Fantastiska bokhandeln Gros har bokrea som bäst, och säljer böcker till nedsatt pris. Eller, nedsatt och nedsatt. Böckerna är inhandlade från Sverige enbart för reans skull och ”slumpas” nu bort. Ett fynd gjorde jag. Den här boken fanns kvar i ett antal exemplar och tilltalar givetvis mig. Sveriges störste låtskrivare alla kategorier i en självutlämnande bok.

För er som undrar så är detta världens bästa öl. Tätt följd av denna. Ljus goer öl, som man skulle säga i Karis, tror jag i alla fall. Det är precis vad denna tröga måndag behöver. Varma smörgåsar, OS på tv och världens bästa fästmö bredvid i soffan gör kvällen fullbordad. Veckans första dag är rätt bra ibland.

Hade tänkt skriva något storslaget och fyndigt, denna soldränkta måndagseftermiddag. Det mest fyndiga blev dock rubriken, en gammal, återanvänd sådan. När fortsättningskriget mellan Finland och Sovjet övergick i ställningskrig i december 1941 kom nyhetsflödet att präglas av rader som den här ovanför.

Min måndagskväll spenderas i jobbets tecken. Hade mer än gärna dömt FC Kuffen – Virkiä i Finska cupen eller den därpå följande träningsmatchen mellan FC KoMu och Norrvalla, men vad gör man.

Sedan är det bara att förbereda sig för morgondagens mellanrapport i kandidatskrivandet. Den känns dock mest meningslös och bortkastad, vi står nog ganska så still än så länge med själva skrivandet.

För att referera något positivt så kan jag konstatera att VLT (vägrar använda begreppet Anvia) nu tydligen kopplat igång vårt internet. Återstår bara att se huruvida det funkar eller ej,

Om inte vi finländare vet hur en slipsten ska dras i dessa olympiska spel så kan vi gott ta efter Bode Miller.

Janne Ahonen och Hannu Manninen hade och har sina sista chanser till olympiska medaljer i Vancouver. Bode Miller hade tre silver och en bronsmedalj hittills i OS-karriären inför dagens kombination. Miller låg sjua efter störtloppet och gjorde förmodligen sitt livs slalomåk, den lätta banan till trots.

Resultatet? Ett guld och en värdig avslutning på karriären. När ska finländarna ta efter den där viljan att våga vinna?

Vädret tillåter inga direkta utomhusaktiviteter, jag höll på att förfrysa mig i Kuni tidigare idag. Det betyder också att det inte blir någon utomhuslänk idag heller. Dessutom ser de kommande dagarna ut att bli kalla även dom. Det betyder att dom här får stanna inomhus tillsammans med undertecknad även idag.

Ja, det går att länka i Botniahallen, men det är betydligt tyngre och tråkigare. Jag har på känn att länkarna kan bli flera under de kommande månaderna, som komplement till kandidatskrivandet.

Ikväll blir det OS för hela slanten. Både alpint och skidskytte står på programmet, plus att Finland ju möter Sverige i ishockey i morgon bitti. Läge för revansch.

Detta OS börjar allt mer likna en finsk parodi, och då skojar man ju verkligen inte. En hel medalj har de våra lyckats bärga, ett silver i en gren där vi inte hade våra största medaljhopp. Ikväll lyckades Matti Hautamäki hoppa 30 meter kortare i andra omgången jämfört med den första. I backhoppning, 30 jävla meter. Karln föll från tredje till tjugosjätte plats.

Finska tävlingsnerver och en bra avbild av detta OS så här långt. Nå, vi har medaljhopp kvar, men inte ser det ljust ut inte. Herrarnas skiathlon är väl inget som kan få detta fria fall uppbromsat.

På tal om fritt fall så var division 3-laget IK (eller Ilmajoen Kisailjiat som de så gentilt heter) på väg ner i en ravin även dom i kvällens drabbning i finska cupen. Black Islanders, som håller till i sexan i normala fall, ledde med 2-1 i paus och hade 2-2 med sex minuter kvar. Då reste sig fågel Fenix och IK satte 3-2. Man kravlade sig upp ur framstupa sidoläge, med andra ord.

