänsterprasslat med Wayne Bridges flickvän. Bridge är för övrigt tidigare lagkamrat med Terry, både i Chelsea och landslaget. Smart drag när man har en italiensk förbundskapten och ett VM i antågande? Inte särskilt. Smart drag över huvud taget? Nej. Noteras bör att Terry har Tiger Woods som förebild. Guess why.

Så här på fredagen dissar vi med lätthet Let’s Dance i kommersiella TV4 till förmån för På Spåret i public service-kanalen SVT. Allmänbildande och intressant. Dessutom har Kristian Luuk och Fredrik Lindström gett programmet ett lyft. Lindström har dessutom svinigt snygga kläder, stundtals.

Barcelona blir det till hösten, beslöt vi. Det blir Stockholm i vår, och då ska det banne mig tittas på fotboll. Som det ser ut nu blir det båtresa, med Silja Europa, till den kungliga huvudstaden. Där blir det en dag på stan och fotboll på kvällen.

De dilemman som uppstår här är följande:

• Val av hotell. Det finns lika många åsikter som priser som hotell.
• Val av hytt på båten. B-hytt är billigt och lagom, då man inte vill sova under bildäck på Östersjöns största passagerarfärja, men, ska man satsa lite då man en gång åker och ta en Deluxe?
• Ska man bege sig till Söderstadion eller Stockholms Stadion på fotboll? Damen i mitt liv håller på aporna från Skansen, det vill säga Djurgården. Jag är en grön söderbroder och håller på Hammarby, vilket skulle betyda Söderstadion. Allsvenskan kontra Superettan. Dessutom bestämmer matcherna också vilken vecka det blir.

En sak som dock är tämligen ristad i sten är att det blir frukost på Grand Hotel på ankomstdagen. Lite lyx ska det vara när man väl reser.

En bra ballad med Patrik Isaksson, och det mest talande exemplet på var jag står just nu rent formmässigt. Inget vidare tempo, ingen direkt klar linje genom matchen, svårigheter med att hitta diagonalen och en sjuttons massa felbeslut. Det är precis som det brukar i februari.

Jag är inte det minsta orolig, med andra ord.

Nu är det inte så att det är någon Cityrävsmotsvarighet som jag fattat tycke för, inte alls. Det handlar om en vän som varit mig trogen i ett par år nu, och som gjorde att jag dumpade en annan, kanske inte så (i slutändan) god vän. Vännen i fråga är egentligen engelsk, men fick nu ett svenskt namn i rubriken.

Hon (för det är en hon, sett till min dialekt) lystrar till namnet Fox 40 och har figurerat i min blogg tidigare. Jarmo Määttä fick mig att byta visselpipa efter en i mitt tycke bedrövlig division 4-match i Solf för snart fyra år sedan.

Den dåvarande visselpipan hade varit med sedan domarkarriären inleddes. Den förpassades i malpåse och har legat där sedan dess. Räven som då inhandlades har fått en kompis, de sitter nu ihop och utgör mitt egentligen största vapen som fotbollsdomare. De har hängt med i både med- och motgång, och ska få följa med till Botniahallen nu i afton.

Fox 40 har, till skillnad från min gamla pipa, ingen ärta i sig. Det ger ett mycket bättre, skarpare och klarare ljud. Om man blåser rätt alltså, det är en konst det också.

Ikväll, 21.00, dömer jag säsongens första match, En träningsmatch, i Botniahallen. FC Kuffen möter FC KoMu i vad som lär bli en ganska marig och trög historia. Båda lagen har tränat en knapp månad, det är januari och många spelare är borta.

Nå, övning ger träning, som det sades i Dragsvik. Min säsongspremiär är senarelagd med nästan en månad jämfört med ifjol, men man får ta vad som ges.