Ibland är det tungt att vara jag. Idag är en sådan dag. Jag har huvudvärk, och trots inkastade Burana vägrar den ge med sig. Lyckan är att han en bra säng och en kudde av bättre märke.

3-0-ledning och en tämligen bra resa mot semifinal. 3-2 som slutresultat. En idiotisk utvisning, en Rooney som inte höll och ett lag som inte förmår att vara bäst när det gäller. Det är United ikväll. Det blev en mellansäsong detta.

Inte för att jag lyssnar på låtarna speciellt ofta, men jag kan fortfarande inte lyssna på Lisa Ekdahls Vem Vet eller på Cajsa Stina Ņkerströms Fråga Stjärnorna. Orsaken stavas Nile City.

Ekdahls låt förknippas med en hund, placerad i ett fönster, med en gul gitarr kring halsen som ”mimar” till låten. Ņkerströms låt får mig att se en utklädd Robert Gustafsson dra näsan mot ett järngaller och bli dränkt i en bubbelpool.

Har man blivit miljöförstörd?

Egentligen är det rätt bra att ha börjat jobba redan nu. Som jag tidigare skrivit så får man ju eld i baken med kandidatskrivandet, men man återfår också en förlorad dygnsrytm i och med att man har morgonpass nu som då. Det betyder att man inte kan lägga sig hur sent som helst, och inte heller stiga upp hur sent som helst.

Man känner sig pigg när klockan är 10, och man känner sig väldans nöjd efter en arbetsdag som slutar där kring 16-17-tiden. Nå, bara för det så har jag två kvällsskift på kommande. Dock så tror jag att de lyckas ganska bra, med tanke på att jag får sova imorgon (ojdå, vad skrev jag) och med tanke på att den pälsmössa till hår jag har på huvudet ska bli lite urtunnad.

Positiva saker i allmänhet:

• Jag fick mina nya Converse idag. Smidigt och galant, hem i brevlådan. Brunt omslagspapper ala USA.
• Bloggens utseende har fått sig ett lyft, tack till bland andra Linn för det!
• Jag är med i Radio X3M på lördag, där kring 15.40. I Veckoslutskommittèn. Med Ted och Nicke. Missa inte det!

Något som inte är så positivt är Uniteds match mot Bayern ikväll. Jag har en ganska så urusel magkänsla. Det är bara att hoppas att det slår fel.

Ibland får en röd djävul som jag ha sina avvikelser. Ikväll har jag det. Gud heter Lionel Messi och Wayne Rooney är hans profet. Eller något sådant. Just nu vet jag inte. Just nu är jag bara fascinerad över vilka trollkonster den nye Maradona bjuder på på Nou Camp. Han gör fotboll till en skön konst och trollar med Arsenal. 3-1 i paus. Tre raka mål, på 21 minuter.

Amen.

2010 verkar gå till historien som strejkens förlovade år. Är det inte stuvare eller livsmedelsarbetare som strejkar så är det tv-tekniker. Ikväll kan direktsändningen från Barcelona – Arsenal gå i spillo, tack vare att teknikerna marscherat ut. Den 16 april kan alla butiker i landet ha stängt, då servicefacket varslat om strejk.

Det är bara att hålla med SFP:s partiordförande Stefan Wallin. Stuvarstrejken var att se som en organiserad egoism. Det börjar snart gå troll i att strejka.

Min kandidatavhandling är som en god vän som man tappar kontakten med med jämna mellanrum. När man väl träffas och umgås så känns det stundom som om man alltid varit bästa vänner, stundom som att man setts för ofta och behöver en paus. Stundom känns det som om man ses för sällan, att vännen blir ledsen och att man själv får dåligt samvete.

Ibland känns det som om man saknar vännen, men trots allt inte kommer sig för att ta kontakt med denna. Något som är riktigt säkert är dock att man umgås som bara den när man inte setts på ett tag och när man väl laddat batterierna.

Min kandidatavhandling (som tydligen ska kallas kandidatuppsats, enligt Språktjänst) är inne på slutrakan egentligen. Jag håller i detta nu på med slutsatsen och sammanfattningen. Det är inte så befriande och lätt som det låter. Jag vet vad jag kommit fram till, men är rädd för att jag inte får fram det i textversionen.

Sedan ska jag finslipa på källorna och plocka in dessa på rätt ställen. Jag är långt i från säker på att mitt källantal är tillräckligt, men jag har i alla fall försökt vad jag kunnat då det gäller research. Kandidaten kommer att vara klar den 23 april, det är säkert. Vad den sedan blir behandlad som är desto mera osäkert.

Förhoppningsvis som en gammal bekant som dyker upp, ur tomma intet. Som en bekant som skapar debatt och som förhoppningsvis inte behöver ändra sitt sätt att vara för att passa in i sällskapet.

För tillfället befinner jag mig i exotiska Kuni, jag har också besökt minsta lika exotiska Vassor idag. Min påskannandag går åt till att äta lövbiff och se på när damen syr halarmärken åt mig. Man kunde ha det sämre.

Imorgon är det jobb som gäller, må det icke regna!

Ska man tro på spelbolaget Unibets odds så är Israel, Azerbajdzjan och Tyskland favoriter till att kamma hem årets upplaga av Eurovision Song Contest. Ni vet, den där tävlingen där Finland antingen ställer upp med Jari Sillanpää med änglavingar, monster, eller Marion Rung.

Israel är det land som har störst chans på segern, enligt Unibet. Man får 3,00 gånger pengarna ifall Harel Skaat vinner. Azerbajdzjan ger 3,50 gånger pengarna medan Tyskland ger 4,50.

Norge då, Jenny? Jo, seger för Didrik ger 10,00 gånger pengarna, fjärde lägst odds av alla 39 bidrag. Sveriges Converse-bidrag ger 15,00 gånger pengarna (vilket jag tycker är lite), medan Finlands barfotaelände ger 100,00 gånger pengarna vid seger. Det är i det snålaste laget, tycker jag. Det finns inte en chans i världen att Kuunkuiskaajat vinner.