Nu är det inte så att det är någon Cityrävsmotsvarighet som jag fattat tycke för, inte alls. Det handlar om en vän som varit mig trogen i ett par år nu, och som gjorde att jag dumpade en annan, kanske inte så (i slutändan) god vän. Vännen i fråga är egentligen engelsk, men fick nu ett svenskt namn i rubriken.

Hon (för det är en hon, sett till min dialekt) lystrar till namnet Fox 40 och har figurerat i min blogg tidigare. Jarmo Määttä fick mig att byta visselpipa efter en i mitt tycke bedrövlig division 4-match i Solf för snart fyra år sedan.

Den dåvarande visselpipan hade varit med sedan domarkarriären inleddes. Den förpassades i malpåse och har legat där sedan dess. Räven som då inhandlades har fått en kompis, de sitter nu ihop och utgör mitt egentligen största vapen som fotbollsdomare. De har hängt med i både med- och motgång, och ska få följa med till Botniahallen nu i afton.

Fox 40 har, till skillnad från min gamla pipa, ingen ärta i sig. Det ger ett mycket bättre, skarpare och klarare ljud. Om man blåser rätt alltså, det är en konst det också.