Här ses fyra av de böcker jag mer än gärna skulle läsa just nu. Den första, Kalevala för lata, fick deltagarna i Mediespråk 2011. Den låter väldans intressant för en som inte orkar sätta sig ner med Elias Lönnroths lunta i famnen. Den andra, Stolt men inte nöjd av Sveriges förre finansminister Pär Nuder är intressant som bakgrundsbok när man följer jakten på en ny partiledare för sossarna i vårt västra grannland. Nuder har sagt nej, och något säger mig att det kan finnas ledtrådar i boken. Den tredje, Underbara dagar framför oss är den enda jag inte äger och kanske den mest intressanta. Den speglar Olof Palmes liv från ett sätt som andra böcker undviker, så här 25 år efter mordet. Den fjärde, Svenskan på offensiven eller intensiven av Kenneth Myntti är också den dagsaktuell och intressant. Med språkdebatten rasande kring hörnet vore det intressant att läsa om Mynttis syn på saken, även om jag kanske inte delar alla hans åsikter. Frågan som kvarstår är när man ska hinna läsa allt ?

I min tillbakablick på farfars riksdagsval 1983 kommer här nästa punkt, den om hemkommunen.

Göran Beijar är KORSHOLMARE. Han är född, uppvuxen och bosatt i Korsholm. Han känner sin kommun, han känner för sin kommun bättre och mera än de flesta. Han har ända sedan 1960, både som tjänsteman och förtroendevald, arbetat för sin hemkommun. Han kan den bättre. Han är stolt över att vara Korsholmare.

Farfars syn på kommunen är något som även jag bär med mig, även om åren förflutit och även om jag inte har den erfarenhet som min farfar hade. Jag delar dock hans åsikt i kommunfrågan. Korsholm ska förbli självständigt.