Det var, så där som parentes, en av de sämre matcher jag dömt, och då har jag sett en hel del.

I väntan på varmare väder sitter jag nu på Hultvägen 50 i fagra Karperö. Byns högsta punkt, för övrigt. Här har jag suttit hela halva förmiddagen tillsammans med farmors nya dator. Det rör sig inte om någon högteknologisk historia, snarare tvärtom. Vi handlade en ny burk igår, ty den gamla av årsmodell 2002 sjöng på sista versen.

Det jag nu fått fart på är en svart låda innehållandes XP, den där sista Windows-versionen som hade ett uns av 95-känsla i sig, ni vet. Ides inte köpa Windows 7 åt farmor då det trots allt är XP hon är van med. Sedan lär ju Microsoft strunta i att producera nödvändiga uppdateringar i framtiden, men den smällen tar vi då.

För övrigt så har jag fått post från högre ort idag. Närmare bestämt från Försvarsministeriet. Nu är det ingen reservövning i antågande (kallelsen kommer inte därifrån heller) eller något desto mer spännande det heller. Tvärtom. Det är tre försvars- och säkerhetspolitiska redogörelser, från 2001, 2004 och 2009. Kandidatavhandlingens grogrund. Mina biblar.

Som om det inte vore nog med fantastiska saker så här långt så ska eftermiddagen och kvällen spenderas i jobbets tecken. Fredagar är ju verkligen optimala jobbdagar.

Några notifikationer från dagen, och omvärlden:

• Det är kallt, riktigt kallt till och med. FMI lovar ingen bättring och ej heller någon bot. Snart har man väl isbjörnar i trappuppgången.
• Det är skoj att diska, på ett sätt. Diskbänken blir så mycket mer synlig.
• Det är inte bara finländare som saknar tävlingsnerver. Vissa svenskar verkar också sakna dem. Helena Jonsson och Emil Jönsson är några.
• Jag är en självutnämnd hejare på potatismos, jag går från klarhet till klarhet. Gårdagens anrättning var en av de bättre hittills.
• Det där sista hårvaxet i burken kan gott stanna i burken. Det är ingen fröjd att smeta det i håret.
• Det är ingen hejd på finska beslutsfattare. Är det inte handeldvapen eller pälsfarmning som ska förbjudas så är det amerikaner som ska utreda sjukvården vår. På riktigt, amerikaner?
• Fotbollsdomare  får för mycket skit. Återigen. Martin Hansson dömde inte bort Arsenal igår, och det är inte heller Tom Henning Øvrebøs fel att linjedomaren inte ser en offside på två meter. Ändå skriver tidningar det, journalister är ju experter på allt, de skulle lätt vissla en VM-final.
• Marabous mjölkchoklad är löjligt god.

Snipp snapp snut. Vi tar nya tag imorgon!

Hade Finlands OS-trupp varit en bankkund som före OS velat öppna ett sparkonto för sina medaljer så hade man gladeligen välkomnats var som helst. Nu, efter ett par mindre lyckade dagar under den inledande tävlingsveckan har anseendet minskat och de hugade bankernas antal minskat.

I natt öppnades det dock, medaljkontot. Det kom i en gren man kanske inte räknade med så där enormt mycket på förhand. Peetu Piiroinen tog silver i halfpipe, han var 3,4 poäng från guldet, vilket är helt tillräckligt i den grenen. Nu får vi bara hoppas att kontot fylls på och att medaljen sporrar de övriga i truppen.

Stundtals kunde man tro att våra hockeylejon inte gjort annat än spelat ihop de senaste åren, så galant flöt passningsspelet igår. 5-1 mot Vitryssland är kanske inte den bästa måttstocken. Det blir tuffare mot Tyskland och Sverige. Men, våra grånande hjältar visade att man är att räkna med i år också.